EVSILFVER

Trevlig skoldag idag. Bussen fastnade i en kö som tog 20 minuter att komma ur, vilket gjorde att jag anlände till skolan 10 minuter försent. Allt fuckades upp totalt eftersom att jag
1. Inte visste var vi hade lektion.
2. Inte hade några pengar på min mobil, så jag kunde inte ringa någon och fråga var vi var.
3. Inte hade nyckeln till mitt och Lovisas gemensamma skåp, så jag kunde inte öppna det och kolla schemat.

Jag har redan missat sjukt mycket i skolan och hade ingen lust att missa en lektion nu när jag faktiskt var här i tid. I ren desperation gick jag runt och knackade på nästan alla klassrum på andra våningen, men jag kunde inte hitta min klass. Surade ihop och satte mig i trapphuset för att titta på Family Guy istället.
Efter en timme började klasskamraterna en efter en att droppa ned från tredje våningen. Det var alltså där vi hade matte på tisdagar. Kalla mig tjejen med kollen.
Nu hade vi tre timmars hål innan nästa lektion började, så jag, Alice och Matilda vandrade ned till stan. Att stan inte hade öppnat än slog oss dock inte förrän (vill skriva "förens". Röv) vi redan var där. Det var iskallt och vi frös som judar.
McDonalds blev vår räddning ur den iskalla kylan. En cola light till mig och en cola och toast till Alice. Fniss.
Vi pratade lite om hur det var på låg- och mellanstadiet och våra söta pojkvänner vi hade då. Gulligt var det. Jag var tvungen att berätta en väldigt rolig historia om hur jag försökt förföra en kille jag var kär i när jag gick i ettan. På vår skolgård hade vi ett stort berg och nedför detta gick en lång (och livsfarlig) rutschkana. Jag hade stått och dramatiskt blickat ut över skolgården när killen jag gillade kom fram och frågade mig vad klockan var. Då hade jag tittar på honom, satt mig på rutschkanan, slängt lite med håret och sagt "följ med om du vill veta...". Sedan hade jag tagit sats och åkt ned.
Han åkte inte efter.

Åt detta skrattade Alice så hon höll på att kissa ned sig. Matilda asgarvade hon också och jag funderade på om det verkligen varit en smart idé att berätta detta för dem. De skulle förmodligen aldrig släppa det.

- Berätta något mer nu!
- Jag har skitmycket roliga saker jag gjorde på lågstadiet, men de tänker jag inte berätta!
- Jooo, vi vill veta!
- Bara om ni följer med mig till Subways.
- Okej. Matilda, vi måste följa med henne om vi vill veta..

:( Och så höll det på.

Det blev i alla fall lunch på Subways innan vi gick tillbaka till skolan för att spendera den sista timmen av hålet med resten av vår klass.
Så fort vi satt oss vid vårt älskade teaterbord (ett bord precis utanför vår teater, där alla med estetik ådra hänger, FNISS) väcktes en diskussion om framtiden. Becca frågade mig om jag skulle skaffa barn när jag blev äldre, och det ska jag. Ingen tvekan.
Hon sa att hon inte kunde se mig som en mamma :( Det tog hårt på mitt hjärta. Jag är faktiskt jättebra med barn! Ni ska se mig med mina kusiner, jag är supergullig.
Hon försökte släta över det med att säga "Nejmen asså.. asså.. jag menar bara att du kommer bli en cooool mamma! En sån som festar och sånt!".
Ameh hallå! Låter som att jag kommer bli världens knarkarmorsa.

NEJ, JAG KOMMER BLI VÄRLDENS BÄSTA, SÖTASTE, FINASTE, UNDERBARASTE MAMMA. Punkt.
Punkt slut.

Röst- och rörelselektionen var en pina. Vi hade yoga och skulle göra alla möjliga sortes övningar som fick min kropp att skrika. Har varit på yoga en gång innan. Har aldrig känt mig så smidigt och osmidig på samma gång. Jag kunde göra saker jag inte trodde att jag kunde göra, men när jag tittade runt på resten av gruppen gjorde de allt 10 ggr bättre än jag. Så var det också idag.
Dessutom kände jag mig så jävla dum där jag stod och svankade som en ko med bruten ryggrad.