EVSILFVER

2010-10-31
20:48:29

Min värsta tågresa
Idag när jag satt på tåget på väg hem från Cicci kom jag att tänka på en av de värsta tågresorna i mitt liv. Pappa hade fått för sig att jag skulle ta ett nattåg upp till Sandviken eftersom jag inte skulle behöva byta tåg då, och jag skulle vara helt utvilad när jag kom fram. Tågresan skulle ta sex och en halv timma, men eftersom jag räknade med att sova större delen av tiden så såg jag inte det som något problem.

Sova?

Well. Det hade nog inte varit några som helst problem, om det inte var för att jag delade rum med en utvecklingsstörd 12-åring som inte höll käften och dessutom förgiftade båset med sina fruktansvärda gaser, hans alldeles för förstående assistent (jag hade strypt ungen) och en medelålders man vars snarkningar hade kunnat användas som krigslarm. Dessutom var han stum. Några gånger verkade han vilja mig något, för han viftade med händerna som en dåre och pekade på olika saker, men jag fattade aldrig vad han ville. Då blev han arg och slog hårt i sängen. Vände mig om och låtsades sova.
Dessutom ropades det inte ut något i högtalarna, så jag visste aldrig vilken station vi stannade på. Helt värdelöst! Och inte hittade jag någon jag kunde fråga. Tillslut fick jag panik och chansade vilt på en sation, och till min stora glädje gick jag av rätt.

Nä, nattåg blir det inte igen. Den gången avskräckte mig rätt rejält.
Jaja, dagens resa gick smidigt i alla fall!



För övrigt så var Algot såhär glad över att jag kommit hem:




Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: