EVSILFVER

Vaknade fyrtio minuter innan alarm och tänkte att det var lika bra att gå upp - efter den konstiga drömmen jag haft skulle jag aldrig kunna somna om.

Det började med att jag bjöd in ett ex till en liten bussresa som jag och några kompisar skulle göra (typ). Jag sa att jag blivit kär i honom igen och vi blev tillsammans. Ju längre tiden gick destå mer insåg jag varför jag först dumpat honom: jag störde mig på allt han gjorde och äcklades till och med av honom. Han fes t ex under en filt vi låg under och det luktade apa. Hade det varit IRL hade jag nog bara skrattat men nu störde jag mig så jävla mycket på killen att hela fis-grejen blev jättejobbig (mina kompisars tankar kommer nog föras till en speciell kille nu pga allt prat om fisar, men det är inte han).
Han ville pussas hela tiden men hans pussar var så blöta och äckliga så jag fick panik. Tillslut gjorde bussen ett litet stopp och jag och en kompis gick av medan killen och en annan kompis satt kvar på bussen, som nu istället var ett tåg.
Jag drog någon dålig lögn om att jag snart skulle komma tillbaka men stack istället och såg när tåget åkte iväg. Tåget skulle btw inte någonstans, utan åkte bara runt timme efter timme så min kille behövde jag inte oroa mig för.

Jag och kompisen som var med mig satt plötsligt på ett högt staket och tittade på när ett annat tåg åkte förbi. På tåget satt en snubbe och vinkade glatt åt oss att hoppa på. Det gjorde vi.

Plötsligt bröt ett krig ut i lilla Jönköping. Det var massa nazister som slogs mot isbjörnar. Jag och min kompis tog vår hemliga super-minivan där vi förberedde en plan om hur vi skulle rädda isbjörnsungarna.
Vi sprang runt i lilla is- och eldbelagda Jönköping och såg om vi hittade några isbjörnsungar som såg skadade ut eller inte verkade ha någon mamma. Mamma och pappaisbjörnarna slogs för sina och sina ungars liv mot nazisterna, det var brutalt!
Vi hittade en liten unge och en kartong med isbjörnsmjölk (eh, yep) som vi tog med till vår hemliga minivan. Isbjörnsmjölken var små håra kulor och var tvungen att kokas innan den blev riktig mjölk. Jag och kompisen gjorde plättar av mjölken men de blev inte så bra. Plötsligt insåg vi att isbjörnsungens mamma fortfarande levde och letade efter sin lilla bebis, så vi sprang tillbaka ut med den och de återförenades. Men först jagade hon oss lite.

Snart befann jag mig i ett rörsystem tillsammans med några personer som jag inte kommer ihåg vilka de var. Vi kämpade för våra liv för att komma ut ur rören eftersom de fylldes med vatten så att vi höll på att drunkna. En av oss drunknade dock när hon försökte hjälpa oss, men henne sket vi i, VI ville överleva.

När vi kom upp hittade vi en liten isbjörnsunge vars föräldrar faktiskt verkade döda. Knepet för att veta det var såhär: man höll upp ungen och väntade på att mamman eller pappan skulle attackera (om de såg att en människa höll i ungen skulle de bli arga). Om de inte gjorde det var de döda. Ingen attackerade oss och vi tog med den ursöta lilla ungen in i vanen och matade den med isbjörnsmjölkplättar... :D
En man kom inspringande och sa att en isbjörnsmamma letade efter hennes unge. Vi blev ledsna för vi ville behålla den. Då kom min mamma och sa att hon själv födde upp TRE isbjörnar när hon var liten, men två av dem dog när de kom till djurparken för de blev så olyckliga. DET ville vi ju inte skulle hända så vi tog ut ungen tills dennes föräldrar, som blivit så tama att de inte attackerade människor. Där hade vi svaret på varför de inte kommit till undsättning när vi tog deras unge.

Det sista av drömmen handlade om en tjej som pratade om någon jävla Tanja som jag hade lovat skulle hyra ut ett rum till henne, och nu ville hon ha det. Jag var visst kär i tjejen och kunde inte förmå mig själv att säga att jag missuppfattat allt. Hon presenterade mig för hennes pojkvän som var en ful, medelålders man. Jag blev arg. På något sätt dog han. På något sätt förklarade jag situationen. På något sätt sa hon att det var okej.

The end.

I söndags kom jag hem från den bästa veckan på länge som spenderats i Sälen tillsammans med 9 kompisar. Det har varit helt awesome och jag började sakna allt redan två timmar efter att jag kommit hem. Skidåkning, supande, onyttig mat, läsk i stora lass och Sex and the city - för att inte tala om alla skratt vi fått! Jag har de bästa vännerna man kan tänka sig - no doubt.


Ligger nu och försöker dämpa saknaden av närhet med bra musik.
Orkar inte skriva mer.
Peace out.

Varför ligger du där och kippar efter andan?
Har du fått ett knytnävslag i magen
eller har du bara insett hur mycket det där faktiskt tog på dig

Varför ser jag inga tårar?
Är de slut eller är du fortfarande alldeles för stolt?

Du måste sluta, innan du går sönder
Svälj din jävla stolthet och känn efter på riktigt en gång

Du försöker övertyga mig om att du är stark, men det behövs inte. Jag vet redan att du är det. Men din hud är inte gjord av pansar och dina känslor är inte färgade i grått.
Försök inte.

Du använder din styrka på fel sätt
Använd den till att möta det som är mest jobbigt
istället för att
gång
på gång
slå bort det

k n y t n ä v s s l a g

För visst vet du väl lika väl som jag
att det kommer fortsätta komma tillbaka
hur hårt du än slår

k n y t n ä v s l a g

Ställ dig upp
Ställ dig upp och låt knytnävslagen träffa dig istället
rakt i ansiktet och i magen
Låt det göra ont och försök inte att slå tillbaka
Låt tårarna rinna,
så som de faktiskt gör när man får ont

Och sluta att försöka svälja klumpen i din hals som du inbillat dig att du kommer kvävas av

Ingen kommer att se ned på dig

 

Låt det göra ont
Låt det göra så jävla ont

Våga vara svag,
så att de kan se hur stark du faktiskt är

 

 

När folk skriver "Läget?" och jag ska svara "Läget är bra", så råkar t:et ofta bli ett r, vilket gör att det blir "läger är bra". Detta tycker jag är mycket jobbigt.

Alla sköldpaddor i tecknade serier osv är gamla (Skalman & turtles är undantag).
Eller det kanske bara är jag som tänker mig dem som gamla. Jag menar, en ung och hipp sköldpadda? Nä.

Jag använder ofta ordet "stört" istället för t.ex "extremt" eller "väldigt", detta är dock inget jag kan skriva i min blogg eftersom jag fruktar att folk ska tro att jag särskriver när jag t.ex skriver att jag är stört trött.

Bu-hu.

Det var inte förrän du spillde ned min benvita, sprillans nya tröja med kaffe som jag insåg hur det egentligen låg till.

Wooops! Sårry gumman, men jag vet att du älskar mig ändå.
Blinkblink och ett fult flin.

Det var inte förrän då som jag insåg att... nej, det gör jag fan inte.



Och du är skyldig mig 500 spänn, din klumpiga jävel.

Bor för övrigt hos Lovisa de kommande dagarna. Det är mys! Vi tittade nyss på REA. Två småttingar skulle samla in pengar till Operation: Rädda tigern och i dagens avsnitt bakade de tigerkaka (oh så snitsigt) som de skulle sälja. På tunnelbanan. Ni kan ju tänka er hur det gick. De stackarna fick sänka priser rejält innan de fick sin första kund. En ung tjej som köpte 3 stora kakor för 50 kr, när de egentligen bara kostade 15 kr/styck. De blev så glada över den extra femman att de sänkte priset ännu lite mer och då gick det lite bättre. "Fem för en liten och stor för en tie" som tjejen sa. I slutet när de frågade hur det gick sa pojken att det hade gått jättebra och att han var glad. Fast han såg ledsen ut. Kanske var det för att ingen först hade ville köpa hans jävla tigerkaka som ansiktet tillslut fastnade i en ledsen pose? Vet inte. Kul var det i alla fall.

Lek på kulturhistorian. Vi delades in i lag Calle-Micke sa en bokstav, S började han med. Sedan skulle lagen skriva ned namn (både för- och efternamn räknas) på svenska regissörer, författade och skådespelare på just bokstaven S.
Matilda, jag och Alice var i ett lag och vi tänkte så det knakade, men det gick inte bra alls.
Vi stirrade tomt ned i våra papper och upprepade "s" flera gånger om.
Plötsligt utbrister snilleblixten Matilda "INGEMAR STENMARK!". Jag bara tittar på henne och vi sitter tysta i fem sekunder innan vi börjar ASGARVA.
Det var roligt.
Hejdå.

Igår köpte jag en ny app till min iPhone som hette Sleep talk. Du sätter på den innan du lägger dig och så spelar den helt enkelt in eventuellt prat i sömnen. Tänkte att det kunde vara lite roligt att ha eftersom mina drömmar alltid är så jävla fucked up, så det skulle ju inte vara konstigt om jag pratade om lika fucked up saker när jag sov.
Dessvärre gjorde appen mig fruktansvärt stressad. Låg bara och tänkte på hur läskigt det skulle vara om jag, dagen efter när jag lyssnade på den, skulle höra konstiga alienljud eller liknande.
Nej, jag skojar inte, jag var livrädd.
Låg uppe i drygt en och en halv timme och försökte tänka på annat innan jag tillslut blev tvungen att stänga av appen. Var verkligen jätterädd.
... :(
Somnade inte förrän vid två.

Jävlar i havet vad trött jag var i morse när jag vaknade. Stod som en zombie i duschen och var glad över att ingen annan var uppe när jag stod i köket och gjorde i ordning frukost, då jag var för död för att kunna formulera mig i ord. När jag segat mig förbi dusch, föning av hår och frukost insåg jag plötsligt att jag hade bråttom. Panikplattade, panikborstade (både tänder och hår), paniksprayade (både parfym och hårspray), paniksminkade och kastade mig iväg till bussen som jag lyckades hinna med. Fem i åtta stormade jag in till skolan och inser att de enda som är där är Lovisa, Matilda och Alexandra som säger att vi, som alltid på torsdagar, börjar kvart över åtta. Hade alltså lugnt kunnat ta min tid och åka med en senare buss. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit påmind om att vi börjar kvart över och inte prick åtta, men jag glömmer det a l l t i d.
Jaja, Alice dök upp bara några minuter efter mig och vi fem hade en trevlig liten pratstund. När klockan sedan blev kvart över insåg vi att vi fem fortfarande var de enda där. Inte ens Calle-Micke, vår lärare, hade kommit. Jag insåg också plötsligt att om inte fler kom skulle vi säkert bara göra massa roliga övningar och teaterlekar - underbart! Sken upp som en sol och höll tummarna för att ingen mer skulle dyka upp. När Alice sedan pekade ut på Zusanna som kom gående kunde jag inte hejda mig utan vrålade dramatiskt ett "NEEEEEEEEEEEEEEJ.." Inte för att Zusanna hade gjort någon som helst skillnad i mina lekplaner, men ändå. Ta det inte personligt, Zanna!
Calle-Micke dök slutligen upp och då hade vi också hittat Rebecca, Matilda och Emmie vid skåpen. Jonathan dök också upp.
Trots att en väldigt melodramatisk dramatiskt Emma trodde att hennes lekplaner skulle gå åt skogen så var det faktiskt just det som dagens lektion till mestadels bestod utav. Najs.



De personerna och "ticksen" som jag använde som exempel var också de vi använde i första omgången av övningen. Det var fruktansvärt roligt att titta på, Matildas demonstrationståg fick mig att skratta så mycket att jag inte kunde andas. "NER MED BAMSE, HONUNG TILL ALLA!".
Carro skrattade också väldigt mycket vilket gjorde att Jonathan födde barn i princip hela tiden.

Nästa upp var Alice, Lovisa, Frida och jag.
När Alice gjorde en rolig min skulle Frida föda en Alienbebis genom magen och sedan trycka in en bomb i munnen på den så att den sprängdes.
När jag gjorde en överdriven rörelse skulle Lovisa bli sumobrottare och brotta ned mig.
När Lovisa viftade med armarna skulle Alice på analklåda och klia sig mot mig.
När Frida tittade lite extra länge på Lovisa skulle jag plötsligt förvandlas till ett medium och inse att Alice var ett spöke, sedan försöka få henne över på andra sidan.

Väldigt svårt men också väldigt kul att försöka få Alice över till "den andra sidan" när hon gned sin rumpa mot mig samtidigt som Lovisa desperat försöka brotta ned mig. Intressant, intressant!


Resten av dagen flöt på rätt bra. På religionen var det inte en enda dansare och teatrarna kunde inte känna sig mer duktiga. Hur det gjorde oss extra duktiga att vara på lektionen när inte dansarna var det vet jag inte, men vi tyckte mycket om oss själva just då. 15-20 minuter gick och varken läraren eller vi fattade vart sjutton dansarna hade tagit vägen. Matilda räckte upp handen och sa åt läraren att titta så att de inte stod utanför klassrummet och väntade på att bli insläppta.
Det var precis det de gjorde.
Plötsligt kände vi teatrare oss inte lika duktiga längre, då många av oss säkerligen hade gett upp och gått därifrån om vi fått vänta så länge.
Läraren satte bara igång oss innan hon försvann till något helt annat, och hela klassen stack till datorsalarna och skrev duktigt på sina uppsatser. Alla förutom jag, Alice, Lovisa, Matilda, Rebecca och Carro som själva satt kvar i klassrummet och pratade om homosexuella. Bland annat. Vi tittade lite på en hälsning från Philip också. Det var kult på resturangen.

När jag kom hem däckade jag rätt direkt i pappas säng och vaknade bara snabbt när han kom hem. Sa åt honom att väcka mig vid sju men vaknade självmant vid åtta. Suck. Stack och tränade och glömde skor, så jag sprang/gick i bara strumpor på löpbandet i en halvtimme och nu brinner mina fötter.
Snart blir det sova.

Emma finns bara i fantasin, men hon är fin - tycker Ka-alle!

Närå.

 

skriv, kära poet, skriv så att det känns
skriv så att tårar rinner och hjärtan bultar


skriv, kära poet
sätt ord på dina känslor tills de tror att de känner precis som du
trots att de egentligen inte har en aning



skriv
skriv tills fingrarna går sönder och hjärtat har slut på bläck



känn
och känn lite extra
för de som inte vill
för de som inte orkar
för de som inte vågar


känn tills fingrarna glöder och hjärtat vänder blad
gör plats för ännu en rad