EVSILFVER

Haft en väldigt mysig dag tillsammans med världens bästa Lovisa och världens bästa Matilda. Vi åt lunch på Kaffebönan, som är det nya place to be. Hehehe. Känns som att vi har varit där jättemycket det senaste, men det är så mysigt och maten är så god.
Vi pratade om allt och ingenting och några tjejer som satt bakom oss vände sig om lite då och då och gav oss bitchblickar när någon av oss drog ett skämt eller var mitt uppe i en diskussion om t ex Harry Potter (som jag dock inte deltog i). Vilka tråkiga människor det finns! De satt säkert och åt bullar som var lika torra som de själva och pratade om skolan eller nåt i den stilen. Så kändes det i alla fall.
Eller så kanske de bitchblickade mig, för att jag framstod som en komplett idiot...

Matilda: Hahaha, jag kommer ihåg en gång på högstadiet när vi pratade om Pearl Harbor, och min kompis frågar "men, vem var Pearl Harbor egentligen?"
Lovisa: HAHAHA, så jääävla roligt!

Jag satt som ett frågetecken i några sekunder innan jag utbrister: Jaha? Men vem var han då?


Matilda började asgarva och Lovisa gav mig den största idiotblicken jag någonsin fått. Resten av dagen har jag då och då fått höra vilken idiot jag, och jag säger bara payback is a bitch. Fan vad jag ska vara på er när det är något ni säger fel på/inte förstår. Jävlar alltså!!!!!!!!
Nejdå, det var egentligen rätt lugnt. Det var ju faktiskt rätt roligt. Dessutom vet jag om själva attacken, så mycket har jag inte missat.

Efter det var planen att åka hem till mig och titta på Tangled, men när vi gick förbi Monki nämde Matilda deras sjukt najsiga rea och vi gick istället in där. Jag köpte tre tröjor för sammanlagt 200 kr och var väldigt nöjd, det är inte ofta jag hittar saker inne på Monki som jag vill ha och faktiskt har råd med.
Ett kort möte med skolläkaren för min del, sedan bar det äntligen av hem till mig. Vi gjorde te, satte oss tillrätta i soffan och satte igång filmen. Matilda hann dumt nog bara se en halvtimme innan hon var tvungen att ta bussen till stan igen eftersom hon hade cellolektion (eh, visst är det cello du spelar..?).
Jag och Lovisa såg själva klart på filmen (iiiih) och direkt efter att den var slut så skjutsade pappa mig till teatern. Var där i 30 minuter och insåg att jag kunde gå hem för dagen eftersom jag inte hade mer repliker, så jag ringde pappa och vi stack och tränade.

Nu sitter jag här, nyduschad och skönt seg, och tänker på min 18-årsfest. Fniss. Den ska bli bäst.
79 dagar kvar.

Fan att handen blev överexponerad. Ska försöka fixa det sen.

 

 

 

Saknar vår. Saknar lukten av vår. Saknar sommar. Saknar sommarlov. Saknar varmare väder och lättare kläder. Saknar långa dagar istället för långa nätter. Saknar fina kvällar med vin och fint folk, saknar en kall läsk mitt i solen, saknar ett svalkande bad. Saknar cykel istället för buss, saknar regn istället för snö, saknar färger istället för vitt, grått och svart. Saknar vitsippor. Saknar ljusa morgnar och ljusa kvällar, saknar tunna snygga jackor, saknar sandaler och converse. Saknar varma fötter, saknar fräknar och brun hud. Saknar fågelkvitter. Saknar uteservering. Saknar rus, saknar att inte behöva oroa sig. Saknar att inte veta vad man ska göra imorgon och tänka att det inte gör något. Saknar att titta på klockan och inse att den är elva på kvällen när man trodde att den var fem. Saknar att glömma bort tiden. Saknar att känna sig riktigt, riktigt levande.
Saknar att inte sakna.

Saknar inte myggor och spindlar, men dem kan jag stå ut med, bara värmen kommer snart.

Algots lugg har blivit alldeles för lång nu, han ser ju knappt någonting. Hittade ingen tofs så istället fixade jag det såhär. Fniss, blev han inte söt?

Igår lyckades jag få tag på en hyfsad kopia av Tangled (svenska titeln är "Trassel") och jag måste säga att det nog var den bästa animerade film jag sett. Skrattade jättemycket och huvudkaraktären, Rapunzel, var så himla vacker. Hennes prins var rätt het han också, FNISS. Alla karaktärer var i övrigt sjukt snyggt gjorda och det lyfte verkligen filmen. Dessutom var det min humor! Jag såg den dock på engelska och det tycker jag egentligen alla ska göra eftersom det enligt mig är både roligare och bättre gjort.

Alicia fyllde fem år i torsdags och firades idag av släkten. Min släkt är supermysig och det är alltid roligt att träffa dem, även om jag måste erkänna att jag var fruktansvärt trött. Farmor har jag inte sett sen innan jul eftersom hon fick lunginflammation och inte kunde fira julafton med resten av oss, stackarn. Hon låg hemma med hög feber och hosta. Hon var så söt, ställde sig framför mig och utropade "Men EMMA, får man VARA så snygg!? Du måste ha en hel svans med killar efter dig!". Haha, så gullig. "Hehe, njae du.." var det jag kunde få fram. Blev rätt paff. Inte långt efter kom Ulla-Britt (min plastfarmor) fram och sa "Emma, HUR får man såna läppar?". "Hur menar du?" Jag hade ju bara tagit läppstift. "Jomen såna fylliga läppar som du har! Jag kanske inte kan få såna, mina läppar är ju skyrnkliga.. Använder du läppenna eller kladdar du bara på?"
Haha. Söta hela bunten. Fick faktiskt rätt många kommentarer om mitt utseende men själv tyckte jag att jag såg ut som en hög bajs.

Alicia har fått för sig att man inte får sjunga för henne. Hon hade fått ett fullständigt psykbryt när Ulle och Alva kom in och sjöng för henne på hennes födelsedag, ingen fattar varför. På dagis hade de fått sjunga men de var tvugna att hoppa över "folkets jubel". Fattar verkligen inte varför, men barn kan ju få för sig alla möjliga saker.

Ludvig, Ulles brorsas barn, är så rolig och knäpp att jag nästan går sönder. Han är i ungefär samma ålder som Alva och är tio gånger vildare. Inte på det jobbiga sättet som barn kan vara, nej, han är bara rolig! Det går inte riktigt att förklara vad han gör men jag kan ju säga att när han är glad, då märks det verkligen! Och glad verkar han vara hela tiden. Han jublar, sträcker upp och viftar med händerna i luften, sjunger, pratar så snabbt och osammanhängande att inte ens han själv hör eller förstår vad han säger. Mycket underhållande!

Anyhow.

Så det här är läget. Jag är totalt sönderstressad. Kanske inte just nu i denna sekund, men i allmänhet. Skolan skiter sig, har varit sjuk mycket och det har ju också gjort att jag missat mycket i skolan. Det bildas hög på hög av saker som jag måste läsa igen och då sätter min hjärna helt plötsligt stopp. Den spärrar sig totalt. Ingenting av det jag läser går in och så fort jag sätter mig och försöker skriva något vettigt till skolan så kommer det ingenting bra. Är det en bok jag måste läsa så kan jag inte läsa den om jag inte tycker att den är bra, för då är det precis som att jag inte förstår ett ord av vad som står. Jag skiter inte medvetet i det egentligen, men nu har jag gett upp. Det blir för mycket. Det syns nog inte på mig men innuti mig pågår en oro som liksom aldrig har tillfälle att lägga sig. Stressen har också gjort att jag skolkat en hel del så frånvaron är ju inte direkt den bästa. Har ont i magen innan varje utvecklingssamtal eftersom jag vet hur det kommer att låta. "Ja, Emma.. du har ju en del frånvaro här.. blablabla...dina betyg...blablabla...IG-varningar....blablabla". Jag vet att jag är smart och jag vet att jag kan, jag hatar mig själv för att det är som det är. Jag orkar snart inte mer.
Men det är inte allt. Jag har sömnproblem också. Och inte på det sättet att jag sover för lite utan tvärtom, jag sover alldeles för mycket. Är helt slut i skolan och däckar nästan alltid när jag kommer hem. Jag vet inte om det har med stressen att göra det också men jobbigt är det. Händer väldigt ofta att jag somnar mitt under pågående lektion. Väldigt jobbigt, för det är så illa att jag faktiskt inte KAN hålla ögonen öppna eller ens låtsas vara intresserad av det som händer framme på tavlan. Jag bara däckar. Värst är det på svensklektionerna. Svenska har alltid varit mitt starka ämne men nu hatar jag det. Jag hatar det vi gör och jag hatar vår lärare som är tråkig. Engelska var också ett av mina starka ämnen men till och med det skiter sig eftersom det bara låser sig på prov och inlämningar. Jag är bra på engelska, det är jag faktiskt, men jag klarar inte att göra prov. Det går liksom inte. Senast jag försökte bröt jag ihop eftersom jag visste att jag kunde, men hur många gånger jag än läste texten jag hade framför mig så gick den inte in. Den gick inte in. Fattar ni hur frustrerande det är att känna så? Började gråta och sprang ut ur klassrummet, ringde mamma direkt och frågade vafan som var fel med mig. Hon sa direkt att det säkerligen hade att göra med stressen, men att vi skulle kolla upp det hos skolläkaren ändå.
Efter ett besök hos honom bestämdes det att jag skulle börja äta Omega3-tabletter varje dag för tröttheten, och att ingen utredning skulle påbörjas förrän jag fyllt 18. Jag skulle bara hålla ut det sista sa han. Försöka ta mig upp på morgonen. Gå på lektionerna. Stå ut.

Finns så himla mycket mer som är fel i mitt liv just nu men skolan är det absolut största problemet. Jag bara hoppas och önskar att saker löser sig tillslut. Suck.

Men, trots all skit, så mår jag faktiskt helt okej i övrigt. Jag är inte deprimerad och jag är (i alla fall inte vad jag vet) inte på väg in i en svacka igen.

Ska hålla i Alicias barnkalas på lördag och surfar runt efter lite roliga kalaslekar.
Hittade helt random denna underbara "lek"!

 

Surfade runt lite på hamsterpaj.net och hittade denna bild där rubriken lyder "Politisk inkorrekt leksak". Skrattade lite. Alicia har faktiskt en sådan. På julafton fick Dexter tag i den och gick och "städade" lite överallt på undervåningen. Jag sa åt honom att det var kvinnogöra, men han fortsatte bara att damma och sopa. Suck, vad ska det bli av den grabben?

 

Kom på något konstigt vis också att tänka på kapla. Kommer ni ihåg dem? Jag älskade att leka med dem när jag var liten, Jakob hade en stor hink med såna och jag brukade smyga in i hans rum och bygga katapulter, borgar, trappor, inhägnader och hemliga gömställen till tennsoldaterna. Action man fick vara med ibland också!

Varför jag gick till skolan idag är ett mysterium. Jag skulle inte vara med på idrotten (mår fortfarande inte så bra) och teatern var inställd. Låg halvdöd på ett iskallt gympagolv inlindad i min jacka och tittade på när klassen kickboxades i en timme. Lite roligt att alla boxades i takt med musiken, lät lite som djungeltrummor.
Åt i skolan men åkte hem direkt efter. Ligger nu död i sängen och funderar på om jag ska lägga mig och läsa lite eller kanske ta mig en tupplur. Måste dock komma ihåg att ställa klockan på ringning om en timme i så fall, sover jag längre kommer jag inte att kunna somna ikväll.
Snook har fått fylla mina hörlurar idag och de gjorde mig faktiskt på väldigt bra humör. Nostalgi till tusen. Och fan vad bra de är. Eller var kanske jag ska säga.

Mitt iPhonelarm höll helt seriöst på att ta död på mig idag. Det var det värsta ljudet jag hört i hela mitt liv och dessutom var volymen skithög. Till råga på allt låg telefonen precis vid mitt öra. Jag gick ifrån sovandes till helt hysterisk på en halv sekund, flög upp ur sängen och undrade vafan som höll på att hända. Mitt hjärta bankade så hårt att jag trodde att det skulle hoppa ut ur bröstet på mig och mina ögon var helt uppspärrade. Det tog mig några sekunder innan jag förstod var jag var och vad som hände. Läskigt.
Tog en lång dusch som lyckades lugna ned mig innan jag en timme senare åkte till teatern för att repa.

Efter den 5 timmars långa teaterrepetitionen (varav jag låg och tittade på Friends på min iPod i två timmar eftersom det inte var min scen) så åkte jag och Göran hem till mig och tittade lite på Mean Girls. Vi var helt slut och ville vila upp oss lite innan vi skulle åka till Olivia för att träffa fina tjejer (och Jens) och äta mysmiddag.
Jag och Göran satt på två helt olika säten och lyssnade på musik hela den 40 minuters långa resvägen till Olivia. Dallas Green sjöng fint genom mina hörlurar.

Kvällen var den mysigaste och roligaste på såå länge, jag är verkligen så himla glad över att de fantastiska vänner jag har. Fan vad jag älskar er! Vi åt jättegod mat och efterätt, spelade Med Andra Ord och pratade om Prag, bajs, djurmisshandel, psykiskt sjuka, gamla människor, fjortisar, plastikoperationer, spy, pinsamma händelser, läskiga händelser och.. ja. Allt möjligt. Skrattade tills jag fick tårar i ögonen, äcklades tills jag fick klökningar och blev så skärrad att jag inte kunde tänka klart. Men mest skrattade jag, kvällen var bäst.
Väldigt roligt att titta på Felicia och Malin när de spelar Med Andra Ord. Felicias förklaring för "påven" var "han står i ett torn i Rom och säger halleluja!". Malins svar på "Detta dricker James Bond i alla filmer" var "Cosmopolitan!". Dock insåg hon sitt misstag halvvägs igenom ordet.

Det värsta ikväll var när Jens berättade om en kille som sa åt sin hund att lägga sig på ett tågräls. När tåget sedan kom vände killen bara om och gick, och lät hunden ligga kvar. Bara för att, liksom. Missade om det faktiskt hänt eller om det var på en film, men fan vad jag fick ont i magen när han berättade det. Tänkte på min älskade lilla Algot som lyder min minsta vink och utan tvekan legat kvar på rälsen tills jag sagt åt honom att komma. Usch. Fyfan vad jag hatar människor. Vissa.
Blä.
Jaja, nu sitter jag här hemma och ska nog snart sova eftersom jag ska upp tidigt imorgon och repa med teatern igen. Ska bli kul!
Puss på er.

Hejhej på er, det var ett tag sedan. Jag vet egentligen inte hur mycket ni bryr er (lugna, det var inget rop på söta jag-bryr-mig-kommentarer) men förlåt för att jag inte varit så aktiv det senaste.
Mitt lov har varit väldigt bra. Nyår var riktigt mysigt och roligt, vid tolvslaget skålade alla 92:or och skrek rakt ut om hur otroligt skönt det skulle bli att ta studenten om bara några månader. Själv halvgrät jag (mer eller mindre seriöst) över att det var hela ett och ett halvt år kvar innan det hände mig. Suck.
Jaja, jag har en härlig klass så att stå ut ett tag till ska nog gå. Synd bara att det är som det är med mig och mitt skolarbete. Får väl ta och berätta lite mer om det här på bloggen någon gång, om ni skulle vara nyfikna. Annars gör jag nog det för min skull. Man kommer fram till så himla mycket saker man inte tänkt på innan när man sätter sig ned och skriver.
Jag har dock haft total skrivkramp ett väldigt bra tag, därav det väldigt inaktiva bloggandet. Alla har väl såna perioder antar jag. Jag tycker det är superjobbigt och hatar känslan av att inte få utlopp för min kreativitet. Har nämnligen heller inte fotat något alls både ett tag innan och under lovet. Känns konstigt. Inte ett enda kort, förutom på julafton. Borde faktiskt ta och lägga upp lite bilder därifrån - ni får påminna mig!

Sista veckan på lovet fick jag influensa, så hela första skolveckan har jag legat sjuk i sängen. Sovit, sovit, ätit, sovit. Igår kom jag in i "ingen matlust"-stadiet, vilket jag hatar. Jag blir så himla svag, och det spelar ingen roll om jag försöker tvinga i mig mat - det går inte att svälja. Denna gången var det dock bara under en kort period och idag har jag klarat att äta någorlunda.
Ulle, Anders, Alicia och Alva kom hit en stund nu på kvällen och det uppskattades väldigt mycket. Har saknat mina småfisar och dessutom har jag inte träffat en jävel förutom mina familjemedlemmar när jag varit sjuk. Alicia och Alva sprang runt och kallade pappa för Niklas-Picklas och tjockis. Han låtsades bli arg och jagade runt dem i hela huset. De skrek som besatta och skrattade tills de blev helt anfådda.
Om någon vecka fyller Alicia 5. Hon har önskat sig en barbiedocka som gifter sig, ett dockhus och en riktig kanin.
Ulle berättade att hon var väldigt sugen på att köpa två kaniner till barnen, och mamma sa att hon visste några bara en liten bit ifrån oss som gav bort kaniner p.g.a att de hade för många. Ulle och jag åkte genast dit för att titta. Två honor tyckte jag hon skulle skaffa. Det tyckte hon med.

Dessa två små sötnosar fastnade vi för. Jag blev lite kär i den vita (kallades "Lilla Vit", gulligt va?) eftersom den hade klarblå ögon, Ulle blev kär i den bruna för att den var så otroligt lugn. Nu gäller det bara att övertala Anders - han vill absolut inte ha några kaniner. Han tror att det kommer att vara synd om dem. Jag tror de kommer trivas som fisken i vattnet hos två djurglada ungar som defenetivt kommer att ge dem mycket kärlek.
Egentligen är jag inte så mycket för gnagare, men jag vet hur glad jag hade blivit om jag fått två kaniner på mitt 5-årskalas. Det hade jag fått också om jag inte varit allergisk, istället fick jag min älskade Prick, en geckoödla, när jag fyllde sju. Åh vad glad jag var.
Tror Alicia och Alva kommer att bli minst lika glada för dessa lurviga små varelser.
Ska förresten hålla i Alicias kalas, det ska bli spännande. Ska försöka komma på massa lekar och kanske leta upp en liten sketch som jag kan be någon kompis vara med på.
Mys!

Ska bättra mig. Snart.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om, har skrivkramp.