EVSILFVER

2011-01-19
13:01:43

Skoltrött är bara förnamnet
Så det här är läget. Jag är totalt sönderstressad. Kanske inte just nu i denna sekund, men i allmänhet. Skolan skiter sig, har varit sjuk mycket och det har ju också gjort att jag missat mycket i skolan. Det bildas hög på hög av saker som jag måste läsa igen och då sätter min hjärna helt plötsligt stopp. Den spärrar sig totalt. Ingenting av det jag läser går in och så fort jag sätter mig och försöker skriva något vettigt till skolan så kommer det ingenting bra. Är det en bok jag måste läsa så kan jag inte läsa den om jag inte tycker att den är bra, för då är det precis som att jag inte förstår ett ord av vad som står. Jag skiter inte medvetet i det egentligen, men nu har jag gett upp. Det blir för mycket. Det syns nog inte på mig men innuti mig pågår en oro som liksom aldrig har tillfälle att lägga sig. Stressen har också gjort att jag skolkat en hel del så frånvaron är ju inte direkt den bästa. Har ont i magen innan varje utvecklingssamtal eftersom jag vet hur det kommer att låta. "Ja, Emma.. du har ju en del frånvaro här.. blablabla...dina betyg...blablabla...IG-varningar....blablabla". Jag vet att jag är smart och jag vet att jag kan, jag hatar mig själv för att det är som det är. Jag orkar snart inte mer.
Men det är inte allt. Jag har sömnproblem också. Och inte på det sättet att jag sover för lite utan tvärtom, jag sover alldeles för mycket. Är helt slut i skolan och däckar nästan alltid när jag kommer hem. Jag vet inte om det har med stressen att göra det också men jobbigt är det. Händer väldigt ofta att jag somnar mitt under pågående lektion. Väldigt jobbigt, för det är så illa att jag faktiskt inte KAN hålla ögonen öppna eller ens låtsas vara intresserad av det som händer framme på tavlan. Jag bara däckar. Värst är det på svensklektionerna. Svenska har alltid varit mitt starka ämne men nu hatar jag det. Jag hatar det vi gör och jag hatar vår lärare som är tråkig. Engelska var också ett av mina starka ämnen men till och med det skiter sig eftersom det bara låser sig på prov och inlämningar. Jag är bra på engelska, det är jag faktiskt, men jag klarar inte att göra prov. Det går liksom inte. Senast jag försökte bröt jag ihop eftersom jag visste att jag kunde, men hur många gånger jag än läste texten jag hade framför mig så gick den inte in. Den gick inte in. Fattar ni hur frustrerande det är att känna så? Började gråta och sprang ut ur klassrummet, ringde mamma direkt och frågade vafan som var fel med mig. Hon sa direkt att det säkerligen hade att göra med stressen, men att vi skulle kolla upp det hos skolläkaren ändå.
Efter ett besök hos honom bestämdes det att jag skulle börja äta Omega3-tabletter varje dag för tröttheten, och att ingen utredning skulle påbörjas förrän jag fyllt 18. Jag skulle bara hålla ut det sista sa han. Försöka ta mig upp på morgonen. Gå på lektionerna. Stå ut.

Finns så himla mycket mer som är fel i mitt liv just nu men skolan är det absolut största problemet. Jag bara hoppas och önskar att saker löser sig tillslut. Suck.

Men, trots all skit, så mår jag faktiskt helt okej i övrigt. Jag är inte deprimerad och jag är (i alla fall inte vad jag vet) inte på väg in i en svacka igen.

Såhär pigg är jag på mornarna.

Kommentarer:
#1: Lovisa

Du kanske borde ta ett sånt där ledigt år och göra typ ingenting, vet att du inte vill det egentligen men det kanske vore skönt. Eller gör som jag, skit i läxor och i sista sekunden så gör man en special uppgift som man fått av läraren, så får man G :D



Stå ut! Heja, heja!

2011-01-19 @ 16:58:15
#2: Emma

Du är så söt, Lovisa.

PozzZz



Blir nog inget ledigt år, vill ta studenten med er.

2011-01-19 @ 17:09:15
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: