EVSILFVER

2011-03-27
23:25:33

Jag är inte deppig, men vad jag är trött på att jag aldrig kan få må helt BRA.
Det känns verkligen som att det aldrig är 100% bra med mig. Aldrig. Om jag inte mår dåligt psykist så är det fysiskt, och tvärtom. De senaste två veckorna har min hy torkat ut totalt och jag ser seriöst förjävlig ut. Min hud är lika stram som en katt-tunga och lika torr som en jävla öken. Vilka salvor och rengörningskrämer jag än använder så blir det bara värre. Har börjat få små köttsår överallt på min kropp också. Och ja, det är precis lika sexigt som det låter.


I morse vid halv nio vaknade jag av att jag var lite snurrig och framför allt kissnödig (heh) så jag gick till toaletten för att uträtta mitt behov. Helt plötsligt trillar jag ihop, börjar skaka som om jag fått en elstöt, kallsvettades i floder och mådde så jävla illa. Helt sjukt! Låg där på badrumsgolvet i ungefär fyrtio minuter innan jag lyckades att ställa mig upp, men jag fick skynda mig tillbaka till sängen för jag kände att ett till anfall var nära. Det kändes verkligen som att jag skulle spy så fort jag rörde på mig minsta lilla. Det räckte med att jag vred ena benet eller tittade lite, lite åt sidan för att illamåendet och kallsvettningarna skulle komma flygande in genom fönstret och ta över min väldigt förvånade kropp.
Hade verkligen inte en jävla aning om vad som hände men jag började fundera på att ringa ambulansen.

Och låt mig bara säga detta: Jag h a t a r sjukhus. Det känns som att jag spenderat halva mitt liv där och jag skulle aldrig ringa ambulans om jag verkligen inte ansåg att det var nödvändigt. Jag ringde inte ens ambulans när jag bröt hela jävla foten på en fest förra året.

Men jag fick sån panik över alla skakningar och det fruktansvärda illamåendet. Jag ville stoppa fingrarna i halsen men förmådde mig helt enkelt inte, så det blev att det inte kom upp något alls trots att jag låg och bad om att få spy, så att det kanske skulle sluta.

Anyhow. Det var fruktansvärt jobbigt men efter ca. fem timmar hade det lagt sig någorlunda. Illamåendet fanns fortfarande där och jag kunde inte stå eller sitta upp för länge innan det började svartna för ögonen.
Och nej, det var inte magsjuka eftersom jag inte behövde besöka toalatten för varken det ena eller det andra.
Matförgiftning tror jag nog inte heller att det var.



Blä.
JAJA. Slut på detta elände.
Nu mår jag okej och jag ska till skolan imorgon, hähä. Racketcentrum för fan! Hoppas vi får spela badminton.
Kommentarer:
#1: Carrooouw

Sv: Låter jäkligt läskigt det här...



Aja, jag åt också cerazette, det var dom som gjorde att jag mådde så dåligt, min mamma är likadan, hon tål inte heller dom. Har väl nånting med hormonerna i dom att göra :/

Nu mår jag bra i alla fall :D Hoppas att du också ska kunna göra det! :) Oavsett med piller eller ej, så att säga.

2011-03-28 @ 10:00:23
#2: milla

gud vad du är stark! herregud, hade jag mått så dåligt hade jag stannat hemma från skolan hela veckan..

2011-03-28 @ 22:27:21
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: