EVSILFVER

Idag när jag och Lovisa gick på BR för att leta efter julklappar till hennes småsyskon gjorde jag en förskräcklig upptäckt. Jag gick och muttrade över hur fula och dåliga dagens leksaker var när jag plötsligt fick syn på en pingvinliknande figus som påminde om en leksak jag själv hade som liten. Pingvingrejen kunde få en bebis och det kom jag ihåg att min lila, lurviga vän också kunde få.

Jag: Åh, Lovisa! Den här påminner jättemycket om ett gosedjur/leksak jag hade när jag var liten! Den var stor och lila och om man kelade med den tillräckligt mycket så fick den en bebis!
Lovisa: Eh.....
Jag: ....(Moment of realization 1)... OH MY GOD!!!!!

:( Precis innan hade det låtit så här:

Lovisa: Haha, när jag var liten trodde jag att BR-gubbens hatt var hans hår.
Jag: Jag med! Eller va? (Moment of realization 2) JAHAA, det är en HATT!


På tal om leksaker, finns det en värre julklapp att ge till små barn än dessa pipande monster från helvetet? Jag skulle hata personen som gav mina barn något sånt!

Nu är det fixat! 4-9 januari drar jag och bästa Göran till Berlin för att dansa rumporna av oss på halvläskiga nattklubbar och skratta åt flåsiga forever alone'rs på dansgolven.
Fan vad roligt vi ska ha! Den 3:e (tisdag) januari drar vi upp till Skavsta flygplats där vi sedan sover en natt eftersom flyget till Berlin går 06:30 på onsdagen, och vi pallar inte att hänga på flygplatsen i tolv timmar (går inga bättre tåg eller flyg som gör det smidigare). Bara DET ska bli så himla mysigt liksom! Åh, är så pepp <3 Och vi bor helt gratis eftersom vår kära vän Julia faktiskt har en lägenhet där. HIHI.
Fick som en tidig julklapp hela resan betald av morfar, vilket gör att jag kan lägga undan lite extra pengar att ha kul för, woop!

Det var till och med en grym mysstämning när vi bokade. Vi satt på Bernards café med Görans lilla skoldator och fixade och trixade oss fram med alla bokningar.
Göran höll för övrigt på att bränna ned hela Bernards. Hon satt och viftade med ett papper med hennes kortkoder på och lade sedan ned det på bordet. Sekunder senare ser jag hur hela pappret har fattat eld eftersom kära lilla Göran har lagt det över det oskyldiga värmeljuset som stod och spred julstäming. Det roligaste med det hela var nog dock min reaktion. Jag har liksom slutat förvånas över Görans klumpighet och suckade bara "men Martina..." innan jag ställde mig upp och lite halvdramatiskt lyckades släcka pappret. Tre sekunder efter det höll hon ännu en gång på att sätta eld på cafét eftersom hon lagt det fortfarande glödande pappret på hennes svenskuppsats som låg framme. Jag tryckte då ned det i hennes kaffedrink, som suckade djupt och gick från krämigt ljusbrun till svart.

Ytterligare en rolig sak var när Göran läste upp sin svenskuppsats för mig. Den var en jättefint skriven kärlekshistoria men hon läste den med en rolig röst eftersom hon själv inte tyckte om den. Sedan blev hon arg.

- Alltså, min svensklärare är så JÄVLA konservativ. Ingenting får sticka ut och hon är inte det minsta djup. Hon kan liksom inte gå in i en historia och läsa mellan raderna liksom! Blir så jävla sur. Fick G+ på den här, och vet du vad hon skrev? "DU NÄMNER INTE ÄMNET". VAFAN liksom!
- Ojdå, vad var det ni skulle skriva om då?
- Eh.... gruppvåld...

Sedan skrattade vi jättemycket igen. Till Görans lärares försvar så hade jag faktiskt aldrig kopplat ihop hennes (väldigt fina) kärlekshistoria till det ämnet. Förlåt. Och till Görans försvar så hade hon säkert en bra förklaring, men den fick hon aldrig förklara för jag avbröt henne hela tiden när jag skrattade åt hur ledsen hennes kafferdrink såg ut.



Efter bokandet och fikandes och skrattandet så stack jag hem till Felicia och hade världens myskväll. Vi åt sallad och drack kaffe och äppelglögg, hade till och med köpt mig en lussebulle som jag myste upp. Sedan pratade vi om hemskheter och var arga på världen och mänskligheten. Efter det skrattade vi åt Wings version av Mamma Mia och videoklipp med Filippa Bark och Benjamin.

Har jobbat med att gå runt på julskyltningen och delat julerbjudande från JP idag. Gick fram till två herrar som stod och tittade på när några andra herrar spelade Feliz Navidad "på småländskt vis" (fattade inte vad de menade när de presenterade låten så, det var liksom bara låten fast utan text). Drog på mig ett stort leende och kastade mjukt fram ett "Vill ni ha ett julklappstips från Jönköpings Posten?" samtidigt som jag räckte fram den lilla röda lappen. De tittade förvirrat på mig utan att säga någonting. Jag tog deras tysta blickar som ett "berätta mer först". Jag fortsatte att le dumt.
- Jo, ni kan alltså ge bort två månaders prenumation på Jönköpings Posten, för halva priset, till någon i julklapp, och/eller utnyttja erbjudandet själva!
De stod fortfarande helt tysta och jag visste inte riktigt var jag skulle göra av mig själv. Jag log lite till och med ett "ok..." drog jag mig sedan förvirrat därifrån. Då började de två herrarna att prata med varandra. Genom teckenspråk. Jahaja.

Mamma har sprungit in och ut ur mitt rum HELA. JÄKLA. MORGONEN. Jag har fått damp på henne typ tio gånger men hon har NOLL respekt för att jag försöker sova. Har inte sovit på hela natten, massa dumma tankar har legat och gnagt i mig och jag har helt enkelt mått för dåligt för att kunna slappna av.

När jag väl lyckades somna drömde jag att jag tog mig en spontantrip till Sydafrika, utan att berätta för någon om det. Jag packade inte ens några väskor utan gick bara på planet, glad och nyfiken på vad som väntade härnäst. När vi landat fick vi åka i en stooor Jeep som tog oss igenom en läskig djungel och fram till ett slitet motell. Under djungelresan satt en skitsnygg man (hoho) bakom min rygg och jag försökte se lite extra snygg ut trots att Jeepen guppade som en rumpa under en vild sexakt. Helt plötsligt dök en skylt upp med ett ledset lejon på, och under stor det "jag har precis blivit dumpad, håll om mig!". Detta fattade alla (jag vet inte hur) betydde att man skulle hålla tag i varandra eftersom vägen nu skulle bli ännu skumpigare. Snyggingen bakom mig lade sina armar om mina axlar och under mitt stencoola pokerface så blev jag helt till mig. Jag tittade upp på honom och såg att han inte heller rörde en min och undrade om han tyckte att jag var söt (hahaha).
När vi var framme vid motellet så blev jag visad upp till mitt rum. Kommer inte ihåg vad som hände mer där förutom att snyggingen hade sitt rum precis bredvid mitt och jag undrade om det var han som hade fixat det eller om det bara var en slump.
I nästa moment sitter vi vid ett långt matbord och äter frukost/lunch/middag/whatever. Jag känner mig jätteobekväm eftersom jag inte känner någon och kommer plötsligt på att INGEN vet var jag håller hus. Jag ringer upp mina föräldrar, som inte ens har märkt att jag varit borta ett par nätter och säger med darrande röst att jag flugit till Sydafrika - helt spontant och oigenomtänk. Förväntar mig ett helvete braka lös där hemma med de skrattar bara till och säger "jaha ja, ha det så roligt!".
Plötsligt kommer en gammal klasskompis fram till mig och jag blir skitglad över att se henne. Vi pratar, skrattar och konstaterar vilken jäkla slump det är att vi båda bara hux flux flugit hit och till och med hamnat på samma motell. Snyggingen sitter snett emot oss och jag ser att han sneglar på mig hela tiden. Jag bestämmer mig för att ta tjuren vid hornen och frågar honom helt enkelt vad det finns att göra här. Han förklarar att alla på motellet snart skulle ta sig en trip till Sydafrikas Hollywood och jag blir grymt exalterad. "Där kan ni hämta ut mer pengar", förklarar han och då sätter jag nästan i halsen. Fan också! Jag har ju inte ett jävla öre med mig och här tar de ju inte kort.

Well, i resten av drömmen har jag för mig att jag är gift med snyggingen och att vi bor i en stor herrgård mitt ute i ingenstans. Minns inte jättemycket mer.

Gud vilken SKÖN höst vi har haft! Faktiskt. Det har inte varit allt för kallt och det bästa av allt är att det faktiskt inte har kommit någon snö än. Jag hatar snö. There, I said it! Snö är bara skitjobbigt och när det väl börjar smälta är det ÄNNU jobbigare. Snöslasket är ju typ det värsta med det.
Bryr mig faktiskt inte alls om Tomten blir förvirrad av att det inte är någon snö på julafton.

Det ENDA som får mig att böja mig lite för Moder Naturs snö och slask är att mina kusiner oftast tycker det är himlans roligt.


På tal om kusiner, imorgon är jag barnvakt åt Flippsan och Pjäxan (Filippa och Dexter). <3 Myspys.

Idag fick jag känna på årets första höstdepp á la Emma. Jag har inte kunnat se mig i spegeln idag utan att spy på mig själv och flera gånger har jag kännt hur tårar bränner innanför ögonlocken. "Vilket löjligt problem" kan man ju tänka, men de som inte har upplevt den sortens ångest på riktigt någon gång har ingen talan. Det är helt fruktansvärt. Jag ska försöka lugna ned tankarna med en springtur om en stund. Då kan jag förhoppningsvis tänka på annat än hur jag själv tycker att jag ser ut, för det tar fruktansvärt mycket energi.


Ni borde för övrigt att kolla in den här bruden > Susanne Sundfør <. Tycker hon är helt fantastisk.

Jahani, idag har det inte hänt mycket mer än att jag var i skolan och spelade lite teater, sedan drabbades jag utav ett helvetes sötsug och släpade mig in på hemmakväll för lite godis. När jag kom hem satte jag på senaste avsnitten av Family Guy och American dad medan jag myste in mig i täcket och smaskade på choklad, som jag egentligen inte får äta numer. Efter att sockerkicken lagt sig blev jag dödstrött och somnade ihopkrupen som en liten bebis. Vaknade några timmar senare med ångest över godisätandet och nu planerar jag en 1.5 mils joggingrunda istället, bara för att jämna ut det lite liksom.

...Hehe.

Pappa ligger på sjukhuset. Han fick svåra smärtor vid/i hjärtat idag på jobbet och höll på att svimma, så nu håller de honom kvar för att kolla så att han inte har något fel på hjärtat eller är på väg att drabbas av en hjärtinfarkt. Är lite smått orolig, men det känns ändå bra att han ligger på sjukhuset så att de har koll på honom. Dessutom verkar mamma rätt chill så jag bestämmer mig för att det inte är allvarligt.

Jag fyllde badrummet med levande ljus och sjönk sedan ned i ett ångande bad medan Bon Iver spelade Holocene för mig. Där låg jag och bara var. Det var helt fantastiskt.

Det här har varit en riktigt härlig morgon. Jag ställde klockan på två timmar innan jag måste till bussen och har kunnat ta det jättelugnt. Först låg jag kvar i sängen en stund och myste, sedan gick jag upp och gjorde lite frukost som jag åt i lugn och ro. Efter det har jag bara fortsatt som vanligt; klätt på och sminkat mig, fixat håret, borstat tänder osv men jag har som sagt kunnat göra allting i min egen takt.

Bara för att jag är på så härligt morgonhumör ger jag er två härliga låtar att spela på morgonen. De höjer i alla fall mitt humör!

Dave Barnes – Little Lies


Violet Road – Can You Hear The Morning Singing

 

Jag har mått skit inatt. Har varit så förbannat trött men inte kunnat sova pga värk i min kropp, en snuvig näsa och ett dunkande huvud. Åh, jag orkar verkligen inte mer.

Vi har pratat lite smått om att mitt dåliga immunförsvar kan ha något att göra med min mage som inte mår så värst bra (jag har alla möjliga sjukdomar vill jag lova er). Jag ska nu sluta äta laktos och gluten och se om det har någon invärkan på mitt mående. Orkar verkligen inte det här mer.

Ska dra mig till teaterlektionen nu, men jag kan troligtvis ändå inte vara med på den eftersom jag mår så djävulskt dåligt. Fan.

Tröstar mig själv med bra musik.

Sitter med frätande röd färg i håret och väntar på att klockan ska bli tjugo i så jag kan duscha ur det. Ikväll är det tjejfest hos Mandy och det ska bli riktigt kul! Det var längesen jag var på en hemmafest, har mest blivit krogen sen jag fyllde 18.

Lägger nog upp en liten bild sen så ni får se färgen! Puss!

Zombie-Emma drog sig långsamt till duschen där hon stod i hela tio minuter! Så länge har hon inte duschat på evigheter.

Nu ska jag göra mig i ordning för att möta Lovisa i skolan där det är öppet hus. Vi ska visst snacka om vår linje, haha. Ingen aning om vad jag ska säga. Spännande. Kanske börjar pladdra om trollkarlar och enhörningar.

Två sekunder efter att det här fotot tagits inser jag att Algot (som gått lös bredvid mig) är försvunnen. Jag ropar och ropar men han är ingenstans. Ropen går från frågande till besvärade och pendlar sedan mellan arga och förtvivlade. Han syntes verkligen inte till någonstans, och vi höll ju till precis vid en stor väg så jag gjorde upp skräckscenarion i huvudet där jag hör hur en bil som smäller och en hund som gnyr till. Fyfan. Jag får mer och mer panik och letar mig in i natten, men han är ingenstans. Springer hela vägen hem med den tunga kamerautrustningen, slänger upp den på verandan och ger mig sedan av igen för att leta efter min bortsprugna vän. Efter tjugo minuter börjar jag nästan gråta, och inte förrän då ser jag hur en lurvig filur kommer vankandes, helt bekymmerslös, på den lilla vägen lååååångt bort från där jag först märkte att han var försvunnen.

Ni anar inte vilken lättnad det var att se honom! Fast irritationen var nästan större - han verkade inte tycka att han hade gjort något fel förrän jag röt till på skarpen och stampade hårt med foten. Då kröp han långsamt fram till mig med svansen mellan benen och följde mig sedan som en liten hungrig hundvalp hela vägen hem.

Usch, dummadummaälskade hund. Jag vet inte vad jag skulle göra om du försvann från mig på riktigt.

Vi har köpt en kaffemaskin som gör världens godaste kaffe! Kostar egentligen 1200 kr, men idag sålde de ut den för 500 så vi slog till på två stycken - en hem hit och en till Jakob i GBG. Så jävla värt!

Goddag alla! Idag är jag lite halvt självmordsbenägen. Jag håller på att bli riktigt dödsförkyld (min hals bränner och mit huvud dunkar) och på detta så är det den veckan i månaden och jag har en sån förjävla PMS. Har så ont i magen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. ): Och så har min bröst växt som tusan vilket jag inte orkar se som något positivt, nu är de typ jobbigt stora. Gör allt för att dölja dem.

Nu ska jag i vilket fall proppa i min alvedon och sedan bege mig till sjukhuset för att ta itu med en del andra saker som inte står rätt till med mig. Fast det är det i och för sig typ ingenting som gör. Mina vänner brukar säga att jag har alla sortes sjukdomar man kan få, och det är tusanimej inte långt ifrån. Undrar om mitt dåliga immunförsvar är grunden till all ondska i min kropp? I så fall måste de fixa det. På något sätt.

Har glömt att berätta om en skitmysig sak som hände på jobbet i torsdags. Jag hade hand om firarbarns-fotandet och satt och tittade igenom lite foton på kameran i väntan på att nästa barn skulle komma in. Plötsligt känner jag hur någon står alldeles bredvid mig. Jag tittar upp och ser att det är en jättesöt flicka på fyra år som kramar hårt i sin nalle. Hon inspekterar mig noga några sekunder och säger sedan "du är fin". Mitt hjärta växte till det dubbla. "Och du ska med mig hem!" ville jag bara svara men lyckades behärska mig och istället säga att hon var minsann väldans fin hon också.

Helt fantastiskt, såna där saker. Det gjorde hela min vecka!

Idag har jag beställt studentmössa. Det känns helkonstigt, men samtidigt skithärligt. Om bara några månader är jag ute ur skiten. Ja, jag säger "skiten" trots att det inte handlar om att jag inte trivs på min skola eller i min klass. Jag är bara trött på det. På skola och plugg och fruktansvärt tråkiga och uttjatade måsten. Längtar bort så in i norden.

Den lyckligaste dagen i mitt liv står och väntar på mig, och snart är jag framme.


På tal om lycka och att komma bort - jag och Martina har idag planerat vår Berlinresa som vi har pratat om så länge! Vi har lyckats hitta riktigt bra priser och detta kommer att bli fantastiskt. Boendekostnad behöver vi inte oroa oss för eftersom vi ska bo hos en gemensam kompis som flyttat dit - hon ska visa oss de bästa partyställerna och vi ska leva livet i tre härliga dagar. Underbart.

En underbart söt Alicia ringde mig precis! Hon lät helt normal och vi pratade lite casual innan hon efter någon sekunds tystnad helt uttryckslöst säger "jag... tog precis körkort". Haha, älskade Alicia var ju chockad att hon inte kunde vara glad! Inga problem, jag skrek och hurrade åt både henne och mig. Åh, älskar verkligen när såna roliga saker händer för mina vänner.

Grattis, Alicia! Vi ska fira dig med pompa och ståt. :) Så mycket som du pluggat!

Hemma från en helhelg med Lovisa, Bonzo och Algot som har varit jättemysig. <3 Mycket skratt och härliga sketct-idéer som bara måste sättas i verket!

Åh herrejisses. Dessa två underbara pojkar låg och myste i Lovisas säng igår natt medan jag och hon satt och chillade framför våra datorer, nördar som vi är. Goshigoooosh! <3 En kort stund låg faktiskt hela "familjen" samlad i sängen, innan det blev för varmt för Bonzo som valde att ge upp myseriet först. Efter ytterligare en stund hoppade Algot ned, men han ångrade sig sedan och knökade in sig i det lilla utrymme som fanns mellan mig och Lovisa.

Jag måste bara få skryta lite om att jag de senaste tre kvällarna inte har lagt mig senare än klockan tio! Igår somnade jag för fan till och med klockan nio, how great is that? Anledningen till att jag är så stolt är att jag under de senaste typ fem åren inte lagt mig innan klockan tolv en enda kväll (typ). Helt sjukt!

Tänk vad lätt det är att känna sig ensammast i världen när man ligger vaken i sin säng klockan två en onsdagsnatt. 
Det är lätt för fel tankar och fel tårar. 
Det är fruktansvärt lätt att allt känns så fruktansvärt svårt.

(Så sätter man på någon fin låt i hopp om att må lite bättre och inser att spotify väljer "I'll follow you into the dark" och man tänker att här är det mörkt som fan och fan så ensamt det är.)

Jag känner mig som världens minsta varelse där jag ligger i min säng och tittar ut i mörkret. Inte ens månen är på humör inatt utan gömmer sig bakom några tysta moln. Fan vad tyst det är. Kan det inte börja regna?
Det finns ingenstans att fästa blicken, ingenting att fokusera på och låta några halvt engagerade tankar börja bita lite i. Förutom några hårda konturer är det är bara svart. 
Då smyger de sig fram. De där tankarna som ligger och gnager, de där känslorna som annars skjuts undan. De passar på för de vet hur ensamt och tyst det är och de vet att jag behöver sällskap. De börjar försiktigt med några "tänk om", och det kan verka oskyldigt men sakta dras hela min verklighet i bitar. Säger åt mig att jag inte duger. Att jag hade kunnat vara så mycket bättre om jag bara varit annorlunda.



I solsken och värme förstör jag dock nattens ångest. Pusslar ihop den verklighet som så hänsynslöst förstörts.
Tänker för mig själv att jag är helt okej. 
Jag duger precis som jag är. 
Jag hade inte kunnat vara annorlunda,
för då hade det inte varit jag.


För tänk vad lätt det är att känna sig älskad när man har en sol som ler stort. Sprider den där värmen vi annars kanske saknar, ger oss det ljus som vi så desperat letat efter i tusen mörka tunnlar. 

Så fruktansvärt
lätt
att glömma det som är så fruktansvärt
svårt.

Tack älskade sommar för att du äntligen kom.

 

 

 

 

Fler underbara serier från sidan:

Why I'd rather be punched in the testicles than call costumer service

Minor differences

Cat vs Internet

How the male angler fish gets completely screwed