EVSILFVER

Hade en förjäkla mysig helg med min man i hans stad. Så jäkla tråkigt dock att jag inte är framme förrän sent på nätterna när jag åker direkt efter jobbet, så vi får typ ingen tid tillsammans. Har i alla fall fått träffa hans mamma och styvpappa nu, och alla deras goa vovvsingar. Tror Andreas är mer kär i pudeln Chili än i mig om jag ska vara ärlig. Jag blev mer kär i deras blandras Isa som hade ögon runda som två klot och som satt liiiite för tätt. Så jävla gulligt!
På lördag kväll drog vi ut i staden, åt tacos och drack drinkar. Fick dock gå runt en hel del innan vi hittade någon stans att vara, antingen kom vi inte in eller så var det alldeles för packat med folk. Dessutom har han intoducerat mig för Games Of Thrones som jag tidigare inte haft något intresse för. Det var faktiskt ganska spännande, i alla fall det jag faktiskt såg. Hälften av tiden låg han och störde min filmmagi med pussar och romantiska små noteringar som jag absolut inte tyckte jag hade tid för just då.... /Spoiled girl.

...Men så var det så där fruktansvärt jobbigt att åka ifrån honom på söndagen. Grät, grät och grät när vi stod på perrongen och pussades. Inte kunde vi göra det ifred heller, för någon blåste i en jävla visselpipa titt som tätt och vi visste aldrig om det var för mitt eller något annat tåg.
"Vill du att jag bara ska gå härifrån?"
"Ja... fast nej! Fast ja. FAST NEJ."
Vi har kommit på att det är bättre att bara få det överstökat snabbt, typ som när man drar bort ett plåster. Om jag skulle stå och titta efter honom skulle jag bara få panik och springa efter, eller trilla ihop i en hög av all andnöd. Det var typ det som höll på att hända när han tillslut försvann bort från tågdörren. Sprang in och slog mig ned på första bästa plats i tron om att jag skulle svimma vilken sekund som helst. Grät som ett litet barn och folk som inte visste att det satt en gråtande tjej i tåget hade lika gärna kunnat tro att det var en gnyende hundvalp, för det var typ så det lät när jag försökte hålla inne på tjuten.
Tog inte mer än 10 minuter för mig att ha gråtit bort all tillstymmelse till smink och bytt ut mina vanliga blå ögon till ett par svulla och illröda sådana...

Tittade ned i mitt knä hela redan hem i rädsla för att någon skulle se hur jag såg ut.