EVSILFVER

Idag när jag satt på tåget på väg hem från Cicci kom jag att tänka på en av de värsta tågresorna i mitt liv. Pappa hade fått för sig att jag skulle ta ett nattåg upp till Sandviken eftersom jag inte skulle behöva byta tåg då, och jag skulle vara helt utvilad när jag kom fram. Tågresan skulle ta sex och en halv timma, men eftersom jag räknade med att sova större delen av tiden så såg jag inte det som något problem.

Sova?

Well. Det hade nog inte varit några som helst problem, om det inte var för att jag delade rum med en utvecklingsstörd 12-åring som inte höll käften och dessutom förgiftade båset med sina fruktansvärda gaser, hans alldeles för förstående assistent (jag hade strypt ungen) och en medelålders man vars snarkningar hade kunnat användas som krigslarm. Dessutom var han stum. Några gånger verkade han vilja mig något, för han viftade med händerna som en dåre och pekade på olika saker, men jag fattade aldrig vad han ville. Då blev han arg och slog hårt i sängen. Vände mig om och låtsades sova.
Dessutom ropades det inte ut något i högtalarna, så jag visste aldrig vilken station vi stannade på. Helt värdelöst! Och inte hittade jag någon jag kunde fråga. Tillslut fick jag panik och chansade vilt på en sation, och till min stora glädje gick jag av rätt.

Nä, nattåg blir det inte igen. Den gången avskräckte mig rätt rejält.
Jaja, dagens resa gick smidigt i alla fall!

 

Väldigt trevlig dag idag också. Vid tolv lunchade jag med Dayman (a.k.a Matilda) och efter det gick vi runt på stan ett tag. Jävlar i havet, typ hälften av alla affärer i Jönköping byter lokal, så de säljer ut det mesta för halva priset. På Gina Tricot såldes tröjor för 29 kr, vilket är helt jävla cpbilligt med tanke på vad det annars kostar där.
Det blev dock inga kläder idag, men det blev lite andra saker. En Jan Stenmark-bok (! ohja, Akademibokhandeln sålde också ut och boken kosatade bara 20 kr), och ett dust-it från The Look på A6. Jag mer eller mindre tvingade Matilda att följa med upp dit för att dust-it är så himla billigt där; på salongerna i stan kostar de nästan 80 kr mer.
Och ja, ett dust-it är för mig livsnödvändigt. Speciellt nu när mitt hår är så mycket kortare - det går inte att fixa en snygg frisyr utan det.

Kom förresten precis på att jag ljög för er, jag köpte visst kläder idag. Ett par leggings för halva priset från BikBok. Fniss.

När jag kom hem började jag packa lite smått innan jag gav mig ut och sprang en härlig runda. Efter det hjälpte mami mig att färga håret. Det var väl meningen att det skulle bli lite mer rött än vad det blev, mitt hår var nog lite för mörkt för att det skulle bli så pass rött som jag egentligen ville ha det. Jaja, det blev okej ändå!
Nu ska jag fortsätta packa och sedan hoppa i säng. Vid 10 imorgon går tåget från Jönköping Central. Puss.

Emmabodabiljetterna är fixade! Fint som snus är det.


Fin dag i dag för övrigt, åkte till stan vid halv elva och fick mina ögonbryn tillfixade, fnissfniss. Klippte mig därefter, och även om jag tyckte att det blev alldeles för kort så var det ändå bra att få bort allt det slitna.
Efter klippningen åkte mami och jag till A6 igen, där jag köpte en mysig tröja från HM, en mascara, träningskläder och hårfärg. Träningskläderna tänkte jag inviga redan om en liten stund (ja, det är okej att ge sig ut och springa mitt i natten när det är lov), och imorgon färgar jag håret (röttröttrött). Direkt efter A6 åkte vi till stan där jag hjälpte mamma välja ut en kappa från Noa Noa, och sedan köpte vi varsitt par vantar och varsin "Bad Hair Day"-mössa, FNISS. Jättefräna ju!

Har också fixat biljetter till Cicci i Sandviken! Åker på onsdag morgon och stannar till söndag. Ska bli så himla roligt att träffa den kvinnan igen, det går så jäkla lång tid mellan besöken.
Förhoppningsvis ses vi i nyår också, då hon antagligen kommer till JKPG.
Fniss igen. Längtar.


..Och fuuuuck vad ointressant detta måste vara för er. Till och med jag blir uttråkad av att läsa om vad jag har gjort idag.

Väntar på att klockan ska bli 18:00 så att jag kan beställa mina älskade Emmabodabiljetter. Kan inte tiden gå lite snabbare?

Spela stressiga kortspel till stressig musik. Sjukt underhållande! Jag och Lovisa satt bland annat och spelade Stress till denna:

 

Åkte till IKEA med mami idag för att titta på... tja, ingenting egentligen. Vi skulle träffa Ulle, Anders, Alicia, Alva och mormor där. Ulle och Anders skulle titta på soffbord och sedan tänkte vi äta något i resturangen. Jag tyckte det var lika tråkigt att gå runt där som Alva och Alicia, så istället för att stanna och titta på massa soffbord drog jag med mig småfisarna på upptäcksfärd. De sprang runt kors och tvärs som två små möss och skulle röra i princip alla möbler vi gick förbi - jag vet inte hur många som var nära på att snubbla på dem. Det var jäkligt varmt att springa efter dem hela tiden, så jag var tvungen att ta av mig både jackan och halsduken. Det blev plötsligt mycket att bära, och i ett försök att göra mig av med lite last så virade jag halsduken runt Alicias huvud och sa att den kunde hon gått bära åt mig. Hon tog det hela som en lek, slet snabbt av den och slängde den på golvet. Sedan sprang hon iväg och vrålade "DU KAN INTE SÄTTA PÅ MIG! FÖRSÖK SÄTTA PÅ MIG, EMMA! DU KAN INTE SÄTTA PÅ MIG!", och efter henne sprang en skitglad Alva (som egentligen inte fattade någonting) och skrek som en stucken gris. Folk tittade. Det blev plötsligt väldigt pinsamt.
Tillslut kom vi i alla fall fram till IKEAs lekhörna, och jag satte mig utmattad ned och tittade på när Alva och Alicia rev halva stället. Orkade knappt ingripa när Alicia drog en lektunnel över sig och sprang runt i den som en blind höna, men hade jag inte stoppat henne hade hon sprungit in i och landat på en liten oskyldig 1-åring som satt och gosade med en leksaksbjörn.

Efter ett tag kom resten av truppen och vi satte oss i IKEAs resturang för att äta mat. Det var helt sjukt lång kö, så medan mamma och Ulle hämtade mat så satt jag, Anders, mormor och småfisarna och höll platser. Satt och pratade lite med Anders om ett foto av mig som de vill förstora upp och sätta i deras vardagsrum, när jag plötsligt ser hur Alicia ger mig världens mördarblick. Munnen är ihopknipen och ögonbrynen pekar nedåt. Fattade ingenting.
"Men kom igen då Emma, var sur du med så ser vi vem som vinner!"
Ah, arga leken.
Så där satt vi och såg sura ut tills Alicia inte kunde hålla sig. Oh så söt hon är.
Vi lekte den ett par gånger innan smartfisen kom på att vi skulle köra med straff till den som förlorade. Jag, som inte fått en lugn stund sedan jag promenerat in på IKEA, såg min chans. "Okej, den som förlorar måste vara tyst i TVÅ hela minuter."
Alicia flinade och nickade sedan så hårt att jag trodde huvudet skulle falla av.
Jag tog till min fulaste min och det dröjde inte länge innan ungen började flina.
- HAH, DU FÖRLORADE! NU MÅSTE DU VARA TYST I TVÅ MINUTER! HA-HA!
(...)
Plockade fram min iPhone och startade tidtagaren. Förklarade hur det skulle se ut när tiden var slut, och Alicia satt böjd över min iPhone från början till slut. Väldigt effektivt! Jag fattade inte hur smart jag var förrän hon började tjata om att hon ville sitta tyst i två minuter till, och sedan ytterligare två minuter, bara för att det var så spännande att titta på när iPhonen räknade sekunder. Mina damer och herrar, jag är ett geni.

När vi ätit upp stack jag, mormor och mamma vidare in på A6 och shoppade loss. Köpte två par jackor, ett par leggings, en tröja och ett armband. Trevligt, trevligt!

Precis hemkommen från Lovisa-fisa, sitter och myser till "Undantag", min absoluta favoritlåt med Bo Kaspers Orkester. Himlen är grå, vinden drar i allt den kommer åt och regnet verkar inte ha planerat för något som helst uppehåll, men det ändrar inte det faktum att jag är ensam hemma med en nödig Algot. Det är stunder som dessa då jag verkligen önskar att vi lärt honom gå på toaletten när han var valp. Själviskt? Njaaee, Algot gillar ju faktiskt inte heller regn och blåst.
Ändå kom han precis in i mitt rum och släppte kopplet framför mina fötter.
Nöden har ingen lag, I guess.

På tal om duvor så började jag nästan lipa igen när jag (dumt nog) tittade på trailern till My Sister's Keeper som jag la in på bloggen igårkväll. Blev dock på lite bättre humör när jag kom att tänka på hur mycket vi skrattade sen efteråt - vi är verkligen helt rubbade.

Åh herregud. Mina ögon är svullna och jag har saltsmak i munnen. Har inte gråtit såhär på jag vet inte hur länge.
Lovisa och jag bestämde oss för att se "My Sister's Keeper" efter att vår kära Dayman bestämt predikat om hur det är en av de sorgligaste filmer hon sett, och mer eller mindre tvingat oss att se den.
Vi kryper upp i Lovisas säng och startar filmen.
Ja jävlar. Jag vet inte vad jag ska säga mer än... ja jävlar. Haha, helt sjukt. Vi satt seriöst och STORGRÄT. Vrålade som två småbarn som bränt sig på en humla. Kramade om Lovisas kudde tills jag trodde jag skulle kräkas och fick mer eller mindre vrida ur den sen.
I slutet vände jag mig om till Lovisa (som påpekade att jag såg ut som en panda) och sa att jag inte hade några tårar kvar. Jag kunde helt enkelt inte gråta mer.
Fem jävla sekunder senare grät jag som ett litet barn igen.

När filmen var slut fortsatte vi gråta hysteriskt i typ en halvminut innan vi helt plötsligt började skratta hysteriskt istället. Vilka jävla vrak.
Fyfan vad bra. Haha.

Har varit på stan med Göran och fick ett vackert knullrufs. Var tvungen att fota.

 

 

Har inget photoshop nu, vilket suger.

Laddade ned något annat program där det enda roliga var att man kunde lägga på lite filter.

Fan, måste få hem mitt ps snart.

 

Jag har ont i hela kroppen. Det suger hårt. Men ikväll ska jag träffa Göran. Jag måste träffa henne, så det spelar ingen roll om min panna är brännhet eller om kroppen värker. Det var så sjukt längesen jag umgicks med den där kvinnan.
Gud så konstigt det är. Bästisar och bundis sen sjuan, samma klass i åttan och nian. Såg i princip varje dag. Sen blev vi plötsligt 16 år och skulle börja gymnasiet. Två helt olika linjer på två helt olika skolor. Ja jösses. Men vi skulle inte tappa kontakten, nejnej, det var det inte tal om.
Men shit, det är inte så jävla lätt. Speciellt inte när Göran läser IB och har plugg upp till öronen, och dessutom en pojkvän nere i Skåne som snor värdefulla helger (Johan, ibland hatar jag dig för att Göran älskar dig så mycket. Förlåt.).

Nä, idag ska jag träffa dig. The Goran Gang förenas för en kväll. Skiter i mitt mående, ikväll vill jag göra knäppa saker, utamana ödet. Ge sig på ett mc-gäng eller puckla på en polis. Fniss. Råna en bank kanske.

..Eller så köper vi godis och ser på film. Och pratar. Och dricker te. Fast egentligen gillar jag inte te.
Kaffe kanske. Så man få känna sig lite vuxen. För jävlar vad vuxna vi börjar bli.

..Nej. I helvete heller. Saft ska det vara! Saft och bullar! Och ballonger! Och fiskdamm och disneyfilmer. Ikväll vill jag inte alls vara vuxen.


...Eller du. Det spelar ingen roll vad vi gör. Jag saknar dig, Göris.

Fick tillbaka min msn, samt mitt spotifykonto!
Shit, jag är sjukt förvirrad just nu, haha.

Aja, fortsätta subscriba emzofc då!

Jösses.

Helt jävla underbart. Någon jävla cpstörd jävel hackade min msn igår, samt mitt Spotify och några andra konton. Fyfan vad sur jag är.
Min kompis började skriva till tardet, och han skrev att han "råkat hacka fel konto". Vad i helvete? Vilken jävla jubelidiot. Man RÅKAR inte hacka fel konto! Dessutom skrev äcklet att han går på Peset (Per Brahegymnasiet), där jag också går. Kommer sniffa mig till honom och ge honom en käftsmäll. Är så fruktansvärt sur nu.
Har fått fixa ny msn och nytt spotifykonto. Ni kan ju sluta subscriba "Mysig musik" från emzofc, eftersom det inte tillhör mig längre. Här är samma lista, fast med mitt nya konto: http://open.spotify.com/user/evsilfver/playlist/7sVHWcrZMc3qFWs7EdJYHa

Haha, åh. <3
Visst kommer ni ihåg dessa?

 

I'm not ready to make nice

I'm not ready to back down

Mattlektionen var lagom seriös. Jobbade inte ett enda tal.

- Lovisa, tänk snabbt! Rimma på Emma!
- Peeen...mma :D:D
- ...Du tänkte säga "penna", eller hur.
- :D:D:D
- You fucking retard. Snygg räddning där du, fast dåligt att du inte kom på något bättre än "pemma".
- Men det finns ju fan inga vanliga ord som rimmar på Emma!!
- ....? Really, Lovisa? Really?

Lam tjej.
Fast jag ska fanimej inte säga något. Jag har varit supertrött och hungrig hela dagen, vilket mentalt förvandlade mig till en 5-åring. Satt och skrev "penis" och "fuck" på Matildas papper, och sedan ritade jag en snopplampa. Lovisa blev irriterad och sa att jag bara slösade på Matildas papper. Det sket jag i och fortsatte obeskymrat att måla på min snopplampa. Matilda blev måttligt förtjust när hon kom tillbaka från sitt toalettbesök och fick se sina anteckningar helt nedkluddade. Alexandra och Jonathan som satt framför oss vände sig om och Matilda visade dem mitt mäterverk. De flinade bara. Då passade Lovisa på att klaga lite för dem om vilken kluddmaja jag är, vilket faktiskt är helt sant. I princip var femte sida i Matildas och Lovisas block är nedkluddade av mig. Men varför klagar de egentligen? Om några år är jag både känd skådespelare och fotograf, och så kommer folk slåss om mina kluddpapper! De ska vara tacksamma.

 

"hahah, ibland när man är full förstår man inte vad som är verklighet och illusion. En gång när jag var full med johan så försvann han och gömde sig bakom ett hus när jag knöt skorna. När jag märkte att han var borta trodde jag att jag hade drömt att vi någonsin blivit ihop. Så då sprang jag gråtandes iväg och skrek "jag är besviken på livet. så besviken!" hahahahaha"


Jag saknar min Göran något otroligt!

Trevlig skoldag idag. Bussen fastnade i en kö som tog 20 minuter att komma ur, vilket gjorde att jag anlände till skolan 10 minuter försent. Allt fuckades upp totalt eftersom att jag
1. Inte visste var vi hade lektion.
2. Inte hade några pengar på min mobil, så jag kunde inte ringa någon och fråga var vi var.
3. Inte hade nyckeln till mitt och Lovisas gemensamma skåp, så jag kunde inte öppna det och kolla schemat.

Jag har redan missat sjukt mycket i skolan och hade ingen lust att missa en lektion nu när jag faktiskt var här i tid. I ren desperation gick jag runt och knackade på nästan alla klassrum på andra våningen, men jag kunde inte hitta min klass. Surade ihop och satte mig i trapphuset för att titta på Family Guy istället.
Efter en timme började klasskamraterna en efter en att droppa ned från tredje våningen. Det var alltså där vi hade matte på tisdagar. Kalla mig tjejen med kollen.
Nu hade vi tre timmars hål innan nästa lektion började, så jag, Alice och Matilda vandrade ned till stan. Att stan inte hade öppnat än slog oss dock inte förrän (vill skriva "förens". Röv) vi redan var där. Det var iskallt och vi frös som judar.
McDonalds blev vår räddning ur den iskalla kylan. En cola light till mig och en cola och toast till Alice. Fniss.
Vi pratade lite om hur det var på låg- och mellanstadiet och våra söta pojkvänner vi hade då. Gulligt var det. Jag var tvungen att berätta en väldigt rolig historia om hur jag försökt förföra en kille jag var kär i när jag gick i ettan. På vår skolgård hade vi ett stort berg och nedför detta gick en lång (och livsfarlig) rutschkana. Jag hade stått och dramatiskt blickat ut över skolgården när killen jag gillade kom fram och frågade mig vad klockan var. Då hade jag tittar på honom, satt mig på rutschkanan, slängt lite med håret och sagt "följ med om du vill veta...". Sedan hade jag tagit sats och åkt ned.
Han åkte inte efter.

Åt detta skrattade Alice så hon höll på att kissa ned sig. Matilda asgarvade hon också och jag funderade på om det verkligen varit en smart idé att berätta detta för dem. De skulle förmodligen aldrig släppa det.

- Berätta något mer nu!
- Jag har skitmycket roliga saker jag gjorde på lågstadiet, men de tänker jag inte berätta!
- Jooo, vi vill veta!
- Bara om ni följer med mig till Subways.
- Okej. Matilda, vi måste följa med henne om vi vill veta..

:( Och så höll det på.

Det blev i alla fall lunch på Subways innan vi gick tillbaka till skolan för att spendera den sista timmen av hålet med resten av vår klass.
Så fort vi satt oss vid vårt älskade teaterbord (ett bord precis utanför vår teater, där alla med estetik ådra hänger, FNISS) väcktes en diskussion om framtiden. Becca frågade mig om jag skulle skaffa barn när jag blev äldre, och det ska jag. Ingen tvekan.
Hon sa att hon inte kunde se mig som en mamma :( Det tog hårt på mitt hjärta. Jag är faktiskt jättebra med barn! Ni ska se mig med mina kusiner, jag är supergullig.
Hon försökte släta över det med att säga "Nejmen asså.. asså.. jag menar bara att du kommer bli en cooool mamma! En sån som festar och sånt!".
Ameh hallå! Låter som att jag kommer bli världens knarkarmorsa.

NEJ, JAG KOMMER BLI VÄRLDENS BÄSTA, SÖTASTE, FINASTE, UNDERBARASTE MAMMA. Punkt.
Punkt slut.

Röst- och rörelselektionen var en pina. Vi hade yoga och skulle göra alla möjliga sortes övningar som fick min kropp att skrika. Har varit på yoga en gång innan. Har aldrig känt mig så smidigt och osmidig på samma gång. Jag kunde göra saker jag inte trodde att jag kunde göra, men när jag tittade runt på resten av gruppen gjorde de allt 10 ggr bättre än jag. Så var det också idag.
Dessutom kände jag mig så jävla dum där jag stod och svankade som en ko med bruten ryggrad.

 

Gick upp klockan två idag, sjukt skönt. Pappa hade försökt få upp mig ändå sen klockan elva, men jag hade visst bara mumlat sura ord och sedan vänt mig bestämt om när han kommit in i mitt rum.
Jag var så otroligt utvilad och det var så härligt! Hade inga planer för dagen men det gjorde mig absolut ingenting, helgen har varit väldigt lugn och jag kunde lika väl avsluta den så. Det enda jag planerade var en springrunda med den kunde jag placera i princip när jag ville.
Så det blev film och dator i princip hela dagen. Såg Step up 2 - The Streets, för typ 4:e gången.

Tänkte ge mig ut och springa vid fem, men mitt blodsocker krånglade järnet och ingenting blev bra. Efter att ha fightats med det i över en timme såg det ut att ligga bra, men när jag sedan gav mig ut och sprang så började det krångla igen. Frustrationen spred sig i hela kroppen och det slutade med att jag satt och grät som ett litet barn på en äng bara någon kilometer hemifrån. Stabilt, Emma. Stabilt.
Det var väl inte enda anledningen till att jag grät, men det var som att det öppnade en dörr.
Satt kvar i en dryg halvtimme innan jag snörvlandes började bege mig hemåt. Jag var iskall (hade bara t-shirt på mig) och i mitt överemotionella tillstånd kom naiva tankar om att jag borde lägga mig ned och hoppas på att frysa ihjäl. Ännu en gång - stabilt, Emma.

Anyway. Är på lite bättre humör nu efter att, några timmar senare, slutfört min planerade joggingrunda.
Och precis nu puttades min dörr upp och en lurvig varelse la sitt huvud bredvid mitt. Nu fick jag en puss i örat också.
Älskade lurvas.

Fotade lite med Alice idag.

 

 

På väg hem från Stockholm stannade vi till tog vi paus i Norrköping i ca. 30 minuter. Klockan var runt tolv och jag, Lovisa och Matilda var otroligt flummiga. När vi alla stod i kön inne på macken (skulle köpa godis till Lovisa eftersom jag var skyldig henne pengar) så började Matilda berätta något roligt minne.
När Matilda berättar något roligt hon varit med om så brukar hon alltid härma hur hon/de som var med skrattade när det roliga inträffade. Inte särskilt bra dock, det blir mer "höhöhö" eller "haaaahaaaaa". Detta har jag påpekat ett antal gånger bara för att jag tycker att det är så roligt.
Men denna gången fick Matilda nog och började dra upp alla saker som var så otroligt typiskt mig. Lovisa var inte sen att haka på. Detta är vad de kom fram till:

* Jag säger alltid "Vad hände!?" på ett väldigt speciellt sätt när något konstigt/annorlunda inträffar.
* Om någon ställer en fråga som jag inte har svar på, eller rent av äger mig i en diskussion så blir jag först tyst i några sekunder, sedan vänder jag på klacken och går därifrån.
* Jag säger "sense makes none" om någon säger något som inte går ihop.
* "Oh snap" hörs väldigt ofta.
* Jag börjar automatiskt att klappa händerna ('cp-klappen') när jag tycker något är riktigt kul. Lägger samt huvudet bakåt när jag skrattar.
* Om någon säger ett skämt som jag inte tycker är roligt säger jag visst "oh.. mygod", och om någon säger ett taskigt skämt om mig (till mig) så utrbrister jag "OH MY GOOOD" i falsett samtidigt som jag ser ut som en ledsen hundvalp.
* Ibland kommer jag på något som jag bara MÅSTE säga precis just då, och då blir min röst superljus samtidigt som jag börjar stamma och virrar bort mig totalt i meningarna. Det slutar oftast med att jag har fått börja om så många gånger att jag glömt vad det var jag skulle få sagt.
* När jag berättar något roligt avslutar jag väldigt ofta med "så himla kul, så himla kul!".
* "Gå och lägg dig" används flitigt, t.ex om någon säger ett tråkigt skämt.


Väldigt intressant att lyssna på eftersom det är så jäkla sant.

 

 

 

 

'

Stockholmsresan var mycket trevlig och jag hade superroligt trots att jag var så dödligt trött under hela vistelsen.
Både bussresan dit och hem kändes faktiskt inte så långa även om det sammanlagt handlade om runt 11 timmar, vi underhöll oss med lekar som Bajsleken och Halv-Nisse (om vi inte sov det vill säga). Bajsleken är simpel och funkar egentligen bara om man är jäkligt trött vilket passade mig riktigt bra på resan dit. Man försöker helt enkelt komma på filmtitlar (bok- och sångtitlar kan man komma överrens om att köra med också) och byter ut ett av orden till "bajs". Några fina exempel på detta är;
Jag vet var du bajsade förra sommaren
Fyra nyanser av bajs
Låt den bajsnödige komma in (Favoriten som Alice kom på)
Kim Novak badade aldrig i Genesarets bajs
Grabben i bajset bredvid
Bajset i Bullerbyn/Barnen i bajsbyn
Bajset på luffen
Flickan som lekte med bajset
Alla älskar bajs
Harry Potter och de vises bajs
Jag bajsar inte om jag älskar dig/Jag minns inte om jag älskar bajs
Räcker det om jag älskar bajs?
Expert på att bajsa
Kiss, kiss, bajs, bajs (tack Elias, jag flabbade)
O.s.v..
Vi hade väldigt kul när vi satt och lekte detta. Bör kanske nämna igen att leken endast funkar om alla är riktigt, riktigt trötta.

Halv-Nisse går till på följande sätt:
1. Spelare ett säger en bokstav, t.ex. A.
2. Spelare två upprepar spelare etts bokstav. Sedan lägger den till ytterligare en: A, P.
3. Nu blir det klurigt! Säger spelare tre bokstaven A, blir den halvhäxa (eftersom den då har bildat ordet ”apa”). Säger den däremot bokstaven E, går turen vidare till nästa spelare. Det måste dock vara möjligt att bilda ett ord med de bokstäver som är sagda. A-P-Z är alltså inte tillåtet.
4. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun: Om man tror att spelaren innan har sagt en bokstav som det inte går att bilda ett ord av, (t.ex A-P-Z) har man möjlighet att syna. Om spelaren innan inte kan säga ett ord, blir den halv-Nisse. Om den som synar har fel, och spelaren innan KAN bilda ett ord, blir det i stället synaren som blir halv-Nisse. Det finns alltså en risk i att syna, som gör det möjligt för den modige att bluffa.
5. När ett ord är bildat eller någon har gjort ett annat fel (och någon därmed blivit halvhäxa), börjar nästa spelare med ett nytt ord.
6. Den som gör fel två gånger blir hel-Nisse och får lämna leken. Det är inte tillåtet att prata med den som har blivit helhäxa. Hel-Nissen får däremot prata hur mycket som helst. Om hel-Nissen lyckas få någon av spelarna att svara, bestraffas spelaren med att själv bli halv-Nisse eller hel-Nisse (beroende på om man har gjort fel tidigare).

Det var jättejobbigt när flera hade åkt ut och man visste att man absolut inte fick svara på tilltal från dem. Jag åkte dit på det flera gånger! Det räcker liksom med att personen som åkt ut säger "nej" och du svarar "jo" för att du ska åka dit.

Men nog om lekar!

Vi anlände till Stockholm klockan tolv på Tisdagsförmiddagen och fick då lite fri tid till att äta lunch. Resten av dagen bestod av ett besök på Strindbergsmuséet och ett besök på Dramaten där vi också såg William Shakespeare's Stormen med bland annat Jonas Karlsson i rollerna.
Speciellt roligt var det på Dramaten när vi fick följa med upp till kostymförrådet. Vår guide skickade runt massa olika plagg som kända skådespelare burit. När hon plockar upp en vit frack tittar hon allvarligt på oss och säger; "den här har Stellan Skarsgård svettats i. Känn på den och glöm inte att lukta i armhålorna! Att ha luktat på Stellan Skarsgårds svett är lite att skryta med. "
Sagt och gjort, estetarna slängde sig över den och drog djupa andetag med näsan fastklistrad mot frackens armhålor. Alla förutom jag, jag nöjde mig med att känna lite på den. Ansiktsuttrycken hos de som luktade på Stellans svett sa tillräckligt - det kan inte ha luktat smultron.

En timme efter turen inne på Dramaten så började den tre timmars långa föreställningen. Den var intressant och bra på sitt vis, men ska jag vara ärlig så var den placerad helt åt helvete fel med tanke på vårt schema. De flesta av oss hade gått upp klockan fem på morgonen och inte sovit något på bussen, sedan hade vi traskat runt i Stockholm en hel dag och skulle sedan sitta med full fokus på denna djupa föreställning. Det gick inte ihop. 7 personer somnade. Jag var en utav dem.
Det var inte direkt så att jag satt och snarkade men flera gånger nickade jag till och jag kunde inte hålla koncentrationen på scenen längre än någon minut åt gången innan jag var tvungen att blunda lite igen.
Det bättrade på sig i slutet av första akten då det började hända lite mer, men då satt jag istället och störde halvt ihjäl mig på patrasket bakom. Det var en skolklass som av dialekten att döma var ifrån Stockholm, och de betedde sig (som Lovisa så fint uttryckte det) värre än skikande bebisar. Stormen är ingen komedi men visst finns det en del komiska inslag, och när dessa yttrade sig fick halva stockholmsklassen fullständigt fnatt och skrattade lika högt och mycket som solen är varm. När någon kom ut med en flaska som skulle innehålla sprit på scenen skrek en av tjejerna "AH DET ÄR RÄTT!" rakt ut och jag funderade på om jag skulle springa upp på scenen, greppa flaskan, springa tillbaka och slå den i tjejens huvud. Men nej, jag lyckades behärska mig.

Andra akten var mycket bättre, både uppe på scen och på raden bakom. De hade nog hört Jönköpingsgängets snack om att vilja skjuta dem allihop, och tänkte nog att det var bäst att skärpa sig. Förhoppningsvis.
Bussresan tillbaka till vandrarhemmet var otrolig flummig och bajsleken pågick för fulla muggar (..see what I -kind of- did there?).

Väl tillbaka på rummet (jag, Lovisa och Matilda delade rum) la vi oss i min säng och var allmänt lama.
Jag sov i dubbelsängen medan Lovisa och Matilda sov i den utfällsbara loftsängen. Jag hade vunnit min hedersplats i en blodig sten, sax, påse-fight. De hade blivit sura och försökt få mig att byta med dem genom att fråga hur många jag trodde hade haft sex i den sängen, och hur många spermafläckar som kunde hittas om vi haft med oss en UV-lampa. Sedan sa de också att personalen antagligen förväntade sig att jag skulle ha sex nu när jag låg där. Svarade bara att det var de och inte jag som skulle lida av det.
Lovisa fick överbädden vilket hon tyckte var osmidigt. Den förvuxna dvärgen på bara 156 cm funderade hårt och länge innan hon kom på hur hon skulle ta sig upp - det var bara att använda en pall. Att ta sig ned från sängen fann hon dock svårare.
Jag ligger och läser sms när jag plötsligt hör någon som vrålar "NINJAAA" och sedan en stor duns. Tittar upp och ser Lovisa som slungat sig ut sängen och med nöp och näppe klarat sig utan att ramla. Någon smidighet var det inte tal om, så det faktum att hon känt sig som en ninja när hon likt ett kylskåp slängt sig ned ifrån sängen fick mig att börja asgarva.

Efter ytterligare 10 minuters småprat bestämde vi oss för att sova, och innan klockan slog tolv sov vi alla som stockar.

Jag vetifan varför jag ställde klockan på tjugo över fem när det hade räckt om jag gick upp nu, är så trött att jag knappt vet vad jag heter.
Jaja, har packat ned det som behövs för en natt i Stockholm och sitter nu bara och väntar på att tiden ska gå. Känner mig lika ful och äcklig som alla onda fantasygubbar, men vad gör man. Får försöka fixa till det med lite smink.
Får se om det blir något bloggande medan jag är borta, annars så hörs vi på torsdag mina vänner! Kommer hem klockan ett på onsdag natt, och kommer förmodligen då att hoppa direkt i säng. Kan ju hända att jag sovit på bussen och är superpigg, vilket inte skulle göra så mycket i och med att jag är ledig dagen efter.

Om ni tittar i inlägget under så ser ni att jag bjudit er på två myslåtar ifrån City and Colour.
(Sitter och myser till dem nu - åh vad jag gillar sångarens röst!)

Ligger nyduschad i min säng och myser till New Soul med Yael Naïm (ni hittar låten i inlägget under). Dagens enda lektion börjar inte förrän tjugo över två, så jag gick i princip precis upp. Sjukt skönt, idag är jag verkligen utvilad.
Och jag peppar morgondagen som sjutton, för då drar hela klassen till Stockholm i två dagar! Ska bli så jäkla kul! De 10 busstimmarna (5 dit och 5 hem) ska bli intressanta att bevaka. Antingen är alla uppe i 120 precis hela resan, eller så är det knäpptyst eftersom alla sover (oh wait.. hahahahahaha, like THAT would happen!).
Dessutom är det inte bara min klass som åker, 3:orna i teater kommer med.

Vi är borta hela tisdagen och onsdagen, men jag har ju min kära iPhone ifrån vilken jag kan gålla er uppdaterade om vad som händer oss där borta i Stockholm stad.

Ligger i sängen när Jakob kommer in på mitt rum.

- Fan Emma, det luktar ju fisk!
- Jo men det är bara mina händer.
- ....
- ...? Nej! NEJ!? Asså jag har matat Algot med makrill!!!!

Vaknade precis av att Jakob står och rycker i min låsta dörr. "Men Emma, öööppna, Algot vill komma in!" Yeah right, tänkte jag. Han vill säkert väcka mig bara för att han vill att jag ska gå ut med Algot. Förbannade skitunge. Hade säkerligen somnat om direkt om det inte var för att jag var så jäkla törstig. Men så fort jag öppnade dörren så stormade en lurvig filur in och ställde sig mitt i mitt rum, för att sedan bara stå och titta på mig med svansen smått viftandes.
Great. Han vill gå ut.

Förlåt min lurviga lilla vän, men jag har faktiskt inte ork till att gå ut med dig nu.

Senare. Lovar.
För idag har jag faktiskt inte ett skit planerat, vilket egentligen är väldigt skönt! I alla fall med tanke på att jag la mig så jäkla sent, hade ju ändå inte orkat göra något speciellt. Kanske blir till att pilla lite till med bloggen o s v.

`Åh, just det! Måste ju berätta om min väldigt jobbiga dröm som jag hade.


När jag slår upp ögonen är jag på en jättekonstig mörk plats med massor utav människor. Det är som en gigantisk grotta fast ändå inte.
Utan att behöva fråga någon eller ens tänka efter så förstår jag att jag är död. Panikslagen försöker jag mnnas det sista som hänt innan jag vaknade upp här. Jag tänker och tänker, och plötsligt minns jag. Jag hade legat och sovit, och plötsligt hade det huggt till i hjärtat.  Jag hade vaknat till någon sekund av smärtan, men sedan somnat om, trodde jag. Men istället hade jag vaknat upp på det här stället. Paniken fortsätter att sprida sig.
"Har jag dött i sömnen? Har en frisk 17-åring dött i sömnen, bara sådär?" skriker jag rakt ut.

Springer fram från person till person och försöker få ur dem något annat svar än att jag är död, men det får jag inte. Börjar storgråta. Börjar tänka på min familj och mina vänner. Skulle min mamma försöka komma upp och väcka mig nu, och sedan inse att jag var död? Jag skulle ligga död i min säng. Hon skulle förmodligen skrika och ropa på pappa. Jakob skulle också komma. Algot med, antagligen. De skulle ringa ambulansen men det skulle vara försent. De hade behövt förklara för alla mina kompisar. Fixa med begravning. Sedan skulle åren gå och jag skulle sakta men säkert tyna bort från deras minnen.

Tror inte ni förstår paniken som spred sig i mig trots att jag sov och detta faktiskt var en dröm. Just då var allt helt verkligt. Tror till och med att jag grät på riktigt.

Får reda på att jag aldrig kommer att få träffa någon av de jag älskar igen. Aldrig, aldrig, aldrig mer kommer jag få se någon utan dem. Jag kommer inte få se mina kompisar ta studenten eller gifta sig och få barn. Kommer inte kunna ta hand om mina föräldrar när de blir gamla, och jag kommer inte kunna finnas vid deras sida om de blir sjuka.
Är helt förstörd.
Usch, det var så jobbigt ):

Det händer en hel del sedan som jag inte kommer ihåg, men plötsligt befinner jag mig i den vanliga världen igen, fast jag fortfarande är död. Ingen varken ser eller hör mig. Flera gånger tror jag att folk tittar på mig, men det visar sig att de tittat rakt igenom mig på något bakom.
Bestämmer mig för att se efter hur det är hemma.
Det står polisbilar och en ambulans utanför. Dörren öppnas och två ambulansförare kommer bärandes på en bår, på vilken jag ligger. Likblek och helt stilla.
Mamma kommer springandes efter och gråter hysteriskt. Jag vill bara springa fram och säga att jag mår bra, att jag står här mitt framför henne, men som alla andra så varken ser eller hör hon mig. Ambulansen lämnar uppfarten och jag känner hur jag får panik igen.
Helt plötsligt befinner jag mig på en buss. Det är natt och bussen är packad med sovande människor. Jag går fram och tillbaks bland säterna och försöker hitta någon som kan tänkas se mig.
Plötsligt är det en tjej som tittar rakt på mig och säger "kom och sätt dig här". Hon ler. Jag blir så lycklig att jag börjar gråta (igen. jösses vilken lipsill jag är i drömmen!). Jag sätter mig ned och vi pratar en lång stund. Hon berättar att både hon och hennes föräldrar har förmåga att se och prata med döda, sedan frågar hon om jag vill följa med henne hem.
Nu börjar de riktigt knäppa detaljerna som brukar innefatta mina drömmar att dyka upp. Kommer inte ihåg allt men alla möbler var i alla fall gigantiska. Hon går in för att väcka sina föräldrar, och kommer ut med dem i varsin famn. De är jättesmå och taniga. Ser faktiskt rätt äckliga ut, men det brydde jag mig inte om då eftersom de faktiskt såg och pratade med mig. De äter middag (vilket består av en skål med godis och chips) och gång på gång får jag berätta hur jag dött.
Drömmen slutar med att jag frågar om de kan hjälpa mig att komma i kontakt med mina föräldrar.

Somnade vid halv fem inatt, låg uppe och skypade hur länge som helst. Det var väl trevligt men kanske inte så smart med tanke på att jag skulle gå upp vid nio och förbereda bilderna. Det blev inte så. Pappa väckte mig vid tio och jag tog en snabb dusch innan vi åkte ned till Johans för att ställa upp dem. Det blev väl bra, det är bara det fortfarande syns luftbubblor på vissa bilder och det retar ihjäl mig. Tyckte dock inte det syntes så jättemycket när vi ställt upp dem på hyllorna, så det var väl tur.
Nu ska jag vidare till Alvas 3-årskalas! Kan inte påstå att jag har energin som egentligen krävs om man ska lyckas genomglida ett barnkalas utan att få ett nervsammanbrott, men jag får försöka hålla mig i skinnet..

(Äsch, så farligt är det inte. Och mina kusiner är bäst i världen, puss på dem.)

 

 

Idag har det varit mycket pysslande! Har hämtat ut mina 10 bilder (50x70 cm) från Fuji Foto och konstaterat att kvalitén på bilderna faktiskt blev bättre än väntat. Var orolig för att bilderna skulle bli korniga eller pixliga, men de blev helt klara och färgerna var super! Mannen bakom disken frågade till och med om han kunde få använda några av mina bilder och skylta med, och det fick han naturligtvis!
Har spenderat den senaste timmen åt att klista på alla 9 bilder (en av bilderna innehöll blod, och det kom vi ju på inte passade så bra på ett café där folk äter) på lite tunnare kartong, detta bland annat för att de måste kunna stå upp. De ska nämligen stå på vägghyllor som sitter placerade lite överallt inne på cafét.

Klockan 11 imorgon åker de upp! Ta gärna en fikapaus på Johan's under helgen och passa på att kika på bilderna!

Såhär ser det just nu ut nere i mitt vardagsrum. Jäklar vilket jobb det var att få alla bilder på plats..

..och att sedan fixa alla små luftbubblor som hade bestämt sig för att bygga bo under mina bilder.

Nu har jag äntligen fått upp min nya blogg. Eftersom någon löjlig jäkel var tvungen att sno "esilfver" så fick det bli evsilfver istället (Emma Viktoria Silfver).

Designen är inte färdig än, så bli inte förvirrade om det sker en massa ändringar på bloggen med rätt täta mellanrum. Det kan också hända att det dyker upp foton och dikter här som några av er redan sett, men jag hoppas att ni kan stå ut med det.
Min gamla blogg kommer som sagt att vara kvar, och den kommer stå länkad under headern ett tag framöver.

Hoppas ni fortsätter läsa!

/Emma