EVSILFVER

Hade mig en riktigt vin onsdagskväll med min älskade vän Martina, also known as Göran. Vi satt på Murphys och drack vin och allt var så fint förutom den stunden när jag inser att min mobil inte finns någonstans, varken i ficka, väska eller BH (måste ha sett sjukt konstigt ut då jag typ femtio gånger tog på mina bröst i hopp om att känna något som inte platsade in där). Efter en kvarts panikletande hittade jag den på övergångsstället på Juneporten, inte värre skadad än att den var lite blöt. Hur jävla tur får man ha? Vet inte hur många bussar som hade hunnit passera på den tiden som mobilen legat där. Mamma sa åt mig att köpa en lott. Skulle nästan ha gjort det.

 

 

 

Idag har det blivit massa shopping då jag inte åkte och tränade i morse. Har känt mig jättesvag i kroppen det senaste, sådär öm som man blir när man har en infektion i kroppen. Vanligtvis hade jag nog fortsatt träna ändå bara för att få den att bryta ut ordentligt men eftersom 20-årsfesten närmar sig vill jag inte riskera att behöva ställa in pga. feber eller annat tjafs. Dock blev shoppingen nästan som ett träningspass i sig då Bik Bok hade 50% på allt i butiken och 100-tals brudar med påfyllda konton slogs om storlekar och provhytter. Mitt i all kaos tappade jag mina älskade solglasögon, och då de inte var kvar i provhytten när jag sprang för att kolla samt att ingen lämnat in dem så pryder de nog just nu någon annans ansikte eller hjässa. Jävla fan. Blir så less på sådant. Ta inte något som inte är ditt - hur svårt får det vara? 

 

 

Nu sitter jag helt slutkörd på jobbet, mina otränade biceps fick sig ett riktigt pass genom konkandet av alla tunga, klädfyllda kassar. Herregud, jag måste verkligen träna mina armar. Galet så svag jag är.

 

 

 

 

Det här är Clara, 4 år. Clara bor i huset bredvid. Claras lillebror är liten och förstör så mycket saker att han kallas "Sabbarn" av hela familjen. Claras morföräldrar har en hund som heter Tyson, som de brukar ta hand om. Clara tycker om att se på film. Clara gillar inte glass som smakar Plopp. En gång träffade Clara en hund som hette Prinsen, det var en stor hund. Allt detta vet jag nu trots att jag, fram tills igår, aldrig hade träffat Clara.

 

 

 

Jag sitter i köket och sjunger lite när pappa knackar på altandörren. Bredvid honom står en söt liten filur som jag inte känner igen. "Det här är Clara, hon hörde dig sjunga innan och nu vill hon säga hej". Jag hejade på Clara som nu kände sig hemma och tog av sig skor och jacka innan hon spatserade rakt in i vårt kök. Jag blev först lite paff men tyckte hon verkade urgo, så jag sa inte så mycket utan kikade mest när hon gick runt i vårt kök och vardagsrum för att inspektera hur vi levde våra liv. Clara sa inte så mycket hon heller, hon hade fullt upp med att öppna varenda dörr hon såg. Badrummet, mamma och pappas sovrum, groventren, skafferiet och städskrubben. Jag följde nyfiket efter. Upp för trappan bar det och hon gjorde en noga inspektion av både mitt och min brors rum samtidigt som hon ställde frågor som "Har du inget täcke?" (jodå, det låg bara slängt i en hög så att det såg ut som en stor kudde) "Gillar du hjärtan?" (hade hjärtan på mitt örngott) "Vilka är det på kortet?" (ett vykort i Jakobs rum med två halvnakna, crazy, djungeltrummande personer) "Har ni ingen TV?" (hon stod bokstavligt talat en halvmeter ifrån den) och "Varför har ni egentligen ett badkar?" (...här kunde jag inte klämma fram annat än "tja... varför inte?". Hon nöjde sig med det svaret och gick vidare). 

 

När Clara var klar med rundturen frågade jag vad hon ville göra nu, och hon svarar enkelt att hon vill se på TV hos mig. Jamen klart ungen ska se på TV här! Jag drog fram min dator och tillsamman tittade vi på en urdålig version av Askungen, men Clara gillade den. Vi pratade om min födelsedag och hon sa att hon aldrig skulle kunna gissa hur gammal jag var, men att hon samtidigt ändå visste. Clara visste inte alls. Clara sa 34. 

 

Clara var sedan med i mitt födelsedagsfirande hela dagen. Släkten kom på besök och min kusin Alva fann snabbt en vän i denna blåögda och framåtgående going. De plockade vitsippor till mig och tillslut blev buketten så stor att vi fick säga åt dem att lämna kvar några i skogen också. När resten av släkten hade åkt hem sprang alla barn över till Clara och gungade, men efter en stund kom Clara tillbaka till mig och sa att hon ville se lite TV igen, så medan de andra lekte ute i solen satt hon nöjt och tittade på Bamse i vårt vardagsrum. 

Jag tycker om Clara.

 

 

 

DET HAR HÄNT. DET HAR ÄNTLIGEN HÄNT. Jag har överlevt mina 20 först år på denna jord! Jag mår så sjukt bra idag och njuter verkligen av all uppmärksamhet, haha. Det var längesedan jag var så otroligt pepp över någonting!  Min morgonfirande hade inte kunnat vara mer klassiskt familjen Silfver. Vaknar av att den osmidig Algot puttar upp min dörr, hoppar upp i min säng och slickar mig i ansiktet för att sedan (när jag försöker mysa) drar sig ur mitt grepp och går ut. I trappen hör jag hur mamma och pappa viskar innan de slutligen tar ton, men de kommer inte längre än "VAD ÄR DET FÖR EN DAG, ÄR DET EN VANLIGA DAG, NEJ DE..." innan jag hör ett brak, och sedan pappas vrål "MEN FÖRFAN SUSANNE, VI SKULLE INTE TAGIT DEN HÄR JÄVLA SKITBRICKAN" och mammas "oj! ojojoj!" Började asgarva för mig själv. Så himla mycket min familj. Efter ytterligare någon minut tar de ton igen och vinglar flabbandes in i mitt rum med en frukostbricka och paket. Fabulous. 

 

Jag fick ett jättesnyggt träningsset (trosor, sport-BH, två linnen, byxor och skor) samt en rakapparat för kvinnor (har en tendens att raka benen när jag är som mest stressad och det slutar alltid i blodbad....). Av min bror, som tyvärr inte kunde medverka då han bor i Göteborg, fick jag boken "Skum kanin med ananassmak" som är en bok fylld med roliga särskrivningar och andra språkgrodor. Så jävla kul. Så jävla jag. Överlag blev det en helt fantastisk start på dagen, speciellt efter den intensiva träningstimmen efter frukosten. 

 

Direkt efter gymmet blev det systemet. Jag hade velat säga att jag slog upp systemets portar med stolthet och en märklig känska av makt, men det var automatiska dörrar så själva entrén blev inte så jävla speciell. Väl där inne kände jag mig som en bortkommen kattunge när jag letade efter olika sortes öl och vin som kommer att förtäras glatt efter kvällens äventyr med komikerna Anders och Måns. Tillslut hittade jag allt jag sökte och ställde mig, för första gången, själv i kön med plånboken i högsta hugg. Tjejen i kassan frågade först inte om leg och jag höll på att bli riktigt besviken när hon tillslut frågar om hon skulle kunna få kika på passet jag håller i handen. "Åh, grattis! Nu får du fira riktigt mycket idag!" "Tack! Ja för fan, vad ser det ut som att jag ska göra!? HÖHÖHÖ.". Stolt som en jävla tupp gick jag ut med två stora, mintgröna kassar i högsta hugg. Nu var det gjort.

 

För att göra morgonen ännu bättre kom fina Amanda hem till mig och åt frukost (andra gången för mig idag då) och peppeade kvällen. Det var jättemysigt, trots att hon inte var så förtjust i mina nyttiga LCHF-pannkakor och var tvungen att ha på både socker och smör för att det skulle gå ned, hahaha. "MÅSTE JU TÄNKA PÅ ATT FÅ I MIG ALLA KALORIER, EMMA. DET ÄR VIKTIGT DET HÄR." Hon är så go. 

 

OCH som att inte det vore nog... så möts jag av det här när jag kommer till jobbet: 

 

 

Har verkligen världens goaste arbetskamrater! <3 All kärlek till er! 

 

NU väntar några timmars jobb, sedan AW/fördrinkar med familj och lite av släkten innan vi ska dra oss till Jönköpings Teater och skratta åt Anders och Måns. Efter det kommer några finfina brudar hem till mig och förfestar - sedan drar jag mig ut i natten. Det här kommer bli så jävla bra. 

 

 

Det  är bara att börja anpassa sig till vuxenlivet!

 

 

Hade världens bästa helg i huvudstaden tillsammans med Moa. Fredagens spenderades med goda viner, tapas och massamassa prat och skratt. Finns få personer som kan få mig att skratta så mycket som Moa. Var på gränsen till att tvätta av mig sminket för att det rann så när tårarna sprutade av gapflabb. Lördagens spenderades på Stockholms gator, vi kikade in på Buttericks och hämtade inspiration till min 20-årsfest som äger rum om knappt två veckor. Vi bestämde att vi skulle ställa upp en foto- och videostation med utklädningskläder där man får klä ut och fota sig, samt spela in en liten kort video där de berättar ett minne de har med mig. Att titta på dessa filmer och bilder dagen efter komme att vara fabulous till max. Dessutom kommer det att vara sil(f)vertema. Jag ska fan gå all in med silverfärg i håret och försöka hitta mig en riktigt snygg silveroutfit - om inte värdinnan kör 100%, varför ska då de andra göra det? Sa åt mina gäster att festa med inställningen "ettan förlora', tvåan vann". Vi ska glimma mer än den mest blingiga hiphopare. 

 

Jag blev lite för pepp på livet och ett besök på Monki slutade i att jag plötsligt var 1000 kr fattigare. Skitsamma. Nu är jag vårfin. 

På kvällen gjorde vi oss så jävla snygga, lyssnade på irländsk musik och drömde oss till Dublin och öldrickande. Vi blev så uppspelta av alla Dublinsnack att vi tillslut beslutade oss för att pröva kvällens lycka på den irländska baren Dubliner. Kvällen kunde inte ha blivit bättre. Det var liveband och dansgolvet var fullt av härliga människor så jag och Moa tvekade inte på att joina dem, det var lycka, sång och dans ända tills baren tillslut stängde vid tre. Då var vi lite för fulla på både vin och lyckorus och vi ropade massa pinsamma saker över hela Hötorget. Saker jag inte tänker nämna. Knappt ens tänka på. Men det var okej, för vi mådde som två prinsessor. 

 

Kvällen led mot sitt slut och vi drog till McDonalds för att fylla våra tomma fyllemagar, all dans hade gjort oss vrålhungriga. När vi sitter och käkar kommer plötsligt några killar fram och frågar om vi ska sova ensamma ikväll. Fem gånger tror jag de frågade medan jag och Moa bara tittade oförstående på dem. Plötsligt gick det upp för dem att vi var lite för förlorade i vår egen värld för att förstå vad de menade och en av dem vrålade istället "LIGGA!?". Mycket charmigt. Ja, tack, varför inte. Ni verkar ju så förbannat goa ni. Vilka kvinnoförförare. Hej men nej. 

De verkade bli stötta av vår avvisning och i all sin osäkerhet kom en kille fram och klappade Moa på huvudet. Vem klappar någon så på huvudet? Moa blev irriterad och sa ifrån. Killen blev ännu mer osäker, kikade på sina coola grabbkompisar och frågade nervöst om "han sabbat frisyren eller". De började gå mot utgången men den nervösta killen trodde sig fortfarande ha en chans att vinna den tysta stolthetskampen, så han skyndade tillbaka och tillade "förresten - jag hade precis kliat mig på pungen". Egentligen visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, men situationens absurda slut gjorde det omöjligt att hålla tillbaka på garvet som bubblade inom mig. Vilken vinst han precis gjorde. Han stack svärdet i oss båda, kunde gå med huvudet högt. Han gjorde det. Han räddade sig själv från en situation som hade kunnat sluta i katastrof om han inte sagt den där sista meningen. Well done, my good sir. I respect you know. 

Igår hade jag en fin pratstund på lunchen med världens bästa vän. Vi satt i brandtrappan vid Gamla Hospitalet och lyssnade på Willy Mason och lite Håkan Hellström, trots att ingen av oss egentligen gillar honom så mycket. Så höll vi lite hand, kramades och sa (utan att egentligen säga något alls) hur mycket vi tycker om och behöver varandra. Den kvinnan alltså. Den fabulösa kvinnan. 

 

 

Ikväll väntar en annan helt fantastisk brud på mitt besök. 18:07 ikväll drar jag mig ifrån Jönköping upp till huvudstaden för att spendera helgtimmarna med världens bästa Moa. Jag har planerat vindrickande och skratt tills jag faller platt ned på golvet. Det är så det brukar se ut i vilket fall. Och har jag riktigt tur så sätter min skrivarhjärna igång på tåget, så att jag har något att göra. Har massa texter som ligger och ropar efter att bli färdiga, men inspirationen har varit dålig det senaste. Kanske har mått alldeles för bra, helt enkelt.

 

 

 

Om en vecka är jag 20. Sju dagar. 168 timmar, 10080 minuter eller 604800 sekunder (nope, I did not do the math). En vecka låter dock bäst, så jag stannar vid att säga en vecka. En vecka. Är. Så. Himla. Pepp.

Har varit några hårda helger det senaste, och nu äntligen har hjärnan börjat inse att en lugn helg faktiskt inte alls skulle skada. Imorgon drar jag därför mina vita till Stockholm för att spendera helgen med min fantastiska Moa. Ska bli så himla mysigt. Vi ska prata om Dublin-resan och min 20-årsfest. Det är bara 8 jävla dagar kvar tills systemets dörrar öppnar sig och jag kan spatsera omkring därinne utan att vara rädd för att bli utskickad om jag skulle behöva visa leg. Någonstans är det väl ändå det där som man som blivande 20-åring lägger den största vikten av kommande födelsedag. 

 

Har för övrigt ÄNTLIGEN bokat det där jävla hotellet som jag och pappa har pratat om att boka de senaste två månaderna, men aldrig gjort. Nuså. Pang på't bara. Dock blev det inte det hotellet vi först hade tänkt oss för det hade stigit så otroligt i pris, men det vi fick tag på ligger mitt i centrum, bara 10 minuters gång från Temple Bar som pappa fått mig att vilja besöka tio gånger om. Det här ska bli SÅ. JÄVLA. ROLIGT. Har velat åka till Irland i flera år! Gå på typiskt irländska pubar och dricka öl, lyssna på banjospelande och spana in snygga irländare och lyssna på deras otroligt häftiga dialekt som jag inte förstår mycket alls av. "Bara le och nicka lite, Emma. Le och nicka."

Förutom 20-årsdagen och 20-årsfirandet så har jag alltså även detta att se fram emot. Vardagen blir så mycket enklare när man vet att mycket roligt är på väg.

 

 

Jag har en grej för roliga tumblrs just nu. Det här sitter jag och kluckar åt som en tok! http://reasonsmysoniscrying.tumblr.com

 

I present to you: http://inspirationalrap.tumblr.com

 

Igår var jag och Jesper på cirkus för hela slanten! Med oss hade vi inga mindre än de kända småkusinerna Alva, Alicia, Filippa och Dexter som invigde föreställningen med varsin sockervadd. Vet inte hur smart det var av mig, de fick sockerkick alla fyra och hoppade runt som galningar. Men det är kanske så det ska vara på cirkus? 

 

 

Fick biljetterna av mitt kära jobb och ända sedan jag frågade om Jesper ville hänga med hade han tjatat över hur han skulle äta massa sockervadd. Lyckan i dessa ögon säger allt.