EVSILFVER

 

Fyyyy vad skönt det har varit med denna lång påskledighet. Jag har druckit min vikt i vin och hängt med så himlans mycket gott folk, så att börja jobba på tisdag känns inte så farligt faktiskt. Måste ju dock säga att det är galet skönt med ännu en ledig dag imorgon med. Det där med att återuppstå gjorde du bra, Jesus my man.

Jag har lyssnat på go blues/garagerock i vårsolen och gång på gång slagits över hur jag underskattat denna musikgrenre. Vilken jävla grej. Ge mig mermermer.

 

 

 

Och i dessa bad boys får jag äntligen rocka gatorna i nu när solen hälsar på:

 

 

 

Fan hörrni, nu ropar den svenska optimisten att det är vår! Solen skiner och kläderna blir allt tunnare, jag sitter med en kopp kaffe, lyssnar på Dan Auerbach och väntar på att de sista två timmarna ska passera så att jag får gå hem. Rätt fin dag. Ska ned till sesamgallerian och sätta upp fotoväggen som ska användas när jag fotar små söta påskkärringar denna lördag. Titta förbi vet ja så ska jag se till att ni får lite påskgodis. 

 

Ikväll ska det vinas med mina två ursnygga kompanjoner Jeppeboi och Marty-Party. Innan dess blir det ett hårt träningspass då jag fuskade rätt rejält igår. Hade ingen energi what so ever i kroppen, hann bara köra i tio minuter innan kroppen gav vika och jag fick åka hem. Då blev jag arg och åt choklad istället. Go tjej. 

 

Hoppas alla får en asgo påsk med massa godis, påskmust, glada människor och alkohol! 

 

 

En kompis länkade detta, och jag ligger på golvet och gråter av skratt. PRISA DENNA HASHTAG: astridlindgrencitatmanintevillhöraundersex.

Finns inget som piggar upp bättre än denna underbara tumblr.

Vilken go helg det blev. Med vin, härliga människor och en, i alla fall ganska, spontan resa till Värnamo känns det som att jag fick ut en hel del ur dessa lediga dagar. Just nu mår jag dock inte jättebra och sitter och gäspar som en tok på jobbet. Jag är som en zombie. Helt sjukt. Kunderna som kommer in och ska köpa bilder får nog världens sämsta intryck av mig nu då jag knappt kan hålla mina ögon öppna. Go tjej.

 

Nu ska jag forsätta att dra mig igenom denna dag. Jag räddar mig själv med Llojd – Simrishamnsgatan och tanken om att jag är ledig 28:e-2:a. Ska bli så förbannat skönt! Boka upp mig, folk. Boka upp mig big time.

 

 

 

Idag har Martina varit på mitt jobb och vi har fotat till två av hennes skolprojekt. Så jävlans roligt, det var längesedan jag fick vara lite kreativ. Hon var här från klockan åtta till klockan ett och vi hann ta över 1000 bilder innan det var dags för henne att dra sig till skolan. Hon verkade bli asnöjd över resultatet vilket gjorde mig glad.

 

Bilder från detta spännande projekt kommer inom kort.

 

 

 

Algot fick följa med till jobbet en stund. Han var lite chockad när jag ropade på honom i morse, då han trodde sig få lite sovmorgon (han brukar annars följa med pappa till jobbet men pappa är i Sälen).

 

 

Och priset för bästa morgonfrillan går tiiiiill.....

 

 

 

 

Så här spenderar man på bästa sätt sin lunch. Bamse och egengjord chili con carne. 

 

And yes, I am for real.

 

 

Alla karaktärer i Bamse har så himla läskigt skratt. :(

Det enda jag kan tänka på när jag hör det är den här bilden:

 

 

 

Har haft en riktig skitmorgon. Min 18-åriga bror har fortfarande inte växt upp i sinnet och jag slås gång på gång av hur otroligt lite moral och vett han har. Jag bara hoppas att han inte beter sig likadant mot sina vänner, det skulle sluta i katastrof.

Då mina hormoner hoppar runt som kaniner på trampoliner och jag dessutom börjar bli sjuk (som ni kanske tycker jag tjatar om, men det är bara för att det har en så stor inverkan på hur jag beter mig och reagerar på saker), så fick jag denna morgon nog och raseriutbrottet var ett faktum. Jag blir inte arg så ofta, jag kan bli irriterad på mina föräldrar men jag brukar faktiskt inte bli arg. Jag har inte en kort stubin, förutom just nu men tyvärr är det inget jag kan göra åt än att göra alla beredda på att jag har en dålig vecka, haha. Därför blir jag så ledsen att allt som behövs för att jag ska bryta ihop är att min lata bror kommer hem och direkt börjar provocera mig. Sjukt onödigt. Längtar tills han får lite vett och sans i skallen och kan förstå hur otroligt illa han beter sig.

Samtidigt som jag just nu tappar kontrollen ganska lätt så har jag ALLTID tyckt att man kommer sjukt långt med ett förlåt. Jag själv skulle aldrig säga förlåt om jag inte menar det och om någon gjort något illa mot mig så betyder så jäklans mycket om den personen sen bara tar tjuren vid hornen och ber om ursäkt, för ingenting är värre än folk som gör fel men låter någon slags påhittad stolthet ta över deras förmåga att faktiskt bara be om ursäkt. Jag menar herregud, den stolthet ni så varmt pratar om är ju inte på riktigt om man inte kan gå rakryggad ur en fight och erkänna sitt misstag. Låter väl som att jag höjer mig själv till skyarna nu, vilket inte är meningen, men att be om ursäkt och erkänna sina svagheter är faktiskt något jag värderar.

 

Jag ska försöka piggna till lite nu tänkte jag, 

för just nu går jag mest runt med detta ynkliga baby face:

 

Åh, nu vände dagen och hela jag spritter av peppande tankar. Lyckades få tag i en lokal veckan efter jag fyller 20 och ska därmed planera ett hejdundrandes firande. Kommer dock behöva hjälp med att planera allt, är ju inte så jäklans organiserad alltså. Har ni några goa partytips så skriv!

 

Tror jag vet varför jag var så förbannat låg igår. Vaknade upp med en värkande kropp och svaga lungor - håller med andra ord på att bli sjuk. Så jävla onödigt. Jag borde ju inte ha tränat igår och än mindre träna idag, men jag tänkte ändå gå på det där förbannade spinningpasset och ta det i min egen takt - mår ju alltid så härligt bra efter att ha tränat och sover så himla skönt. Igår höll jag dock på att ramla ihop när jag stod på crosstrainern, skakade i hela kroppen och orkade inte alls så mycket som jag annars skulle ha gjort. Sedan somnade jag i solariumet. Stabilt, bruden.

 

 

Och på tal om ingenting, mitt nya favoritplagg just nu är denna fantastiska jacka från Monki: 

 

Så var världens mest fantastiska Martina på besök, och vi skrattade av oss höga och koffeinet från dagens femte kopp kaffe hjälpte till så gott det kunde. Det är otroligt vad andra människor kan ha stor inverkan på oss.

Så höll vi hand under snön och beklagade oss, och jag hör mig själv säga att "livet har alldeles för många möjligheter för att man ska kunna säga att det kommer gå åt helvete". 

Ibland behöver man bara någon som lyssnar för att kunna komma fram till sånt. 

 

Just nu känner jag mig inte på topp. Fick idag reda på att mitt vikariat här på JP är förlängt till augusti, men är nu bara en 60% tjänst. Det är ju jättebra att de faktiskt vill ha kvar mig och jag är så himla tacksam för jag tycker verkligen om att jobba här och de hade faktiskt lika gärna kunnat säga, dagen innan kontraktet går ut, att de inte tänker förlänga.

Mina planer på att faktiskt flytta hemifrån och sådär slås ju i spillo. Samtidigt så försöker jag övertyga mig själv om att det kanske är bäst så, jag är lite för implusiv ibland och tänker inte så långt fram. Jag hatar att tänka långt fram, jag lever i nuet och vet aldrig vad jag vill och tänker i framtiden. Dessutom ger detta mig en chans att faktiskt bara sticka iväg i slutet av augusti, utan några som helst komplikationer.

 

 

 

 

Det här, mina vänner, är det mest fantastiska jag läst på länge. Vilken jävla lirare!

 

 

 

 

 

Hallå mina fina! Har haft en asgo helg som, till skillnad från förra helgen, varit ganska lugn. 

 

I fredags frågade mor min om jag ville följa med på ett RPM spinningpass tillsammans med henne och några väninnor, och trots att min kondition inte är vad den har varit så tänkte jag lite nonchalant att "äsch, jag är ju fan i rätt bra form ändå (wut?), så jag klarar det". 

 

 

...Först trodde jag att jag skulle dö. 

Sedan ville jag dö.

 

Det var det JOBBIGASTE jag har gjort på SÅ LÄNGE. RPM är en relativt ny grej, ett högintensivt pass med mycket intervaller där, vad jag förstod, målet är att komma upp i och behålla en hög puls under hela passets gång. Jag trodde jag skulle kräkas. Innan passet frågade instruktören (som är en bekant) om vi ville köra 30 minuter eller en timme, jag och mamma tänkte precis ropa ut "30 minuter räcker väl" innan resten av spinningklassen sa att vi skulle göra en timme. Jahaja. Det var bara att börja trampa. Skämdes som en hund när jag kände hur min mages innehåll började klättra upp mot halsen, tittade mig omkring och förundrades över hur alla andra gick all in medan jag själv höll på att falla ihop. MEN, jag trampade mig faktiskt igenom hela timmen, om än i ett lugnare tempo. 

Hörde en medelålders kvinna bredvid mig (som körde på ganska hårt) säga att "ähfan vad jobbigt, det måste vara åldern", och jag tänkte stilla i mitt 19-åriga sinne medan blodet fyllde min mun att "om jag bara kunde skylla på det".

Resten av passet kunde jag knappt koncentrera mig på att överleva då min bak gjorde så ont att jag även därför ville kräkas, mina ben värkte och den tunga andningen gjorde mig osäker på hur många andetag jag hade kvar i livet.

 

Efteråt var det dock så jävla skönt. Hela kroppen kändes som ett överkokt spagetthistrå och jag var helt borta i huvudet. Min fina vän Anneli kom förbi på lite mat på kvällen med vid tolv var jag tvungen att be henne åka hem för att jag knappt kunde sitta upp rakt. Tog två sekunder innan jag däckade. 

 

Lördagsmorgonen var riktigt fin. Alva, Anders och mormor kom på födelsedagsfrukost för att fira far min som fyllde 48 år i onsdags. Jag gjorde kesoplättar med grädde och bär, blev jättegott! 

Skulle göra en jätterolig dans för Alva och det slutade med att jag smällde till ungen rakt i ansiktet. Så jävlans graciöst. Hon började gråta så jag fick överösa henne med pussar och kramar men den som fick henne glad igen var när jag frågade om vi skulle sminka oss tillsammans.

 

 

Oj. Hoppa. Hej och hå. Lindrig ångest. Har gjort åt alla mina pengar den här månaden. Alla. Köpt kläder och skor som en tok. 

 

 

 

...Fast vet ni vad? Jag ville göra det, och jag gjorde det. Mycket roligare att heja in våren om man känner sig snygg, så jag tänker putta vuxenvettet åt sidan och njuta.

 

Usch, har verkligen en riktig jävla fuldag. Fulvecka till och med. Sådär så att man knappt kan se sig i spegeln utan att rynka på näsan och snörpa ihop munnen i avsmak. Inte roligt alls. Jag tröstar mig i alla fall med att solen skiner, även om jag mer än gärna skulle slippa den där jävla snön som aldrig verkar försvinna, så himla irriterad över detta faktum (har man för lite andra problem då?). 

 

Förutom solens strålar så lyser även denna mans röst och sång upp min vardag, speciellt hans senaste album LoveBlood. Finns inte en låt på hela skivan som inte är bra, men vill ni bli tagna med storm direkt föreslår jag antingen Love Lust, Lady Percy, Polar Bear eller Bam Bam. Men som sagt, alla låtar är bra.

 

Om jag inte sagt det så har mina URSNYGGA Dr. Martens äntligen hamnat hemma hos mig. Dock började inte vår saga ihop så bra, då de satt sjukt trångt på ovansidan av foten, ni vet där den är som mest bred (i alla fall mina). Det slutade i ett enormt skavsår, att jag gick som en skadeskjuten älg samt en snabbvisit på Bik Bok där jag hittade dessa godingar:

 

 

Vaknar upp till en skinande sol i mitten av mars, luften ser klar och varm ut och jag sätter på mig vårjackan när jag i lyckorus kastar mig till jobbet. Suddenly - EN NY ISTID.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Viktigt! Läs texten innan ni sätter på videon.

 

Marina Abramovic and Ulay started an intense love story in the 70s, performing art out of the van they lived in. When they felt the relationship had run its course, they decided to walk the Great Wall of China, each from one end, meeting for one last big hug in the middle and never seeing each other again.

At her 2010 MoMa retrospective Marina performed ‘The Artist Is Present’ as part of the show, where she shared a minute of silence with each stranger who sat in front of her. Ulay arrived without her knowing and this is what happened.

 

 

 

Tjena. Jag lämnar den här hos er, då den fick mig att spruta mitt kaffe över hela skrivbordet. 

 

Någon som har lita goa vårpepps-låtar att bjuda på? Håller på att uppdatera Vårpepp13. 

Har haft en riktigt bra helg! I fredags åkte jag hem till min älskade Marty-Party och vi lagade mat och pratade ut om saker vi inte haft tid att prata om tidigare. Det var så skönt, många känslor fick komma ut i luften. Martinas mamma kan vara den roligaste som finns fast hon inte vet om det. Vet inte hur många gånger hon avbröt mig mitt i en jätteallvarlig mening med frågor och kommentarer som "någon som vill ha popcorn och kaffe!?" eller "nu har pappa varit på Victoria Secret, tänk honom gå runt där! Så knasigt!". Kunde inte låta bli att skratta, då tog hon illa upp och sa att kaffet kunde vi minsann göra själva. Fabulous! 

 

Efter många timmar av matlagning och prat kände vi plötsligt hur vinsuget hade satt igång och vi bestämde oss för att släpa oss ned till Sam's för ett glas eller två. Det blev ganska många fler den kvällen kan jag säga. Så jävla skönt faktiskt! Hade inte alls planerat en fylla eller utgång, men när Alexandra kom förbi Sam's och Martina senare drog hem så började det nästan krypa i fingrarna. Ville inte hem. Vi gick förbi Bongo Bar, där vi egentligen inte tänkt att gå in, men så kom Linnea fram och sa att både Amanda och Emma var där så vi gick in ändå. Där blev det ytterligare några glas vin men helt plötsligt blev klockan två och Bongo stängde. Nu var planen faktiskt att dra hem, men så kom en kille fram till mig, sträckte ut armarna och sa "nejmen tjena Emma!". Fattade ingenting. Kände igen honom som sjutton men kunde inte komma på varifrån. Det visade sig att vi jobbade ihop, haha. Han frågade om vi skulle med på efterfest. Tvekade lite först med tanke på att min sista buss precis skulle gå, men när Alexandra stirrade mig i ögonen och bestämt  sa "yolo" så var jag såld. Så jäffla go', haha. 

 

Go efterfest, goa människor, sjukt mycket skratt. Jag drack ren whisky utan att kräkas. De två sista timmarna innan mina bussar skulle börja gå låg jag och fyllefilosoferade med Joel och Alexandra, bara för att hålla dem vakna tills jag skulle gå. Till slut gav jag upp då jag mest kände mig i vägen. Staplade ut i vårmorgonen och ringde Martina, halv sju på morgonen. Varför vet jag inte. Ville nog bara inte vara ensam, då jag var rädd att somna på en parkbänk eller något, haha.

 

Go kväll i alla fall!

 

Bakfull som en kastrull, huvudet värkte och munnen var så torr så det kändes som att inte ens all Nilens vatten skulle kunna släcka min törst. Men jag hade bestämt mig för att gå på stan idag, så jag ringde stackars Alexandra som låg helt död i sängen och tvingade henne att möta upp mig om en timme. Sagt och gjort. Det blev A6. Det första vi gjorde var att fylla på vårt vinförråd innan vi satte oss ned och tog två koppar kaffe för att försöka piggna till. Det gick sådär. Vi hade ju bara sovit i 4-5 timmar och hade dessutom druckit vår vikt i vin kvällen innan. Vi försökte gå lite i affärer med motivationen "nu hittar vi någon snyggt att ha på oss ikväll, så blir vi peppade". Det var lättare sagt än gjort, jag var så sjukt ofräsch och ful och allt som jag provade satt åt pipan, åtminstone tyckte jag det då. Snart gav Alexandra upp och drog hem, jag lyckades kämpa på i 30 minuter till innan jag också gav upp, åkte hem och slängde mig i sängen framför några avsnitt av Face Off (så jävla intressant program för övrigt, look it up!). 

Vid åtta ringde jag Alex som hade sovit fram tills dess, frågade om hon verkligen pallade att vina idag igen och det gjorde hon visst, så en timme senare satt festskjortan på och första glaset med vin hälldes upp. Det var verkligen skillnad på mig den här kvällen om man jämförde med i fredags, jag var seg, blev typ blyg och osäker och kände mig skitful, haha. Det släppte dock när jag träffade på världens bästa Jesper som kom och förfestade med oss. Finns fan ingen roligare kille än han, jävlar i min lilla låda vad jag skrattar med honom. 

Kvällen bjöd på vin och åter vin, sedan blev det bongo där det var dans och asgarv med Marty Party, lite mer vin och sedan efterfest hos Alex. Orkade dock inte så länge så jag drog med hem Jesper, som jag trodde fortfarande bodde kvar där han bodde innan, men det slutade med en 25 minuters promenad i iskall vind tills hans nya lya. När vi kom hem däckade jag på två röda. Charmigt. 

 

 

Så här charmiga var vi på Bongos toalett. Mitt älskade retard.

Sedan jag började med LCHF har jag blivit mer och mer övertygad om att detta "levnadssätt" har en fantastiskt positiv inverkan på våra kroppar. Allt stämmer så jävla bra, alla böcker och teorier är så förbannat vettiga. Jag mår dessutom bättre än på länge, är mätt hela dagarna och klarar mig fint med bara de tre mål per dag som är rekomenderat. Jag har gått ned i vikt, är pigg på dagarna och sover bra på nätterna, känner inget sötsug, min laktoskänslighet är borta och jag har inte haft några magproblem ALLS efter att jag började. (har/hade IBS).

 

Läser just nu Matrevolutionen, skriven av Andreas Eenfeldt (kostdoktorn.se), och jag blir så himla fascinerad - så pass fascinerad att en tanke om att bli kostrådgivare har planterats i mitt huvud. Den är sjukt läsvärd. Finns nu för endast 79 kr på akademibokhandeln. Boken är helt klart en vettig sak att investera i, speciellt om du t ex försöker gå ned i vikt med tradiga soppdieter eller har andra problem som trötthet, depressioner, magproblem, diabetes, osv, eller om du bara vill lära dig mer om matevolutionen som håller på att förstöra oss.

 

 Nu ska jag läsa vidare och låta mig inspireras ännu mer.

 

Kommer bli en knasig helg, för jag kommer bara vara hemma och jag har ingenting planerat. Har nästan lite panik. Ikväll ska jag träffa Marty en stund för lite prat och matlagning, men sedan ska hon iväg. Vad ska jag göra då? Är nästan rädd för att bara åka hem och spendera fredagen med att inte göra någonting. Kanske drar iväg och tränar lite senare, om jag fortfarande har ork. 

 

Egentligen vill jag bara gå på stan hela helgen och visa upp mina SNYGGA SKOR SOM ANLÄNT TILL SVERIGE. Är så pepp! Ska åka och hämta dem efter jobbet, HOHO. Har dock liiite ångest över att de kanske inte passar. Då lägger jag mig ner och ger upp. Japp, där befinner jag mig just nu. Snälla, kära skor, gift er med mina fötter.

 

 

 

And oh, om ni inte fattade det: jag är ledig i helgen, så det är nu ni bombar mig med sms och säger att ni vill ses. Tack för mig.

 

Vid läggdagstid igår (20:00...). Vad tycker ni om mitt fabulösa nattlinne? ;))))))))) blinkblink plutplut

 

 

Ida e dä fössta tossdan i mass allihop! De bodde vej fejra me tååta. Jääla asså, våren e fan snaat häe. Asså fan va fejnt asså!

 

/Jönköpings-Bruden

 

 

 

 Jönköpingsborna blir helt vilda dagen till ära.

 

 

 

Ni som har svårt att i erat eget huvud höra hur det låter; här kan ni götta er i vår underbara dialekt tillsammans med ett av Jöönets många stoltheter... Tre Små Grisar.

 

 

 

Idag mår jag mycket bättre än igår, trots att solen ligger under molntäcket och inte verkar ha några planer på att dra sig upp idag. Gött att kunna göra så tänker jag drömmande när jag drar mig iväg till jobbet. 

 

Gick till gymmet igår på första gången på jättelänge. Har varken haft luft ellet motivation, men när pappa sa "följ med mig och gymma, så rensar du tankarna" så kom jag -nästan- ihåg varför jag tränade innan, och därav fick jag en liten klick motivation insmord under hjässan. Fick ett solkort laddat med 300 kr av mamma på alla hjärtans dag som jag tänkte använda upp nu också. Igår fick det bara bli 12 minuter eftersom min hud är väldigt blek och ovan vid solen nu, kan man dra upp till 15 idag kanske, eller tär jag för mycket på huden då...?

• Våren är i luften - det verkligen LUKTAR vår
• Det är ljust när jag går till jobbet och hyfsat ljust när jag går hem,
• Jag kan gå med uppknäppt jacka,
• Vårshoppingen väntar runt hörnet - jag ska byta ut min garderob och känna mig snygg
• Min hud är så mycket bättre än den varit på skitlänge (även om den fortfarande inte är helt bra)
• Oskar Linnros släpper snart ett nytt album
• Jag fyller 20 om en dryg månad (19:e april)
• Den 17 maj åker jag, pappa, morbror och min älskade Moa till Dublin

 

 

Allt är konstigt nu - åt pipan samtidigt som det någonstans känns helt okej. Livet, alltså. Jag är ganska så säker på att jag vill plugga journalistik eller foto, och även om "ganska så säker" låter rätt oklart så är det mer än vad jag kunde säga innan, då mitt svar på det mesta var "jag vet verkligen inte".

 

Längtan att komma iväg är fortfarande lika stark, samtidigt som jag inte vet med vem jag vill åka. Jag behöver någon som rycker tag i mig och bara säger att nu jävlar kör vi, i höst drar vi iväg. Jag behöver känna att det faktiskt är på väg någonstans för jag gömmer mig lätt i vemod när jag står ensam i såna här situationer. Jag behöver bli peppad och trodd på, nästan knuffad hårt i ryggen. Bara ett tag, tills jag är lika övertygad att jag klarar det här som jag vill vara.

 

 

 

Jag har haft någon ångestladdad panik över livets gång det senaste. Är så fruktansvärt rädd för att jag om några år kommer att blicka tillbaka på mitt liv och endast slås av "varför gjorde jag inte de där sakerna" eller "varför slösade jag bort mitt liv". Det är en panik i detta som knappt går att beskriva i ord, som nästan hindrar mig från att njuta av livet. Samtidigt vet jag att jag bara är 20 år. Jag har så mycket tid kvar, jag vet det, men jag har också så himla mycket kvar att se och uppleva att jag knappt vet var jag ska börja.

 

 

Åh gud. Huvudvärk.

 

Har haft världens bästa helg i Stockholm tillsammans med mina underbara vänner Moa och Felicia. Var så längesedan jag träffade dem och vi hade så kul att jag blev snudd på deprimerad när jag satte mig på bussen hem till Jönköping. Deppen sitter fortfarande kvar och i natt drömde jag att världen gick under (på det mest konstiga sätt, men ändå). Ville bara sjukskriva mig för alltid och stanna där med dem, dricka kaffe på deras balkong och skratta så som bara vi kan göra. 

På kvällen var jag jättedeppig så Andreas ville påminna mig om hur bra jag faktiskt har det, för att dämpa min ångest. Det slog mig inte förrän just precis nu hur rätt han har. Är så sjukt tacksam för allt jag har, för alla möjligheter och öppna dörrar jag står inför. 

 

Dessutom är våren här och jag har massa bra musik i min iphone som lyser upp mina fortfarande småmörka morgnar. 

 

Idag väntar Stockholm, Moa och Felicia. Ska blir så fantastiskt härligt att få spendera en hel helg med dessa saknade vänner! Dock är det ju lite tråkigt att Andreas och jag typ inte kommer ses, men det är ju bara typ 45 min mellan Uppsala och Stockholm så han kan säkert komma förbi på en fika eller något. Vad konstigt det kommer att kännas att bara "ta en fika" med honom, och sedan se honom åka hem till sitt, som nu inte är 6 timmar utan endast 45 minuter ifrån mig. Jättekonstigt. Usch.

Färgade håret igår men var för lat för att först låta det sitta i 10 minuter på utväxten innan jag tog resten, så nu är jag mycker ljusare i luggen/rötterna, haha. :( Inte så jättesnyggt. Får se till att göra rätt nästa gång, eller om jag till och med lyxar till det och gör det hos frisören. Kostar ju skjortan alltså. 1200-1300 kr skulle det kosta för mig som ändå har relativt kort hår. 

 

Ah well.

Back to work!