EVSILFVER

I över tre veckor har jag jagat dessa skor, som inte verkar finnas i min storlek någonstans i hela Sverige. Blev desperat. Fick en impuls. Beställde dem, efter 40 minuters intensivt letande, från en engelsk hemsida. Står att deras UK 7 motsvarar vår EU 41. HOPPAS det stämmer, annars är jag screwed. Någon som köpt skor i UK-mått tidigare? Stämmer det? Har ju testat dem i 40 här i sverige och då var de lite för små, så 41 skulle egentligen sitta perfa. 

 

 

Men alltså... KOLLA VAD SNYGGA DE ÄR. De kommer göra hela min vår!

Vårpeppen har äntligen satt igång! Det är ljust när jag vaknar och hyfsat ljust (i varket fall inte kolsvart) när jag går hem efter jobbet. Jag är piggare och mer peppad för vad som komma skall, jag ler åt livet och känner mig kärare än på länge. Keaton Henson, my all time favorite, har släppt ett nytt album (Keaton Henson – Birthdays). Vårpepp13 har precis börjats bygga upp med hjälp av Isak Strand, Oskar Linnros, Movits och Thomas Stenström. Jag är peppmusiks-kåt. Komsi komsi, älskade, efterlängtade vår!

 

 

 

 

 

Jag är ingen poet, bara en rastlös estet med för mycket fritid men för lite frihet, ser på livet med både skörhet och skevhet och skriver egentligen inte för att beröra men råkar jag röra sinnen och föra minnen tillbaka till regndroppar i april eller spröda novemberlinnen nära intill med mina ord så 
är det väl fint. 

Jag är ingen poet, vet knappt vad jag pratar om eftersom fingrar och mun har för bråttom för min tankegång. Läser du fortfarande kanske jag borde bocka och buga, kanske tacka för din tid, trots att du inte läser för min skull utan för din. Förhoppningsvis. 

Jag är ingen poet, bara upptagen med min egen osäkerhet. Det är ingen självklarhet att jag kommit någonstans om den inte fanns så kanske borde jag tacka utsidan för åren av brist på glans som inte gav insidan en chans för tänk om mitt liv hade varit i allians med en felfri fantasi, helt i balans, en segerdans under en molnfri himmelsperrong i harmoni med mina drömmars formation av en smärtfri livsrelation , fylld med vinster och framgång men tom på olaga hjärtintrång och snedsrång, en självbiografi som låter mer som en Benny Hill-sång och som visslas glatt på varenda balkong var eviga sommarmorgon. 

Nej, jag borde tacka ännu en gång. 
Vem orkar reflektera över perfektion? 

Jag är ingen poet, bara en känslomagnet som läser för många böcker om dröm och verklighet med tung epitet, lyssnar på för mycket musik och är världens bästa enmanspublik för jag lyssnar till din varje replik från din livslyrik. Du försöker lära mig poetik när jag försöker lära dig att det jag skriver inte ska läggas under någon etikflik i din browser. Har ingen speciell teknik eller taktik så din kritik tappar bort sitt syfte i mina ords rytmik när jag bearbetar känslodramatik med hjälp av trasig grammatik (för meningsuppbyggnaders juridik väger lätt i min dagboks lingvistik, och dessutom har jag för mycket tanketrafik för någon som helst logik, som du kanske märker). 


Jag är ingen poet, bara en rastlös estet som känner alldeles för mycket och för lite och inte vet vad hon ska göra av allt när tanken blir alldeles brännhet, så jag plockar fram min penna och låter den känna, låter det bränna genom blodet ned i blocket och ni sitter på första parkett när jag sätter på locket och döper mina ordklungor till 









"texter" 








. 



Jag är ingen poet, bara en estet i en alldeles för liten studentlägenhet som misstar ensamhet för övergivenhet och gräver ned mig i en bottenlös orkeslöshet och inbillad osynlighet som till slut rubbar min personlighet och moralitet helt. 
Jag har tagit sönder andras hjärtan och jag har struntat i det. Det är som min inre tapet är klädd i syntet, 
jag har glömt bort hur man är äkta. 

Samtidigt lider jag av en slags främlingsfientlighet som omvandlar pojkars närhet till besatthet, vill de spendera mer tid får de vara förberedda på strid, som jag ofta vinner med hjälp av verbal cyanid. Jag har dödat så mycket vackert att folk kallar mig morbid. 
Jag är så jävla paranoid fast jag säger mig vara stabil på heltid. 













Jag är ingen poet, inte ens i hemlighet men delar gärna med mig av min tankeverksamhet även om jag hört att min lojalitet till svaghet i allmänhet är lite för konkret 
men 
du vet 
hellre det. 

Att vara diskret i sitt tänkande anser jag vara självkränkande. 

Hoppas ni får en jättefin dag, vare sig ni har någon att dela den med eller icke. Själv ska jag, som jag sagt innan, ha skypedate med min pojk efter jobbet och vi ska cyberpussas (...åh vad sorgligt). Hoppas han får mitt paket idag. :(

 

 

 

 

In other news...

 

Imorgon är det alla hjärtans dag och jag är lite tjurig över att jag inte kan spendera den med Andreas, men sånt är livet. Pappa undrade "varför de lägger alla hjärtans dag på en torsdag" och jag fick förklara att det inte riktigt är någon som har lagt det någonstans, utan att det alltid har varit den 14:e februari. Synd dock, hade varit skönt att ha någon att skylla på!

 

Jag och Andreas ska i alla fall ha en skypedate på kvällen och jag har skickat ett paket som han förhoppningsvis får imorgon. Hade planerat som sjutton, att det skulle ta max två dagar för paketet att komma fram (skickade det igår) och att han inte skulle veta någonting utan blir jätteöverraskad. Så får jäveln en mail om att ett paket är på väg till honom från min adress. :( Sabbade ju allt juuu. När jag för en gångs skull är lite romantisk så går det ju åt pipan i alla fall. När Martina fick se vad det var i paketer började hon skratta och sa att hade jag för ett år sedan sett mig själv nu hade jag kräkts. Haha. Äsch. Min man förtjänar lite gull!

Någon som har några romantiska planer för imorgon, eller ska ni sitta hemma och äta Ben & Jerrys och gråta ikapp till en sorglig film? 

Psst.. ni har väl inte glömt att ni hittar fler foton på min DA, fotosida eller tumblr...? 

 

 

Spelar denna som en tok nu, haha. Helt underbar!

 

 

När jag en gång dör
Det verkar bli rätt snart
Då kan du känna dej stolt
För att du var så smart
Då kan du känna dej nöjd
Med vad du gjort mot mej
Då kan du sitta där och sucka
Hela livet ut och ångra dej

Jag kanske flyger bort
Det kanske blir en krasch
Jag kan bli tagen av snuten
Har tänt snett på hasch
Då ska du fälla bittra tårar
På mitt fotografi
När jag är död ska du önska mej tillbaka
Men då får du tji

Jag är trött på att bli
Behandlad nonchalant
Men jag kan ge igen
Det ska bli intressant
Jag kanske gör nåt dumt
En gång när jag är full
Sen ska du sitta där och gråta
Men framför allt få känna skuld

 

Så det är bäst du hör upp med
Att göra mej nervös
Ja, det är bäst du hör upp med
Att vara hänsynslös
För du är hård som is
Och jag är mjuk som snö
Ifall du sårar mej igen kan jag bli sjuk
Och falla ner och dö

Så är man ännu en gång på bussen hem till Jönköping. Nu fick jag i alla fall åka med Bus4you som jag beställt, när jag åkte till Uppsala fick de sätta in en extrabuss som var skit rent ut sagt. 6 timmar i ett hårt säte, knappt något benutrymme, inget internet och ingen möjlighet till att ladda varken dator eller mobil. Oj, nu när jag sitter och skriver det inser jag vilket otroligt jävla i-landsproblem det är. Herregud, hur fan kan jag sitta och klaga på det? Fast jag har ju faktiskt långa ben. Och en skör svanskota. Och en nästan helt urladdad mobil.

 

Jaja. Fem minuter innan avgång får jag ett mail av Bus4you där de skriver att jag blivit placerad på en extrabuss och därför har fått 155 kr tillgodo för att jag inte får åka med den "lyx" jag beställt. De formulerar sig så konstigt och ber om ursäkt så pass många gånger att jag tolkar det som att jag måste beställa en NY buss, och alltså inte kan åka med den som kommer om fem minuter. Tänkte att den var överbokad eller något. Får fullständig panik och blir hysterisk och arg. Flänger runt på stationen och försöker få tag på B4Y på telefon men lyckas inte. Försöker snacka med någon i informationsdisken men de före mig är så otroligt sega, trots att jag står och suckar dem det högsta jag kan i nacken, att jag tillslut ger upp när jag märker att det inte går framåt. Ringer B4Y igen och äntligen svarar det en herre som jag skäller ut efter noter.

- Hur fan kan ni skicka detta mail till mig 5 minuter innan avgång? Hur fan tänker ni? Vilken buss menar ni att jag ska ta?

Mannen blir helt ställd och säger skrajset "men.. ja, alltså, den bussen du ska ta avgår ju från samma hållplats som den ordinarie bussen skulle gjort...".

- VA? DEN GICK JU FÖR FEM MINUTER SEDAN. HAR JU FLÄNGT RUNT SOM EN IDIOT FÖR ATT NI FORMULERAR ER SÅ KONSTIGT!

- Oj, eh, ja, ojdå...

 

Klickar honom i ren ilska och springer allt vad jag har med mina stora väskor. Tänk er en riktigt, riktigt överviktig tjej som försöker sig på att springa för första gången på 5 år. Så såg jag ut.

Bussen står till min lättnad kvar när jag svettig som en gris kommer fram, och chauffören frågar surt varför jag inte var på plats vid avgång. Orkade inte ens be om ursäkt utan svarar bara att jag var det, men att jag fick ett mail som jag misstolkade. Kliver på och ser att alla fönsterplatser är upptagna, och inte en jävel flyttar på sin väska/jacka när jag nu för andra gången staplar förbi dem i jakt på någonstans att sitta. Tillslut frågar jag en trevlig tjej om jag kunde få besvära henne lite och det var ju inga problem. Slår mig ned och kan äntligen andas ut. Kör mig bara till Andreas nu, tack.

Tror jag är på väg in i the magic week med tanke på den otroligt onödiga irritation, ilska och stress jag lyckades utsätta mig själv och andra för. Förlåt, du rädde man på andra sidan luren. Förlåt käre busschaufför. Förlåt mig själv.

 

 Lätt goaste peppa-våren-låten just nu.

Psst... Spotify erbjuder just nu 30 dagars gratis Premium, för er som inte har men är sugna på att testa. Använder mitt spotify 24/7 så jag är en trogen anhängare.

 

 

 

Frågar alltid ungarna på jobbet lite på skämt om jag är jobbig när jag ber dem säga "omelett", "cheese", "apelsin" eller liknande. Idag svarade en unge torrt "ja" och snörpte på munnen samtidigt som han gav mig en dödens blick. Log bara till svar och sa skämtsamt "det var det värsta!".



Inombords brann jag av förakt.


JAHAHA. ÅK HEM DÅ. JAG SKITER I VILKET. JAG VILL ÄNDÅ INTE TA KORT PÅ DIG. DU ÄR INTE ENS SÖT.

 

 

Igår var jag en bitterfitta rent ut sagt, vilket antingen kan ha göra med omställningen i min kropp efter att ha börjat med LCHF, eller att PMS:en sakta smyger sig på. Var irriterad på allt och alla och fick ta många djupa andetag på jobbet när det inte gick som jag ville. Dessutom satt jag och råstörde mig på alla föräldrar med dålig grammatik. Japp. Så vuxet och nödvändigt så det är nästan inte sant. Svor tyst för mig själv varje gång jag såg att någon skrivit "firas av Mamma o Pappa" eller skrivit skrivit sin stads/orts namn med liten bokstav. HUR kan man skriva mamma och pappa med stora bokstäver, men inte namnen på syskonen eller orten? För någon som lyssnat på svensklektionerna i lågstadiet är detta ett mysterium. 

 

Oj, jäklar så hårt jag går på. Herrejösses. Jag kanske får ta några djupa andetag igen och räkna till tio. 

 

 

 

Värst var mycket musik det har blivit de senaste inläggen. Det bottnar nog i att det inte händer allt för mycket i mitt liv just nu, i alla fall inte på vardagarna. Men jag klagar inte! Våren kommer förhoppningsvis snart, vilket betyder en 20-årsdag samt en Dublinresa med Moa, pappa och morbror Anders (får det i födelsedagspresent). Sedan kanske, kanske det blir ett stycke flytt till Uppsala. 

 

 

 

Ja ja ja ja ja tack. 

 

 

I torsdags var jag inne på Aftonbladet.se och ströläste lite när jag kom in på en sida om LCHF. Läste igenom texten lite snabbt och vips så hade jag bestämt mig för att börja med det. Jag är rätt spontant.

Där fanns ett 4-veckorsprogram som skulle vara en hjälp på traven när man satte igång. Precis vad jag behöver - ett konkret schema där jag vet vad som gäller. Min kollega undrade vad jag gjorde och när jag sa att jag precis bestämt mig för att börja med LCHF hakade hon snabbt på. Hon är rätt spontan. Resten av torsdagen och fredagen ägnade vi varje ledig stund till att skriva ut massa info, recept och scheman som vi satte in i varsin pärm. Så jävla dedikerade efter bara en tanke. Haha. 

Igår var första gången vi körde igång och jag blev typ chockad över hur mätt man blev av maten och hur jävla länge man höll sig på den. När jag såg att man bara skulle äta tre mål per dag blev jag först lite orolig eftersom jag jobbar heldag och en hel del energi faktiskt går åt, men jag blev inte hungrig en enda gång innan det var dags att äta. Och gott som sjutton var det med. 

 

Så här såg middagen ut igår. Okej, det ser inte så himlans smakrikt ut på bilden, jag är medveten om det, men det var verkligen gott! Hamburgare i salladsblad med ost, bacon, hemmagjord dressing och tomater. 

 

 

 

Hade aldrig hört dessa innan Andreas i söndags satte på "Two Weeks". Så jävla bra.

Gissade vad jag lyssnade på hela vägen hem från Uppsala?

 

Note: Ser att något är galet så de yt-videos jag lagt upp syns inte. Här har ni spotifylänkarna så länge: 

Grizzly Bear – Two Weeks & Grizzly Bear – Yet Again

Det har inte hänt allt för mycket det senaste, förutom att jag har jobbat på vardagarna och pussats med Andreas på helgerna. Min bror har fyllt 18 år (grattis!), och jag inser att jag själv snart fyller 20. Vad i helaste friden. 20? Nä, det kan inte stämma. Jag är inte 20 år. Jag är ju fortfarande liten. Eller...?

 

Fast ja. Spännande är det ju. Nu är man systemetbehörig och får komma in på de där dansande klubbarna man inte fick gå in på innan. Vissa av dem i alla fall. Fast jag gillar ju inte att dansa, så egentligen gör det inte mig någonting att inte komma in där.

 

 

 

(följ mig: evsilfver)

 

 

Fick en sjukt snygg väska från pojken min! Så jävla snygg. Love it.