EVSILFVER

Sedan jag började med LCHF har jag blivit mer och mer övertygad om att detta "levnadssätt" har en fantastiskt positiv inverkan på våra kroppar. Allt stämmer så jävla bra, alla böcker och teorier är så förbannat vettiga. Jag mår dessutom bättre än på länge, är mätt hela dagarna och klarar mig fint med bara de tre mål per dag som är rekomenderat. Jag har gått ned i vikt, är pigg på dagarna och sover bra på nätterna, känner inget sötsug, min laktoskänslighet är borta och jag har inte haft några magproblem ALLS efter att jag började. (har/hade IBS).

 

Läser just nu Matrevolutionen, skriven av Andreas Eenfeldt (kostdoktorn.se), och jag blir så himla fascinerad - så pass fascinerad att en tanke om att bli kostrådgivare har planterats i mitt huvud. Den är sjukt läsvärd. Finns nu för endast 79 kr på akademibokhandeln. Boken är helt klart en vettig sak att investera i, speciellt om du t ex försöker gå ned i vikt med tradiga soppdieter eller har andra problem som trötthet, depressioner, magproblem, diabetes, osv, eller om du bara vill lära dig mer om matevolutionen som håller på att förstöra oss.

 

 Nu ska jag läsa vidare och låta mig inspireras ännu mer.

 

Kommer bli en knasig helg, för jag kommer bara vara hemma och jag har ingenting planerat. Har nästan lite panik. Ikväll ska jag träffa Marty en stund för lite prat och matlagning, men sedan ska hon iväg. Vad ska jag göra då? Är nästan rädd för att bara åka hem och spendera fredagen med att inte göra någonting. Kanske drar iväg och tränar lite senare, om jag fortfarande har ork. 

 

Egentligen vill jag bara gå på stan hela helgen och visa upp mina SNYGGA SKOR SOM ANLÄNT TILL SVERIGE. Är så pepp! Ska åka och hämta dem efter jobbet, HOHO. Har dock liiite ångest över att de kanske inte passar. Då lägger jag mig ner och ger upp. Japp, där befinner jag mig just nu. Snälla, kära skor, gift er med mina fötter.

 

 

 

And oh, om ni inte fattade det: jag är ledig i helgen, så det är nu ni bombar mig med sms och säger att ni vill ses. Tack för mig.

 

Vid läggdagstid igår (20:00...). Vad tycker ni om mitt fabulösa nattlinne? ;))))))))) blinkblink plutplut

 

 

Ida e dä fössta tossdan i mass allihop! De bodde vej fejra me tååta. Jääla asså, våren e fan snaat häe. Asså fan va fejnt asså!

 

/Jönköpings-Bruden

 

 

 

 Jönköpingsborna blir helt vilda dagen till ära.

 

 

 

Ni som har svårt att i erat eget huvud höra hur det låter; här kan ni götta er i vår underbara dialekt tillsammans med ett av Jöönets många stoltheter... Tre Små Grisar.

 

 

 

Idag mår jag mycket bättre än igår, trots att solen ligger under molntäcket och inte verkar ha några planer på att dra sig upp idag. Gött att kunna göra så tänker jag drömmande när jag drar mig iväg till jobbet. 

 

Gick till gymmet igår på första gången på jättelänge. Har varken haft luft ellet motivation, men när pappa sa "följ med mig och gymma, så rensar du tankarna" så kom jag -nästan- ihåg varför jag tränade innan, och därav fick jag en liten klick motivation insmord under hjässan. Fick ett solkort laddat med 300 kr av mamma på alla hjärtans dag som jag tänkte använda upp nu också. Igår fick det bara bli 12 minuter eftersom min hud är väldigt blek och ovan vid solen nu, kan man dra upp till 15 idag kanske, eller tär jag för mycket på huden då...?

• Våren är i luften - det verkligen LUKTAR vår
• Det är ljust när jag går till jobbet och hyfsat ljust när jag går hem,
• Jag kan gå med uppknäppt jacka,
• Vårshoppingen väntar runt hörnet - jag ska byta ut min garderob och känna mig snygg
• Min hud är så mycket bättre än den varit på skitlänge (även om den fortfarande inte är helt bra)
• Oskar Linnros släpper snart ett nytt album
• Jag fyller 20 om en dryg månad (19:e april)
• Den 17 maj åker jag, pappa, morbror och min älskade Moa till Dublin

 

 

Allt är konstigt nu - åt pipan samtidigt som det någonstans känns helt okej. Livet, alltså. Jag är ganska så säker på att jag vill plugga journalistik eller foto, och även om "ganska så säker" låter rätt oklart så är det mer än vad jag kunde säga innan, då mitt svar på det mesta var "jag vet verkligen inte".

 

Längtan att komma iväg är fortfarande lika stark, samtidigt som jag inte vet med vem jag vill åka. Jag behöver någon som rycker tag i mig och bara säger att nu jävlar kör vi, i höst drar vi iväg. Jag behöver känna att det faktiskt är på väg någonstans för jag gömmer mig lätt i vemod när jag står ensam i såna här situationer. Jag behöver bli peppad och trodd på, nästan knuffad hårt i ryggen. Bara ett tag, tills jag är lika övertygad att jag klarar det här som jag vill vara.

 

 

 

Jag har haft någon ångestladdad panik över livets gång det senaste. Är så fruktansvärt rädd för att jag om några år kommer att blicka tillbaka på mitt liv och endast slås av "varför gjorde jag inte de där sakerna" eller "varför slösade jag bort mitt liv". Det är en panik i detta som knappt går att beskriva i ord, som nästan hindrar mig från att njuta av livet. Samtidigt vet jag att jag bara är 20 år. Jag har så mycket tid kvar, jag vet det, men jag har också så himla mycket kvar att se och uppleva att jag knappt vet var jag ska börja.

 

 

Åh gud. Huvudvärk.

 

Har haft världens bästa helg i Stockholm tillsammans med mina underbara vänner Moa och Felicia. Var så längesedan jag träffade dem och vi hade så kul att jag blev snudd på deprimerad när jag satte mig på bussen hem till Jönköping. Deppen sitter fortfarande kvar och i natt drömde jag att världen gick under (på det mest konstiga sätt, men ändå). Ville bara sjukskriva mig för alltid och stanna där med dem, dricka kaffe på deras balkong och skratta så som bara vi kan göra. 

På kvällen var jag jättedeppig så Andreas ville påminna mig om hur bra jag faktiskt har det, för att dämpa min ångest. Det slog mig inte förrän just precis nu hur rätt han har. Är så sjukt tacksam för allt jag har, för alla möjligheter och öppna dörrar jag står inför. 

 

Dessutom är våren här och jag har massa bra musik i min iphone som lyser upp mina fortfarande småmörka morgnar. 

 

Idag väntar Stockholm, Moa och Felicia. Ska blir så fantastiskt härligt att få spendera en hel helg med dessa saknade vänner! Dock är det ju lite tråkigt att Andreas och jag typ inte kommer ses, men det är ju bara typ 45 min mellan Uppsala och Stockholm så han kan säkert komma förbi på en fika eller något. Vad konstigt det kommer att kännas att bara "ta en fika" med honom, och sedan se honom åka hem till sitt, som nu inte är 6 timmar utan endast 45 minuter ifrån mig. Jättekonstigt. Usch.

Färgade håret igår men var för lat för att först låta det sitta i 10 minuter på utväxten innan jag tog resten, så nu är jag mycker ljusare i luggen/rötterna, haha. :( Inte så jättesnyggt. Får se till att göra rätt nästa gång, eller om jag till och med lyxar till det och gör det hos frisören. Kostar ju skjortan alltså. 1200-1300 kr skulle det kosta för mig som ändå har relativt kort hår. 

 

Ah well.

Back to work!

 

I över tre veckor har jag jagat dessa skor, som inte verkar finnas i min storlek någonstans i hela Sverige. Blev desperat. Fick en impuls. Beställde dem, efter 40 minuters intensivt letande, från en engelsk hemsida. Står att deras UK 7 motsvarar vår EU 41. HOPPAS det stämmer, annars är jag screwed. Någon som köpt skor i UK-mått tidigare? Stämmer det? Har ju testat dem i 40 här i sverige och då var de lite för små, så 41 skulle egentligen sitta perfa. 

 

 

Men alltså... KOLLA VAD SNYGGA DE ÄR. De kommer göra hela min vår!

Vårpeppen har äntligen satt igång! Det är ljust när jag vaknar och hyfsat ljust (i varket fall inte kolsvart) när jag går hem efter jobbet. Jag är piggare och mer peppad för vad som komma skall, jag ler åt livet och känner mig kärare än på länge. Keaton Henson, my all time favorite, har släppt ett nytt album (Keaton Henson – Birthdays). Vårpepp13 har precis börjats bygga upp med hjälp av Isak Strand, Oskar Linnros, Movits och Thomas Stenström. Jag är peppmusiks-kåt. Komsi komsi, älskade, efterlängtade vår!

 

 

 

 

 

Hoppas ni får en jättefin dag, vare sig ni har någon att dela den med eller icke. Själv ska jag, som jag sagt innan, ha skypedate med min pojk efter jobbet och vi ska cyberpussas (...åh vad sorgligt). Hoppas han får mitt paket idag. :(

 

 

 

 

In other news...

 

Imorgon är det alla hjärtans dag och jag är lite tjurig över att jag inte kan spendera den med Andreas, men sånt är livet. Pappa undrade "varför de lägger alla hjärtans dag på en torsdag" och jag fick förklara att det inte riktigt är någon som har lagt det någonstans, utan att det alltid har varit den 14:e februari. Synd dock, hade varit skönt att ha någon att skylla på!

 

Jag och Andreas ska i alla fall ha en skypedate på kvällen och jag har skickat ett paket som han förhoppningsvis får imorgon. Hade planerat som sjutton, att det skulle ta max två dagar för paketet att komma fram (skickade det igår) och att han inte skulle veta någonting utan blir jätteöverraskad. Så får jäveln en mail om att ett paket är på väg till honom från min adress. :( Sabbade ju allt juuu. När jag för en gångs skull är lite romantisk så går det ju åt pipan i alla fall. När Martina fick se vad det var i paketer började hon skratta och sa att hade jag för ett år sedan sett mig själv nu hade jag kräkts. Haha. Äsch. Min man förtjänar lite gull!

Någon som har några romantiska planer för imorgon, eller ska ni sitta hemma och äta Ben & Jerrys och gråta ikapp till en sorglig film? 

Så är man ännu en gång på bussen hem till Jönköping. Nu fick jag i alla fall åka med Bus4you som jag beställt, när jag åkte till Uppsala fick de sätta in en extrabuss som var skit rent ut sagt. 6 timmar i ett hårt säte, knappt något benutrymme, inget internet och ingen möjlighet till att ladda varken dator eller mobil. Oj, nu när jag sitter och skriver det inser jag vilket otroligt jävla i-landsproblem det är. Herregud, hur fan kan jag sitta och klaga på det? Fast jag har ju faktiskt långa ben. Och en skör svanskota. Och en nästan helt urladdad mobil.

 

Jaja. Fem minuter innan avgång får jag ett mail av Bus4you där de skriver att jag blivit placerad på en extrabuss och därför har fått 155 kr tillgodo för att jag inte får åka med den "lyx" jag beställt. De formulerar sig så konstigt och ber om ursäkt så pass många gånger att jag tolkar det som att jag måste beställa en NY buss, och alltså inte kan åka med den som kommer om fem minuter. Tänkte att den var överbokad eller något. Får fullständig panik och blir hysterisk och arg. Flänger runt på stationen och försöker få tag på B4Y på telefon men lyckas inte. Försöker snacka med någon i informationsdisken men de före mig är så otroligt sega, trots att jag står och suckar dem det högsta jag kan i nacken, att jag tillslut ger upp när jag märker att det inte går framåt. Ringer B4Y igen och äntligen svarar det en herre som jag skäller ut efter noter.

- Hur fan kan ni skicka detta mail till mig 5 minuter innan avgång? Hur fan tänker ni? Vilken buss menar ni att jag ska ta?

Mannen blir helt ställd och säger skrajset "men.. ja, alltså, den bussen du ska ta avgår ju från samma hållplats som den ordinarie bussen skulle gjort...".

- VA? DEN GICK JU FÖR FEM MINUTER SEDAN. HAR JU FLÄNGT RUNT SOM EN IDIOT FÖR ATT NI FORMULERAR ER SÅ KONSTIGT!

- Oj, eh, ja, ojdå...

 

Klickar honom i ren ilska och springer allt vad jag har med mina stora väskor. Tänk er en riktigt, riktigt överviktig tjej som försöker sig på att springa för första gången på 5 år. Så såg jag ut.

Bussen står till min lättnad kvar när jag svettig som en gris kommer fram, och chauffören frågar surt varför jag inte var på plats vid avgång. Orkade inte ens be om ursäkt utan svarar bara att jag var det, men att jag fick ett mail som jag misstolkade. Kliver på och ser att alla fönsterplatser är upptagna, och inte en jävel flyttar på sin väska/jacka när jag nu för andra gången staplar förbi dem i jakt på någonstans att sitta. Tillslut frågar jag en trevlig tjej om jag kunde få besvära henne lite och det var ju inga problem. Slår mig ned och kan äntligen andas ut. Kör mig bara till Andreas nu, tack.

Tror jag är på väg in i the magic week med tanke på den otroligt onödiga irritation, ilska och stress jag lyckades utsätta mig själv och andra för. Förlåt, du rädde man på andra sidan luren. Förlåt käre busschaufför. Förlåt mig själv.