EVSILFVER

Åh herregud. Mina ögon är svullna och jag har saltsmak i munnen. Har inte gråtit såhär på jag vet inte hur länge.
Lovisa och jag bestämde oss för att se "My Sister's Keeper" efter att vår kära Dayman bestämt predikat om hur det är en av de sorgligaste filmer hon sett, och mer eller mindre tvingat oss att se den.
Vi kryper upp i Lovisas säng och startar filmen.
Ja jävlar. Jag vet inte vad jag ska säga mer än... ja jävlar. Haha, helt sjukt. Vi satt seriöst och STORGRÄT. Vrålade som två småbarn som bränt sig på en humla. Kramade om Lovisas kudde tills jag trodde jag skulle kräkas och fick mer eller mindre vrida ur den sen.
I slutet vände jag mig om till Lovisa (som påpekade att jag såg ut som en panda) och sa att jag inte hade några tårar kvar. Jag kunde helt enkelt inte gråta mer.
Fem jävla sekunder senare grät jag som ett litet barn igen.

När filmen var slut fortsatte vi gråta hysteriskt i typ en halvminut innan vi helt plötsligt började skratta hysteriskt istället. Vilka jävla vrak.
Fyfan vad bra. Haha.