EVSILFVER

Vaknade precis av att Jakob står och rycker i min låsta dörr. "Men Emma, öööppna, Algot vill komma in!" Yeah right, tänkte jag. Han vill säkert väcka mig bara för att han vill att jag ska gå ut med Algot. Förbannade skitunge. Hade säkerligen somnat om direkt om det inte var för att jag var så jäkla törstig. Men så fort jag öppnade dörren så stormade en lurvig filur in och ställde sig mitt i mitt rum, för att sedan bara stå och titta på mig med svansen smått viftandes.
Great. Han vill gå ut.

Förlåt min lurviga lilla vän, men jag har faktiskt inte ork till att gå ut med dig nu.

Senare. Lovar.
För idag har jag faktiskt inte ett skit planerat, vilket egentligen är väldigt skönt! I alla fall med tanke på att jag la mig så jäkla sent, hade ju ändå inte orkat göra något speciellt. Kanske blir till att pilla lite till med bloggen o s v.

`Åh, just det! Måste ju berätta om min väldigt jobbiga dröm som jag hade.


När jag slår upp ögonen är jag på en jättekonstig mörk plats med massor utav människor. Det är som en gigantisk grotta fast ändå inte.
Utan att behöva fråga någon eller ens tänka efter så förstår jag att jag är död. Panikslagen försöker jag mnnas det sista som hänt innan jag vaknade upp här. Jag tänker och tänker, och plötsligt minns jag. Jag hade legat och sovit, och plötsligt hade det huggt till i hjärtat.  Jag hade vaknat till någon sekund av smärtan, men sedan somnat om, trodde jag. Men istället hade jag vaknat upp på det här stället. Paniken fortsätter att sprida sig.
"Har jag dött i sömnen? Har en frisk 17-åring dött i sömnen, bara sådär?" skriker jag rakt ut.

Springer fram från person till person och försöker få ur dem något annat svar än att jag är död, men det får jag inte. Börjar storgråta. Börjar tänka på min familj och mina vänner. Skulle min mamma försöka komma upp och väcka mig nu, och sedan inse att jag var död? Jag skulle ligga död i min säng. Hon skulle förmodligen skrika och ropa på pappa. Jakob skulle också komma. Algot med, antagligen. De skulle ringa ambulansen men det skulle vara försent. De hade behövt förklara för alla mina kompisar. Fixa med begravning. Sedan skulle åren gå och jag skulle sakta men säkert tyna bort från deras minnen.

Tror inte ni förstår paniken som spred sig i mig trots att jag sov och detta faktiskt var en dröm. Just då var allt helt verkligt. Tror till och med att jag grät på riktigt.

Får reda på att jag aldrig kommer att få träffa någon av de jag älskar igen. Aldrig, aldrig, aldrig mer kommer jag få se någon utan dem. Jag kommer inte få se mina kompisar ta studenten eller gifta sig och få barn. Kommer inte kunna ta hand om mina föräldrar när de blir gamla, och jag kommer inte kunna finnas vid deras sida om de blir sjuka.
Är helt förstörd.
Usch, det var så jobbigt ):

Det händer en hel del sedan som jag inte kommer ihåg, men plötsligt befinner jag mig i den vanliga världen igen, fast jag fortfarande är död. Ingen varken ser eller hör mig. Flera gånger tror jag att folk tittar på mig, men det visar sig att de tittat rakt igenom mig på något bakom.
Bestämmer mig för att se efter hur det är hemma.
Det står polisbilar och en ambulans utanför. Dörren öppnas och två ambulansförare kommer bärandes på en bår, på vilken jag ligger. Likblek och helt stilla.
Mamma kommer springandes efter och gråter hysteriskt. Jag vill bara springa fram och säga att jag mår bra, att jag står här mitt framför henne, men som alla andra så varken ser eller hör hon mig. Ambulansen lämnar uppfarten och jag känner hur jag får panik igen.
Helt plötsligt befinner jag mig på en buss. Det är natt och bussen är packad med sovande människor. Jag går fram och tillbaks bland säterna och försöker hitta någon som kan tänkas se mig.
Plötsligt är det en tjej som tittar rakt på mig och säger "kom och sätt dig här". Hon ler. Jag blir så lycklig att jag börjar gråta (igen. jösses vilken lipsill jag är i drömmen!). Jag sätter mig ned och vi pratar en lång stund. Hon berättar att både hon och hennes föräldrar har förmåga att se och prata med döda, sedan frågar hon om jag vill följa med henne hem.
Nu börjar de riktigt knäppa detaljerna som brukar innefatta mina drömmar att dyka upp. Kommer inte ihåg allt men alla möbler var i alla fall gigantiska. Hon går in för att väcka sina föräldrar, och kommer ut med dem i varsin famn. De är jättesmå och taniga. Ser faktiskt rätt äckliga ut, men det brydde jag mig inte om då eftersom de faktiskt såg och pratade med mig. De äter middag (vilket består av en skål med godis och chips) och gång på gång får jag berätta hur jag dött.
Drömmen slutar med att jag frågar om de kan hjälpa mig att komma i kontakt med mina föräldrar.