EVSILFVER

Har haft en riktigt bra helg! I fredags åkte jag hem till min älskade Marty-Party och vi lagade mat och pratade ut om saker vi inte haft tid att prata om tidigare. Det var så skönt, många känslor fick komma ut i luften. Martinas mamma kan vara den roligaste som finns fast hon inte vet om det. Vet inte hur många gånger hon avbröt mig mitt i en jätteallvarlig mening med frågor och kommentarer som "någon som vill ha popcorn och kaffe!?" eller "nu har pappa varit på Victoria Secret, tänk honom gå runt där! Så knasigt!". Kunde inte låta bli att skratta, då tog hon illa upp och sa att kaffet kunde vi minsann göra själva. Fabulous! 

 

Efter många timmar av matlagning och prat kände vi plötsligt hur vinsuget hade satt igång och vi bestämde oss för att släpa oss ned till Sam's för ett glas eller två. Det blev ganska många fler den kvällen kan jag säga. Så jävla skönt faktiskt! Hade inte alls planerat en fylla eller utgång, men när Alexandra kom förbi Sam's och Martina senare drog hem så började det nästan krypa i fingrarna. Ville inte hem. Vi gick förbi Bongo Bar, där vi egentligen inte tänkt att gå in, men så kom Linnea fram och sa att både Amanda och Emma var där så vi gick in ändå. Där blev det ytterligare några glas vin men helt plötsligt blev klockan två och Bongo stängde. Nu var planen faktiskt att dra hem, men så kom en kille fram till mig, sträckte ut armarna och sa "nejmen tjena Emma!". Fattade ingenting. Kände igen honom som sjutton men kunde inte komma på varifrån. Det visade sig att vi jobbade ihop, haha. Han frågade om vi skulle med på efterfest. Tvekade lite först med tanke på att min sista buss precis skulle gå, men när Alexandra stirrade mig i ögonen och bestämt  sa "yolo" så var jag såld. Så jäffla go', haha. 

 

Go efterfest, goa människor, sjukt mycket skratt. Jag drack ren whisky utan att kräkas. De två sista timmarna innan mina bussar skulle börja gå låg jag och fyllefilosoferade med Joel och Alexandra, bara för att hålla dem vakna tills jag skulle gå. Till slut gav jag upp då jag mest kände mig i vägen. Staplade ut i vårmorgonen och ringde Martina, halv sju på morgonen. Varför vet jag inte. Ville nog bara inte vara ensam, då jag var rädd att somna på en parkbänk eller något, haha.

 

Go kväll i alla fall!

 

Bakfull som en kastrull, huvudet värkte och munnen var så torr så det kändes som att inte ens all Nilens vatten skulle kunna släcka min törst. Men jag hade bestämt mig för att gå på stan idag, så jag ringde stackars Alexandra som låg helt död i sängen och tvingade henne att möta upp mig om en timme. Sagt och gjort. Det blev A6. Det första vi gjorde var att fylla på vårt vinförråd innan vi satte oss ned och tog två koppar kaffe för att försöka piggna till. Det gick sådär. Vi hade ju bara sovit i 4-5 timmar och hade dessutom druckit vår vikt i vin kvällen innan. Vi försökte gå lite i affärer med motivationen "nu hittar vi någon snyggt att ha på oss ikväll, så blir vi peppade". Det var lättare sagt än gjort, jag var så sjukt ofräsch och ful och allt som jag provade satt åt pipan, åtminstone tyckte jag det då. Snart gav Alexandra upp och drog hem, jag lyckades kämpa på i 30 minuter till innan jag också gav upp, åkte hem och slängde mig i sängen framför några avsnitt av Face Off (så jävla intressant program för övrigt, look it up!). 

Vid åtta ringde jag Alex som hade sovit fram tills dess, frågade om hon verkligen pallade att vina idag igen och det gjorde hon visst, så en timme senare satt festskjortan på och första glaset med vin hälldes upp. Det var verkligen skillnad på mig den här kvällen om man jämförde med i fredags, jag var seg, blev typ blyg och osäker och kände mig skitful, haha. Det släppte dock när jag träffade på världens bästa Jesper som kom och förfestade med oss. Finns fan ingen roligare kille än han, jävlar i min lilla låda vad jag skrattar med honom. 

Kvällen bjöd på vin och åter vin, sedan blev det bongo där det var dans och asgarv med Marty Party, lite mer vin och sedan efterfest hos Alex. Orkade dock inte så länge så jag drog med hem Jesper, som jag trodde fortfarande bodde kvar där han bodde innan, men det slutade med en 25 minuters promenad i iskall vind tills hans nya lya. När vi kom hem däckade jag på två röda. Charmigt. 

 

 

Så här charmiga var vi på Bongos toalett. Mitt älskade retard.