EVSILFVER

Tre fina saker har hänt idag:

19 år, ja... jag tackar jag. Fasen vad tiden går snabbt. Jag har inte varit hälften så exalterad över min födelsedag som jag var när jag fyllde 18, då peppade jag ju ända sedan jag fyllde 17 och på dagen D höll jag typ på att sprängas av lycka. Nu är det mer: oj, vad hände? Fast visst är jag glad! Det är ju ändå min födelsedag - jag överlevde ett år till på denna jord!


Nu ska jag göra mig i ordning för en födelsedagsfika med två av mina bästabästa vänner! <3

"Som att sno godis från ett barn"? Prova "Som att sno konsertplatser från en rullstolsbunden", uttrycket som min käre mor och moster nu har myntat. Denna underbara present fick jag av Ulle (Alva och Alicias mamma) i födelsedagspresent! Hon och jag ska ta oss ett glas vin tillsammans och se på denna duktiga artist när hon fyller Konsterhuset med sång den 21/4 - då Ulle hade lurat i mig att jag skulle vara barnvakt åt Alva och Alicia bara för att kolla om jag var ledig den dagen.

Åh herre min kära gud. Jakob var och rotade i vårt gamla datorrum och hittade typ sju skivor med gamla bilder på, de flesta från 2005. Jag dör! Finns massa egobilder på mig, och valpbilder på Algot som får det att tåras i ögonen.

Jag har funderat rätt mycket på att göra något mer av mina texter, som att sätta lite melodi på dem. Det är dock sjukt svårt att få till en låt om man inte har musik, och jag spelar inget instrument. Om det finns någon som läser min blogg, som bor i eller nära Jönköping och som är en riktig lirare på kanske gitarr eller piano så kanske ni är intresserade av ett litet samarbete?

Jag och Snygg-Jens gick i onsdags på Titanic i 3D. Åh smutsiga Moder Jord vad jag grät! Det var som en kran som inte gick att stänga av. Jens satt mest och rös filmen igenom, men några tårar lyckades inte leta sig fram hos denna machomachomacho man. Det var så fantastisk fint alltihop, och det var så längesen jag senast såg filmen så det blev inte tråkigt, trots att jag säkert sett den MINST 6 gånger innan. Trodde jag skulle klara mig utan att gråta, men sen kom "My heart will go on" och tårarna började spruta.

Var hos min underbara farfar och underbara Ulla-Britt igår och hade det jättemysigt. Vi åt smörgåstårta och farfar berättade lite minnen från hans tid som ung. Ulla-Britt visade mig helt underbara jumpers och mössor som hon stickat och nu skulle skicka till en förening i Estland som gav kläder till fattiga barn. Hon är helt fantastisk på att sticka och kläderna var SÅ fina! Hon har inget annat val än att stanna kvar här på jorden tills jag själv får barn. Farfar också för den delen.

Så här, fast lite mindre röd (dock bara LITE mindre, både mitt hår och mina läppar var röda), såg jag ut i fredags. Hej och gå i lingonskogen (HEEHEE).
I fredags när vi hade vår helt fabulösa hejdå-middag och utgång. Fyra av mina älskadeälskade bästa vänner drar ut i världen idag, och de är redan saknade.

Vi hade en hejdå-fika sen på söndagen också och det var inte långt ifrån tårar hos mig, men jag lyckades behålla min stenhårda image (....) och drog dem tillbaka. Istället såg jag till att bjuda på ett gött 1 april-skämt! Laddade ned en app som heter Fake Dial (så jäkla bra om man vill slippa ut ur knipor), du bestämmer när och "vem" som ska ringa dig och det ser ut som ett helt vanligt samtal. Jag skrev in ett ex's namn och satte mig lugnt och ned vid bordet och smuttade på mitt kaffe. När det ringer låtsas jag bli helt hysterisk och visar telefonen för alla, som tappar hakan. Jag kastar mig ut ur fiket, ringer Lovisa bara för att ha någon att prata med, och går sedan in med skakande händer. Alla väntade spänt och med uppspärrade ögon, och jag förklarade att det var -- som hade gjort slut med sin flickvän och ville ha tillbaka mig, att han inte kunde leva utan mig och att han var på väg till Jönköping för att träffa mig. Det råder full kaos. Alla pratar i mun på varandra, Jens spiller ut sitt kaffe, Linnea ropar "MEN JAG SKA JU HEM OM TRE MINUTER!? JAG MÅSTE RINGA OCH SÄGA ATT MAMMA KOMMER SENARE!". Alla börjar planera hur vi ska lösa situationen medan jag sitter som det fakade nervvrak jag är och viftar med telefonen.

Åh, vilken underbar syn!

Det gjorde ont i mig när jag var tvungen att stanna upp alla kaos och säga "MEN HÖRRNI, innan alla gör något galet - april april :)))". Det blev helt tyst innan några lättare (men samtidigt besvikna) suckar hördes från gänget. Tre sekunders tystnat innan Linnea säger "jaha... fan vad dött det blev nu då...". Hahaha. Åh. Fan vad bäst ni är.
Fick i alla fall en muntlig applåd för mina skådespelartalanger. Jag trugar mig djupt, som Pumbaa skulle ha sagt.

Jag och två kompisar planerade först att lura i gänget att Marlboro skulle börja sälja rosa cigg för att stödja bröstcancerfonden. Jag undrar fortfarande hur många som skulle gått på det. För många, är jag rädd.