EVSILFVER

jag skar mig aldrig med rakblad, kanske var jag för feg. istället använde jag tjockare nålar som jag snabbt och hårt drog över min nakna underarm. tvingade mig själv alltid att ha ögonen öppna när jag gjorde det, jag skulle se hur jag tog sönder mig själv och jag skulle se hur blodet letade sig fram ut ur de djupare risporna på underarmen. jag gillade inte att se själva rispningarna men jag gillade blodet, dock inte på något sjukare sätt än att jag gillade hur det liksom var ett kvitto på att jag faktiskt lyckats att ta sönder mig.
jag var ju redan sönder. så sönder att det inte kändes som någon idé att försöka laga mig, jag skulle liksom aldrig bli hel. istället gjorde jag mitt bästa för att dra ned mig själv ännu längre ned i gyttjan av självhat och uppgivenhet.
ville aldrig att någon skulle veta. bar alltid långärmat och hängde alltid med på skämten som drogs om "emosen" som skar sig för att allt var deppigt och värdelöst. ha ha ha. skrattade med dem. tragikomik. sorgligt roligt. jävla emos. palla må dåligt, liksom. typ. duvet.

en gång råkade en klasskompis se min arm. vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt stod hon två centimeter ifrån mig och drog, utan att jag hann reagera, upp ärmen på min skjorta. hon sa ingenting utan tittade bara ledsamt och eftertänksamt på mig. jag tog snabbt bort hennes hand och drog något skämt om emos. nervöst skratt. palla på dåligt, liksom. typ. duvet. minns inte om hon sa något om det för jag var så angelägen om att få henne på andra tankar. det där hände inte. teatersmink. min hund rev mig. allergisk reaktion. sjukhustester.
tror jag körde den där med att min hund rivit mig.
tillät inga andra tankar än att hon faktiskt köpt mitt dåliga försök till att bli lämnad ifred.

det var ofta efter ett gräl hemma. mamma och pappa kunde vara riktigt hårdhänta med mina depressioner och förstod nog inte riktigt hur fel de faktiskt gjorde. de skrek mycket och kallade mig saker. kommenterade saker som relaterade till mina svaga punkter och skyllde på mig över att familjen var en enda röra. det var nog dock rätt sant. väldigt sant. det var mitt fel.
hela jag var instabil. jag var ful och tjock och då ville ingen ha mig och det gjorde mig helt jävla värdelös. jag hade varit sjuk mycket och när jag kom mycket efter i skolan så sjönk motivationen och skolkande räddade mig från jobbiga frågor från lärarna. varför har du inte gjort din läxa? varför är du borta så mycket? varför somnar du på lektionerna?
för att jag spenderar varje natt ensam hemma på mitt rum i min lilla säng, lyssnar på låtar om självmord och gråter över att jag vill dö men inte är modig nog att ta steget.
istället rispade jag mig med nålar.
en gång med en trubbig kniv. det var efter ett besök hos frisören. jag använde mitt hår som en mask och drog det alltid framför ansiktet. hon klippte av det och jag såg ut som en tjock lesbisk 40-åring. grät som om hela min familj hade dött och visade mig inte utanför huset på två veckor om inte mer.
mamma och pappa tyckte jag var dum i huvudet och åkte iväg till någon släkting. jag sprang ned i köket och hämtade en kniv som min lillebror hittat vid en sjö året innan, satte mig på min säng och skar mig till blodet sprutade.
min bästa vän kom på besök och jag sa åt henne att hon absolut inte fick gå upp på mitt rum, jag hade glömt att lägga undan kniven och byta de blodiga lakanen. gick på toa och började tänka på något skämt, kom fnissande ut och möttes av min bästa väns förtvivlade blick. hon hade gått upp för att hämta något och sett allt. jag blev rasande. mest för att jag skämdes över hur svag jag var och hur dåligt jag mådde. palla må dåligt, liksom. typ. duvet.

jag stod i köket och skalade ett äpple. det var sommar och sol och jättevarmt och jag hade på mig en t-shirt och shorts. det var längesedan jag hade vågat visa mig så, tidigare hade det bara varit jeans, långtröjor och tjocka hoodies.
mamma kom in och vi pratade lite om världsliga saker men det kändes bra för båda var på gott humör. "vad fan är det där?" väser hon plötsligt och jag fattar ingenting. då grabbar hon tag i min arm och ett plågat stön rymmer från min hals. fan. hur kunde jag inte haft en tanke på de nya ärr som snart skulle bildas efter gårkvällens kamp för/mot livet.

jag skämdes som en hund och drog tyst tillbaka armen. började frenetiskt att skala äpplet som redan var skalat och hoppades på att hon inte skulle säga något.
sån tur hade jag inte.
fyfan vad sorglig du är. går du och visar upp det här för vännerna nu? så att de ska tycka synd om dig? va? vafan säger dina klasskompisar?
ingen vet. lies
det kan du fan sätta dig på att de gör, sånt här missar man inte. fan vad du är pinsamt.
sedan gick hon därifrån och jag har aldrig varit så nära döden som jag var just då.

försökte ta mitt liv någon gång sådär. blev inte insläppt i några portar för jag såg aldrig ljuset i tunneln. kände mig ännu mer värdelös, klarade inte ens att ta död på mig själv.
en gång gick jag bredvid järnvägen och övervägde att lägga mig på den. bommarna var på väg ned och det röda blinkande ljuset ropade åt alla djur och människor att hålla sig borta. jag ville bort.
ringde min bästa vän och vi båda grät hysteriskt och jag sa rätt ut att jag inte orkar mer. palla må dåligt, liksom. typ. duvet.
det var tänkt som ett hej då men jag har aldrig hört henne gråta så och plötsligt hade tåget åkt förbi. vi lade på och jag lade mig mitt på marken och grät tills jag inte kunde andas mer. vaknade upp i någons hus. berättade det aldrig för någon.

en natt chattade jag med en killkompis som efter den natten skulle ses som min bästa. vi pratade om livet och båda öppnade upp varandra som två böcker i samma genre men med helt olika historier. han hade varit med om så mycket skit och jag undrade hur fan jag kunde sitta här och klaga när han verkade ha haft det tio gånger värre. han blev irriterad när jag sa det till honom för han sa att så kunde man inte resonera. han frågade om jag någonsin hade skurit mig och jag sa nej. palla må <I>så</I> dåligt, liksom. typ. duvet. plötsligt blev stämningen för seriös och jag skrev "jaja, här har du några rakblad och lite sömnmedel, jag vänder mig om och det som händer händer". ett rått skämt från en serie som jag trodde skulle lätta på stämningen. det var så nytt för mig att någon läste min bok och jag blev nervös och trodde att han skulle tycka jag var en jobbig brud som bara var nere i hur dåligt jag mådde, och jag ville inte för allt i världen vara bruden som sökte uppmärksamhet genom trasiga armar. hans svar var "ibland är du en idiot, emma. puss" och sedan loggade han ut. jag fick panik när jag insåg hur det låg till och jag har aldrig skämts mer. det var ju inte så jag menade. jag var ju också där. jag skulle ju aldrig döma.
varför tror du då att alla andra skulle döma mig? sa en röst i mitt huvud som rispade mig inifrån lika hårt som jag själv rispade mig utifrån. smsade honom. bad om ursäkt. förklarade läget. mådde illa när stenen från bröstet släppte, den dunsade till i magen så hårt att jag började gråta, med tårarna rann gruset ut och med ens kände jag mig lättare.


allt det där känns så långt borta nu. jag mår bra. bättre. bra.
det händer ibland att jag tittar ned på mina handleder. vid en snabb blick kan jag skylla på en hund eller en katt, men kollar man närmre berättar de en helt annan historia. fast det är inte så ofta man spanar in folks handleder, så jag klarar mig rätt bra faktiskt. nämner någon det så säger jag som det är. dock alltid med en skämtsam underton och ett litet skratt därefter.
himla emo jag var alltså. ha ha ha. pinsamt roligt sorgligt.
palla må dåligt, liksom. typ. duvet.

Sitter på bussen tillsammans med de finfina brudarna Olivia, Sandra och Felicia och peppar Göteborg! Ska bli så jäklans kul, fniss. Mitt shoppingmål är en ny väska och ett par riktigt snygga partyskor. Köpte ett par igår när jag var på stan med mormor, men jag tänkte inte på hur lång jag blev förrän mamma sa att jag såg ut som en man. Thanks mom. Jag kastade skorna på henne med ett bittert "lämna tillbaka skorna åt mig imorgon, är du snäll" och försökte inte dölja hur sårad jag var. Visst är det snyggt att vara lång, men med mina 178 cm är det svårt att hitta ett par riktigt snygga klackskor där hälen inte är typ 15 cm. Fan. Mina ben blir så jävla snygga i såna klackar.

Imorgon drar jag och mitt fabulous tjejgäng upp till GBG för att spendera en helg tillsammans med de goda vännerna Party och Shopping! Ska bli så jäklans kul! Fick min lön igår och är så FETT pepp, woop woop!
Idag ska jag och världens sötaste mormor gå på stan, äta lunch och shoppa och det som står på listan just nu är:

Ett par nya jeans (ett MÅSTE, alla de jag har nu är sönder)
Hårspray
Jacka
Skor
Någon snygg top/skjorta att ha i GBG
Väska

Får se hur mycket av det jag hittar idag och hur mycket av det jag shoppar i Göteborg.

Nu måste jag tipsa hela världen om denna fantastiska serie som mitt ex sa åt mig att spana in. Han sa åt mig att i alla fall titta på ett avsnitt innan jag bestämde mig för vad jag tyckte (trailern sög) och det slutade med att jag såg en hel säsong på en dag. :( Skämdes lite över mig själv. Är nu på säsong 3, haha. Handlar, för att dra det lite snabbt, om en familj på fem (älskar Phil, pappan), ett bögpar som adopterat en dotter, och en äldre herre som gift sig med en mycket yngre pangbrud från Colombia, och hennes son. Och det är en komediserie, så att alla är med på den biten.

Lägger ut trailern här i alla fall, även om jag tycker att den är helt värdelös. Tycker alla kan ta och åtminstone se ETT avsnitt innan ni bestämmer er. Hehe. Elias kommer le dumt och stolt om han läser det här.

spritt språngande vaken och helt klarnaken och (er)din
men snälla ät mig inte bara för att jag bjuder ut och bjuder in, erbjuder en liten smakbit på er lilla favorit som ni tror älskar er tillbaka

jag är bara gränslöst generös och kraftlös
orkar och kan inte säga nej så jag säger ja till era hungrande händer
det är ju mig ni vill ha, och det är okej att ta, det är ju signalerna jag sänder
allt känns som en enda lång bakfylla och jag har bara mig själv att skylla för att jag inte dricker bort er billiga smickerimport

vill inte såra någon annan men dödar mig själv långsamt när jag uttryckslöst blygsamt tveklöst rättframt klär av tröjan men behåller skinnet på
för med era svettiga kroppar ovanpå och ruttnande andedräkter för nära inpå är det i skinnet jag kryper in för att briljera med min frånvaro
att inte ha koll ger mig kontroll

vill inte såra någon annan men dödar mig själv varje gång ni kommer och förstör med era tomma ord som ni faktiskt tror att jag faller för, tror ni förför mig när ni förgör mig och det egentligen är ni som smälter som smör så fort jag för handen lite innanför min BH. Ni är så äckliga och det är jag också eftersom jag inte kan förmå mig själv att avstå när ni föreslår att vi ska ses, för att uppnå er nivå när ni egentligen är på botten precis som jag

kanske är det mitt undermedvetna som drar ned mig hit för att jag egentligen vet att inte skulle överleva att ta mig upp till ytan
jag har ju glömt bort hur man andas

Mårran från Mumin var det abslolut läskigaste jag visste när jag var liten. På riktigt.
Inatt när klockan slog 03:00 fick jag för mig att kolla om jag fortfarande tyckte det var läskigt.
Well. Jag fick hjärtklappning och vågade knappt gå ur sängen efter att ha sett detta klipp. Dessutom var jag övertygad om att Mårran stod någonstans där bak i den oupplysta delen av mitt rum och bara tittade på mig.
FY vad läskigt det är!

TIPS: Titta på klippet innan ni ska sova för att maximera nostalgin (och skräcken).




Jag minns också att jag var väldigt rädd för program med dockor. Usch, tyckte det var superobehagligt och hade mardrömmar om hur jag vaknade upp i en värld full av dockor där jag var den enda människan.

LCTRISC – Last Kiss


LCTRISC – Sunbird


LCTRISC – Eat Your Own Head, Damn It!
(Hittade ingen yt-video)

Har varit barnvakt åt Dexter och Filippa ikväll. Mysungar är vad de är. Passade på att filma lite.

Gårkvällen var så himlans fin. Vi firade Jens som fyller 20 år idag (grattis, babe!) och jag grät när han höll tal och jag grät av alla fina ord och gester och jag grät för att jag kunde - för jag hade på mig en vattenfast mascara. Hela kvällen blev jag påmind om hur jävla fantastiska vänner jag har. Helvete vad lyckligt lottad jag är. Gah.
Finaste Jens hade gjort världens sötaste goodie bag som vi alla fick var sin när vi klev in genom dörren. Det var allt ifrån badskum till parfymer, samt ett personligt kort där han hade skrivit en liten mening om varje person. Den blödiga Emma tog över när jag öppnade och läste "du har format mig att se humor i det allvarliga". Senare berättade han att det han tänkte på mest var flygresan hem från Budapest. Det var fullständig storm, planet slängdes mer eller mindre som en vante i den hårda vinden och piloten ropade ut "jag ska göra mitt bästa" i de knastriga flygplanshögtalarna. Paniken och rädlsan blir för mycket för Moa, Emma och Olivia som sitter bredvid varandra, och vi börjar skämta om "roliga" panikscenarion som skulle kunnat utspela sig. Som att piloten kommer utspringandes ut cockpiten och bestämt säger att "nej, nu får det fan vara nog. Jag har haft en skitdag, bilen gick sönder på väg till jobbet, jag hann inte med kaffe och nu håller planet på att krascha. Nej, jag ger fan upp." Just då var detta skitkul och vi skrattade tills tårarna sprutade. Det gjorde resten av det panikslagna gänget också. Vet inte om de övriga passagerarna uppskattade eller hatade våra torra skämt och hysteriska skrattanfall medan planet lydde vindens minsta vink.

Anyhow! Här är lite goa bilder från förfesten.
Finfina och redan fulla. Love you all.

Jens (ansiktsuttrycket<3), Felicia, Linnea och Amanda brings the sexy back.


Finaste Amanda och Jensie! Malin skulle prompt hoppa framför kameran.


Snyggaste Olivia. Damn girl.


Wah, orka att alla mina kompisar är så jävla sexiga. Sandy girl och Felicia.


Älskar denna bild! Felicia, Gabbi, Sandra och Jens. Åh, mys.


Jävligt fina brudar på G!


Goaste partybruden Malin, svinfull redan på förfesten. THAT'S HOW WE DO IT!


IF YOU'RE NOT DRUNK, LADIES AND GENTLEMEN, GET READY TO GET FUCKED UP, LET'S DO IT!


...Klapp klapp!


Det blev en gruppbild (detta är dock "ok jag ska bara testa inställningarna"-bilden, haha!) Mums på er allihop.


The goodie bag. Gos! <3

Varför i helva jävla friden ska jag alltid tappa bort garderobslapparna när jag går på krogen? Gick hem utan varken jacka eller väska inatt. Helvete.

Jag får fullständig PANIK när jag går in på Peace & Love's hemsida och ser att det redan är ett helt fantastiskt bandsläpp. Sedan tittar jag på priserna och min studentplånbok skriker "EMMA, GÖR DET INTE!" men hejdar sig sedan eftersom den vet att, tja, jag kan inte enkelt inte även om jag vill.

Åh, faaan! Kan inte någon ge mig 3000 spänn?

Hemma efter en helt fantastiskt vecka i Berlin med världens bästa Göran! Det bästa med henne, förutom att vi har skitkul och alltid lägger märke till/tänker på samma saker, är att vi är så bra vänner att vi unnar oss lite syskonliknande tjurerier när vi är riktigt, riktigt trötta. Och det är liksom okej, för vi vet att vi egentligen är bäst och att vi älskar varandra.
Har rest sedan klockan 05:00 och är egentligen helt jävla borta i huvudet, så jag ska nog ta och stänga ned datorn nu. En fin liten resumé får ni någon dag framöver. Puss.

Idag drar jag jävlarimej till Berlin och kommer inte hem förrän om en vecka. Ska bli så jävla fint att ÄNTLIGEN få komma iväg, speciellt eftersom jag och Göran i snart två år har pratat om att vi borde dra någonstans tillsammans. Vid 18:07 avgår tåget som tar oss från Jönköping till Skavsta flygplats, där vi sover över på flygplatshotellet en natt för att sedan ta flyger som går vid 06:00 imorgon. Bara att spendera en natt med Göran på hotell i Sverige kommer att bli helt jävla fab!
De två första nätterna i Berlin kommer först att sova på ett partyhostel (!), och resten av nätterna planerar vi att stanna hos vår gemensamma kompis Julia som pluggar där. Party vareviga natt och mys vareviga dag. Åh vad fint det kommer att bli, är så pepp att jag inte kan sova trots att jag inte hade behövt gå upp på i alla fall fyrtio minuter. Har nämligen inte packat ett skvatt och vid halv elva ska jag träffa Lovisa på A6 för att gå igenom snaskiga detaljer från nyårsafton. Gosh, I love being a girl.
Sedan åker vi hem till mig och käkar lunch och hon får titta på medan jag, i smått panik, springer runt och packar partyväskan. Fnissfnissfniss.

---

Igår var en riktigt jävla fin dag. Jag vaknade tom och depp men mina vänner, som jag träffade på Johans café vid fyra och som sedan höll mig sällskap hela kvällen, fick fan upp mitt humör bara genom att visa sig. Det är verkligen helt otroligt vad jag älskar dem. Mest faboulous personerna som finns på denna jord, no joke! Skrattar så jag gråter varje gång jag träffar dem och de får mig alltid på bra humör. Bjuder därför på lite fina bilder från nyårsafton. Långt ifrån alla är med men jag suger att ta kort vid såna här tillfällen :(

Året började helt jävla värdelöst, men fuck that.