2012-06-28
14:57:01
Kan vara min favoritbild på internet.
2012-06-28
14:31:26
Dagen då jag dog.
Jag och ett stort gott gäng sitter och myser under ett parasoll och midsommarsolen hade precis bestämt sig för att det var dags för att gå ned. Vi sitter och pratar om allt och ingenting och skrattar så där gott som man gör när alkoholen precis har börjat plantera lycka i blodet. Plötsligt kommer jag på en sak jag såg häromdagen och tänkte, helt oskyldigt, bara dela med mig av detta med den grupp människor som satt omkring mig.
"Hallå, häromdagen såg jag en tjej med så SJUKT håriga ben! Alltså, lika håriga som Jens! Alltså, jag bryr mig verkligen inte alls om folk inte rakar sina ben eller armhålor osv, men det var bara så sjukt ovanligt att se så håriga ben på en tjej liksom, haha." Det börjar fnissas lite och några säger "oj!" när de tittar på Jens ben som för att försöka måla upp en bild i huvudet av hur det kunde ha sett ut. Kristian, min kompis pojkvän, skrattar till lite och säger "det var inte min syrra du såg då?". Jag viftar avvärjande med handen och svarar "nejnej, asså hon hade rakat huvud förutom fyra lååånga flätor mitt i nacken...". Kristian börjar asgarva. "Det är min syrra det!".
Det blir tyst i två sekunder innan alla böjer sig av asgarv och jag sitter där som ett fån med ögon stora som klot. Jag blir så chockad att jag ställer mig upp, går in i en buske precis bredvid oss och bara står där i ca. 30 sekunder. Där står jag och hyperventilerar och skäms som ett barn som fastnat med handen i kakburken innan jag slänger mig om Kristian och vrålar "FÖRLÅÅT, FÖRLÅT!! JAG ÄR ETT MONSTER! JAG MENADE INGET ILLA, JAG VILLE BARA DELA MED MIG! ÅH HERREGUD FÖRLÅT!!!". Han, likt alla andra, skrattar så att tårarna sprutar men jag kan inte ens le en smula åt situationen. Har nog aldrig skämts så mycket i HELA mitt liv.
Hela kvällen följde jag efter honom som en liten hundvalp och så fort han sa något lydde jag blint. Det enda som är skönt är att han verkligen inte verkade ha tagit illa upp, utan bara skrattade åt det. "Alltså, hon är fältbiolog, vegan, feminist och allt sånt där" var hans svar på min panikångestattack. "Jaha!? Och!?" tänkte jag och skämdes lika mycket för det.
Dagen efter får jag ett mms från honom på hans syrra där hon stolt visar upp sina ben och ger tummen upp. Då dog jag ännu en gång.
"Hallå, häromdagen såg jag en tjej med så SJUKT håriga ben! Alltså, lika håriga som Jens! Alltså, jag bryr mig verkligen inte alls om folk inte rakar sina ben eller armhålor osv, men det var bara så sjukt ovanligt att se så håriga ben på en tjej liksom, haha." Det börjar fnissas lite och några säger "oj!" när de tittar på Jens ben som för att försöka måla upp en bild i huvudet av hur det kunde ha sett ut. Kristian, min kompis pojkvän, skrattar till lite och säger "det var inte min syrra du såg då?". Jag viftar avvärjande med handen och svarar "nejnej, asså hon hade rakat huvud förutom fyra lååånga flätor mitt i nacken...". Kristian börjar asgarva. "Det är min syrra det!".
Det blir tyst i två sekunder innan alla böjer sig av asgarv och jag sitter där som ett fån med ögon stora som klot. Jag blir så chockad att jag ställer mig upp, går in i en buske precis bredvid oss och bara står där i ca. 30 sekunder. Där står jag och hyperventilerar och skäms som ett barn som fastnat med handen i kakburken innan jag slänger mig om Kristian och vrålar "FÖRLÅÅT, FÖRLÅT!! JAG ÄR ETT MONSTER! JAG MENADE INGET ILLA, JAG VILLE BARA DELA MED MIG! ÅH HERREGUD FÖRLÅT!!!". Han, likt alla andra, skrattar så att tårarna sprutar men jag kan inte ens le en smula åt situationen. Har nog aldrig skämts så mycket i HELA mitt liv.
Hela kvällen följde jag efter honom som en liten hundvalp och så fort han sa något lydde jag blint. Det enda som är skönt är att han verkligen inte verkade ha tagit illa upp, utan bara skrattade åt det. "Alltså, hon är fältbiolog, vegan, feminist och allt sånt där" var hans svar på min panikångestattack. "Jaha!? Och!?" tänkte jag och skämdes lika mycket för det.
Dagen efter får jag ett mms från honom på hans syrra där hon stolt visar upp sina ben och ger tummen upp. Då dog jag ännu en gång.
Denna mobbning kommer aldrig att ta slut.
2012-06-27
14:38:39
FUCK YEAH
OH MY GOD YESSSS!!!
Ni kanske har hört om ticnet-kaoset som Swedish House Mafia skapade med sina biljettsläpp? Om inte så kan jag berätta att de har fått dra till med två extrakonserter för att trycket och efterfrågan var så stor. Jag och Sandra var två av av de som inte kom fram i den kaosartade biljettkön och vi deppade likt två Ior som tappat sina svansar.
MEN, IDAG, ringde Sandra mig i full panik och sa att de kör ÄNNU en konstert och att biljetterna precis hade släppt. Jag slängde mig på datorn och inom två minuter var biljetterna våra.
WOOOH, SWEDISH HOUSE MAFIA I NOVEMBER. FUCK YEAH.
Ni kanske har hört om ticnet-kaoset som Swedish House Mafia skapade med sina biljettsläpp? Om inte så kan jag berätta att de har fått dra till med två extrakonserter för att trycket och efterfrågan var så stor. Jag och Sandra var två av av de som inte kom fram i den kaosartade biljettkön och vi deppade likt två Ior som tappat sina svansar.
MEN, IDAG, ringde Sandra mig i full panik och sa att de kör ÄNNU en konstert och att biljetterna precis hade släppt. Jag slängde mig på datorn och inom två minuter var biljetterna våra.
WOOOH, SWEDISH HOUSE MAFIA I NOVEMBER. FUCK YEAH.
2012-06-27
11:01:38
Jun. 27, 2012
Sitter med en kopp kaffe i handen och väntar på att Göran ska komma hit för att gå en morgonpromenad. :) Morgonpromenader tillsammans med vänner måste fasen vara det bästa som finns!
Idag ska jag sätta Jönet på plats med alla de saker jag tänkt göra. Som att fota födelsedagsbarn på jobbet. Ja jävlar. Over and out.
Idag ska jag sätta Jönet på plats med alla de saker jag tänkt göra. Som att fota födelsedagsbarn på jobbet. Ja jävlar. Over and out.
2012-06-26
23:46:39
Dubstep när det är som bäst
2012-06-26
13:08:37
Så söt är jag idag.
Lite mer färger dock. Blå ögon, blå skjorta, rosa läppstift, rött hår....
2012-06-26
10:37:47
"Jag vill ju bara säga hej...."
Scooby hittade en ledsen liten humla som låg och rullade i gräset, och han kunde inte riktigt släppa varför det brände till på nosen varje gång han skulle hälsa.
2012-06-25
12:27:09
Nytt tillskott i familjen Pohl
Vi kan väl bara konstatera att han inte är vacker.
Inte hunden heller för den delen.
Inte hunden heller för den delen.
Det här är alltså den amerikanska bulloggen Budda som Eric och Åsa adopterade ganska nyss. Anledningen till detta var att de var tvugna att avlila deras äldsta hund Vega och då blev deras minsting Scooby så deppig att de ville fixa en kompis till honom. Enters Budda!
Budda och Scooby är så olika man kan bli. Scooby är ett riktigt energiknippe medan Budda verkligen gör skäl för sitt namn... Ja, i alla fall när JAG hör "Budda" tänker jag på en tjockis som sitter och mediterar, vilket är ugnefär det som denna håriga version av Budda tycker verka vara mest spännande. Han kan gå iväg medan man t ex leker och kelar med Scooby och sedan hittar man honom i ett helt annat rum, ensam mitt på mattan - stirrandes ut i tomma intet.
2012-06-24
17:26:01
Thomas Stenström
Om ni inte har gjort det redan så tycker jag ni ska kolla in denna killes nya album "Nåt annat, nån annanstans".
http://open.spotify.com/album/76dHHlPumzikJA7M19376E Guld.
Medan ni gör det ska jag försöka lägga upp ett bra sätt vad som hände mig i helgen... Har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.
2012-06-21
18:45:35
1-0
Idag är jag bara full av liv och glädje! Sitter och pillar lite med en present till Olivia som fyller 20 år, fnissfniss. Imorgon slår vi ihop midsommarfirande med hennes födelsedag. Kommer bli bäst.
Och jag måste bara lägga upp detta. 1-0 TILL GODHET. De satans äcklen ska dö allihop enligt min mening. Ja, det ska de.
Och jag måste bara lägga upp detta. 1-0 TILL GODHET. De satans äcklen ska dö allihop enligt min mening. Ja, det ska de.
2012-06-20
15:01:20
Operation: Hitta Moa
Jag och Moa skulle träffas på stan idag klockan ett, men alldeles för sent inser jag att JLT helt plötsligt har gått över till sommartabellen och jag kommer till stan en halvtimme för sent. Hittar inte Moa på den plats vi skulle ses, så jag ringer Felicia och frågar henne var man har störst chans att hitta henne. Går igenom hela city TRE gånger, är inne i otaliga affärer och vänder, utan att ha hittat henne.
"Jamen varför ringer du henne inte bara?" kanske ni tänker. Jo, kära ni, det hade jag ju självklart gjort men Moa (när hon ÄNTLIGEN fick en mobil) lyckades spärra den och har inte kvar PUK-koden. "Varför fixar hon den inte bara då?" tänker ni säkert nu. Ja, varför i hela världen gör hon inte det!?
MOA SKARRIE. THIS IS AN INTERVENTION.
Ända sen du tappade bort din PUK-kod har du inte varit den samma... Du går aldrig att nå och det gör oss rädda. Du blir så frän i huvudet utan din mobil. Snälla fixa koden, sätt på mobilen och bli den Moa that I fell in love with... I miss you.
"Jamen varför ringer du henne inte bara?" kanske ni tänker. Jo, kära ni, det hade jag ju självklart gjort men Moa (när hon ÄNTLIGEN fick en mobil) lyckades spärra den och har inte kvar PUK-koden. "Varför fixar hon den inte bara då?" tänker ni säkert nu. Ja, varför i hela världen gör hon inte det!?
MOA SKARRIE. THIS IS AN INTERVENTION.
Ända sen du tappade bort din PUK-kod har du inte varit den samma... Du går aldrig att nå och det gör oss rädda. Du blir så frän i huvudet utan din mobil. Snälla fixa koden, sätt på mobilen och bli den Moa that I fell in love with... I miss you.
2012-06-20
12:39:32
Bästa remixen på bästa låten!
Men den här remixen spelar det ingen roll att man hört låten minst 100 gånger, den blir lika bra på nytt!
2012-06-20
09:50:26
Scooby har fått en kompis
...och om jag inte får träffa honom snart sprängs jag!
2012-06-19
23:37:28
Dör
2012-06-19
16:20:07
Mys i studion
Sitter på jobbet och älskar det. Fotar ju barn hela sommaren för firarhörnan i JP och har mitt eget lilla kontor och radio här i studion. Supermysigt! Dessutom får jag jobba med urgulliga barn dagarna i ända. Bättre sommarjobb får man leta efter!
Söker för övrigt jobb och boende i Stockholm eller Göteborg i höst. Om någon vet något kan ni ju höra av er! Pozz.
Söker för övrigt jobb och boende i Stockholm eller Göteborg i höst. Om någon vet något kan ni ju höra av er! Pozz.
2012-06-18
13:17:40
The easy way.
2012-06-17
23:55:50
Hon sa livet är för stort för mig, jag kommer tappas bort
De sa åt henne att sikta mot
skyarna men solen gjorde
henne blind
Nu hittar du henne
vattna blommor
i regnet
2012-06-17
17:56:36
Massa okontrollerad blabb om studenten
För jag har tagit studeeeenteeeeen - fyfaaaan vad jag är bra!
Ja hörrni, nu är det över och jag saknar det redan så jag håller på att dö. Man fattar inte vad man har förrän det är borta. Har kanske aldrig helhjärtat förstått vilken fantastisk grupp människor som vår klass bestått av, förrän studenten knackade på dörren. Vilken jävla klass alltså. ES3b. Tack.
Studentdagen var den bästa i mitt liv, och till alla er där ute som fortfarande väntar på denna dag: det är värt det. Tio gånger om. Har aldrig varit så lycklig som när pesets portar öppnades och jag, tillsammans med min klass, sprang upp på scen och möttes av jublet från tusentals människor. Allt var som i en dimma, men en härlig sådan.
Möttes av släkt och vänner på utspringet och fick flera dussintals blågula band runt halsen med allt från gosedjur och tutor till jäger och champange. Väl uppe på flaket var eurofin ett faktum, och vi skrek oss hesa till sången av lycka som hängde i luften. Killen som skulle fixa våra högtalare till flaket hade fuckat upp och glömt en jävligt viktig detalj till högtalarsystemet - nämligen elen. När han förstått vad han gjort så flydde han utan att varken förklara eller be om ursäkt. Fruktansvärt jävla omoget. Var så förbannad att jag hade slagit till honom om han varit där. MEN, ES3b fixade det jävligt bra ändå och man hörde inte ens att vi inte hade musik för vi sjöng så mycket. BÄST VAR DET. Fyfan vilken lycka det var att stå där på flaket och alla nedanför log och vinkade. Alla utom en gubbe som pekade finger. Vi skickade slängkyssar till honom. Det behövde han.
Efter flakäventyret åkte alla hem till sig och firades av nära och kära. Jag var salongsberusad och lyckligast i världen när jag klev in i mitt vita hus. Möttes av jubel och kramar och kämpade hårt med att hålla tillbaka tårarna. Inte gråta. Inte gråta nu Emma. Du gråter aldrig inför folk.
Men så sitter alla där i trädgården och jag ska öppna mina presenter och högt läsa alla fina kort jag fått. Då brast det. Tårarna sprutade och till en början torkade jag irriterad bort dem men tillslut lät jag dem bara rinna. Allt var så fint.
Allt var så himla fint och jag var så lycklig och hela världen var vit.
Efter tre timmars friande (som bara flög förbi), började klasskamraterna att droppa in. Musiken höjdes, alkoholen åkte fram och snart var festen i full gång. Min älskadeälskade vänner (som tog studenten förra året) var där och var nästan mest pepp av oss alla. Jens fick flera gånger igång klassen på ramsor som "vi är estetare, vi är mycket hetare!" och "ES3b, TJALALALALA, ES3b, TJAAAALALALALALA". Jag ställde mig också några gånger och utbringade studentskålar.
Förfesten var en riktigt jävla hit och alla verkade SÅ nöjda! Vi hade så kul att vi knappt ville åka därifrån, men vi kände oss nästan lite tvugna med tanke på att alla studenter i hela Jönköping skulle vara ute, så efter extremt mycket dansande och supande drog vi oss till bussen. Bussresan till stan var bäst. Jag kommer nog aldrig att få uppleva den sortens extrema lycka igen, det känns i vilket fall inte så nu. Det var okej att vara vild, man fick skrika så mycket man ville, man fick vara svinfull - alla bara älskade allt och ingenting var inte okej. Vi sjöng och skrek hela bussresan.
Kvällen/natten bjöd på nostalgi, svett, blod och tårar, alkohol, kramar, löften om kontakt och extreeemt mycket dans! Jag var lika lycklig hela tiden. Vart man än gick så visslade folk efter en och grattade till studenten. Arrrghhh. ALLT VAR SÅ FANTASTISKT. Jag kan inte ens skriva mer nu, trots att det finns så jävla mycket kvar. Sitter bara som i en jävla skokarton nu och undrar hur fan det kan vara över. Hur fan..... Vafan.... Det är över?
Ja hörrni, nu är det över och jag saknar det redan så jag håller på att dö. Man fattar inte vad man har förrän det är borta. Har kanske aldrig helhjärtat förstått vilken fantastisk grupp människor som vår klass bestått av, förrän studenten knackade på dörren. Vilken jävla klass alltså. ES3b. Tack.
Studentdagen var den bästa i mitt liv, och till alla er där ute som fortfarande väntar på denna dag: det är värt det. Tio gånger om. Har aldrig varit så lycklig som när pesets portar öppnades och jag, tillsammans med min klass, sprang upp på scen och möttes av jublet från tusentals människor. Allt var som i en dimma, men en härlig sådan.
För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit studenteeen! Fyfan vad jag är bra!:
Möttes av släkt och vänner på utspringet och fick flera dussintals blågula band runt halsen med allt från gosedjur och tutor till jäger och champange. Väl uppe på flaket var eurofin ett faktum, och vi skrek oss hesa till sången av lycka som hängde i luften. Killen som skulle fixa våra högtalare till flaket hade fuckat upp och glömt en jävligt viktig detalj till högtalarsystemet - nämligen elen. När han förstått vad han gjort så flydde han utan att varken förklara eller be om ursäkt. Fruktansvärt jävla omoget. Var så förbannad att jag hade slagit till honom om han varit där. MEN, ES3b fixade det jävligt bra ändå och man hörde inte ens att vi inte hade musik för vi sjöng så mycket. BÄST VAR DET. Fyfan vilken lycka det var att stå där på flaket och alla nedanför log och vinkade. Alla utom en gubbe som pekade finger. Vi skickade slängkyssar till honom. Det behövde han.
Efter flakäventyret åkte alla hem till sig och firades av nära och kära. Jag var salongsberusad och lyckligast i världen när jag klev in i mitt vita hus. Möttes av jubel och kramar och kämpade hårt med att hålla tillbaka tårarna. Inte gråta. Inte gråta nu Emma. Du gråter aldrig inför folk.
Men så sitter alla där i trädgården och jag ska öppna mina presenter och högt läsa alla fina kort jag fått. Då brast det. Tårarna sprutade och till en början torkade jag irriterad bort dem men tillslut lät jag dem bara rinna. Allt var så fint.
Allt var så himla fint och jag var så lycklig och hela världen var vit.
Efter tre timmars friande (som bara flög förbi), började klasskamraterna att droppa in. Musiken höjdes, alkoholen åkte fram och snart var festen i full gång. Min älskadeälskade vänner (som tog studenten förra året) var där och var nästan mest pepp av oss alla. Jens fick flera gånger igång klassen på ramsor som "vi är estetare, vi är mycket hetare!" och "ES3b, TJALALALALA, ES3b, TJAAAALALALALALA". Jag ställde mig också några gånger och utbringade studentskålar.
Förfesten var en riktigt jävla hit och alla verkade SÅ nöjda! Vi hade så kul att vi knappt ville åka därifrån, men vi kände oss nästan lite tvugna med tanke på att alla studenter i hela Jönköping skulle vara ute, så efter extremt mycket dansande och supande drog vi oss till bussen. Bussresan till stan var bäst. Jag kommer nog aldrig att få uppleva den sortens extrema lycka igen, det känns i vilket fall inte så nu. Det var okej att vara vild, man fick skrika så mycket man ville, man fick vara svinfull - alla bara älskade allt och ingenting var inte okej. Vi sjöng och skrek hela bussresan.
Kvällen/natten bjöd på nostalgi, svett, blod och tårar, alkohol, kramar, löften om kontakt och extreeemt mycket dans! Jag var lika lycklig hela tiden. Vart man än gick så visslade folk efter en och grattade till studenten. Arrrghhh. ALLT VAR SÅ FANTASTISKT. Jag kan inte ens skriva mer nu, trots att det finns så jävla mycket kvar. Sitter bara som i en jävla skokarton nu och undrar hur fan det kan vara över. Hur fan..... Vafan.... Det är över?
2012-06-15
00:19:35
Oj
Åh herre min jävla gud. Som blixtar har vetskapen om att jag i morgon tar studenten slagit till lite då och då i bröstet, och jag drabbas av fem sekunders hysteripepp och skriker eller hoppar.
I. Morgon. Tar. Jag. Studenten.
Ja herregud. Nu är det över. Nu är det faktiskt över.
I. Morgon. Tar. Jag. Studenten.
12 års slit, släng, depp, pepp, pluggtugg, stress, press, ångest, test och fest, tvärare lärare, lektioner, hormoner, prov, energibov, utvecklingssamtal, stökig matsal, skrik, panik, kommatecken, tuggummibombade trappräcken, borttappade papper, "det här är inget kladdpapper", målsmans underskrift, pluggfyllda nattskift, försenade läxor, häftiga sexor, dåliga ursäkter, språkvåldtäkter, klassfejd, ingen hejd, ekvationer, joner, betyg, sjukintyg, vänner, fränder...
Ja herregud. Nu är det över. Nu är det faktiskt över.
2012-06-13
16:31:46
SKOJAKTEN ÄR ÖVER
I över två veckor har jag DAGLIGEN besökt varenda skobutik i Jönköping i jakt på ett par snygga skor att ha på studenten. Har säkert varit inne i varje affär 20 gånger var.
Antingen har skorna varit för höga eller för låga, för platta eller bara inte alls passat till kläderna.
Nu ÄNTLIGEN har jag funnit dem! Gick in på din sko en idag igen för att göra ett sista försök, och det tog mig inte än två minuter förrän jag hittade skorna jag ville ha. De hade kommit in en halvtimme innan, sån jävla röta! Wooh, är så nöjd. Bild kommer!
2012-06-12
12:17:21
- Pjäxan, titta hit och le! - Funkar detta?
----
Hoppas för övrigt ingen har missat min tumblr! Där hittar ni fler bilder.
Hoppas för övrigt ingen har missat min tumblr! Där hittar ni fler bilder.
----
2012-06-12
11:11:43
Daughter
Åh herregud vad vackert det här är. Min vän Göran visade mig Candles för några dagar sedan och jag är helt fast för denna kvinnan! Bara lyssna och njut på detta fantastiska. Jag kan tänka att anledningen till att jag gillar henne så mycket är för att hon påminner extremt mycket om Benjamin Francis Leftwich, som jag är fullkomligt kär i. Honom och James Vincent McMorrow skulle jag gifta mig med anyday.
.
.
_____________________________________________________________________________________________
På spotify hittar ni henne här: Daughter
______________________________________________________________________________________________
2012-06-11
21:21:46
Fantastiskt
Älskade idén dock, Sandra <3333
2012-06-11
21:21:15
Everytime
2012-06-11
19:33:31
STUDENTPEPP - HELA INLÄGGET UT!
Okej. Kommer ni ihåg inlägger där jag skrev att jag inte kunde vara så pepp för studenten? Nej, det gör ni inte för jag såg precis att det inte kommit upp på bloggen. Bugger.
Anyhow! Nu är det uppe men om ni inte orkar läsa hela så handlar det om att jag inte var peppad inför studenten pga olika faktorer (åhå, nu blev ni kanske sugna på att läsa det ändå.... ;PPPPPPPpppPP).....
Anyhow! Nu är det uppe men om ni inte orkar läsa hela så handlar det om att jag inte var peppad inför studenten pga olika faktorer (åhå, nu blev ni kanske sugna på att läsa det ändå.... ;PPPPPPPpppPP).....
....Well. Fuck that.
Idag var en bra dag med massa studentpepp och det har ÄNTLIGEN börjat pirra i min mage när jag tänker på att på fredag så står jag med min vita mössa och dansar till livets början. Jag hade mig en liten trevlig pratstund med Lovisas mamma när jag åkte med henne ut till Gränna, och hon sa så sant att "det är ju inte bara gymnasiestiden ni firar att ni har klarat - utan hela er skolgång!". Yeah! Fuck yeah! Jag failade gymnasiet, men jag kunde inte göra bättre med tanke på mina förutsättningar och det viktigaste är väl för fan att JAG LEVER! Jag hoppade inte av, jag knäcktes gång på gång men reste mig mirakulöst upp igen. Det är för fan värt att firas! JAG är värd att firas!
Idag var en bra dag med massa studentpepp och det har ÄNTLIGEN börjat pirra i min mage när jag tänker på att på fredag så står jag med min vita mössa och dansar till livets början. Jag hade mig en liten trevlig pratstund med Lovisas mamma när jag åkte med henne ut till Gränna, och hon sa så sant att "det är ju inte bara gymnasiestiden ni firar att ni har klarat - utan hela er skolgång!". Yeah! Fuck yeah! Jag failade gymnasiet, men jag kunde inte göra bättre med tanke på mina förutsättningar och det viktigaste är väl för fan att JAG LEVER! Jag hoppade inte av, jag knäcktes gång på gång men reste mig mirakulöst upp igen. Det är för fan värt att firas! JAG är värd att firas!
.
Yeah. I really am.
.
Idag är utspringningskoreografin satt och vi har tagit farväl av några lärare. Hade min sista teaterlektion och ja, det känns lite tomt just nu. Min teaterlärare var och är helt awesome, och jag hoppas att jag träffar på honom fler gånger i framtiden.
Han avslutade lektionen så fint med att berätta om hans första fylla - sedan frågade han om vår. Det var fint.
Han avslutade lektionen så fint med att berätta om hans första fylla - sedan frågade han om vår. Det var fint.
.
.
.
.
.
.
.
.
Framtiden har väntat länge nog.
.
Snart.
Snart ropas vårt gemensamma namn ut i högtalare och vi tas emot av lyckotjut och applåder från dåtid och framtid, och bilder av barn - som en gång visste så lite om världen - pryder folkhavet.
Snart slänger vi våra vita mössor mot himlen och även osäkra hjärtan sjunger fyfan vad jag är bra, för jagleverjaglever jag lever än idag. Snart får kroppar som är på väg att ge upp ny kraft och blir starkare än någonsin. Snart dansar vi på lastbilsflak till hög musik som blir högre och högre men ändå inte lyckas överrösta ljudet av våra bankande hjärtan, som slår så hårt det kan på bröstets väggar för att vara säker på att de är en del av allt. Snart tar lungor sitt första andetag på flera år.
Snart kramar vi våra fiender och gråter tårar av guld mot deras axlar, slänger ur oss fan vad fint vi har haft det ändåoch lycka till för vi vill och kan inte hålla inne på orden (för de analyserade bitchblickarna och spydiga kommentarerna glöms bort när man inser att världen är stor och att det kan handla om ett permanent avsked).
Snart kläs kroppar med självdiagnostiserad fulhet i vitt och för en dag är de vackrast i världen. Se mig hör mig här är jag. Han som knappt sagt ett ord på tre års tid blir sentimental när någon drar igång en gammal låt från det tidiga 2000 och gråter ikapp med klassens machomachomacho man. Hon som rökte alldeles för många cigaretter på lektionstid pekar finger åt klassrummen men ger korridoren och caféet en sista blick innan lastbilen dansar iväg.
Snart får förseningsursäkterna en paus.
Snart har tankarna och drömmarna sett färdigt rymden och landar tryggt i våra händer (och de viskar att nu är det din tur).
Snart står vi med otaliga blågula band runt halsen, champagneglas i plast och halvfula mjukisdjur som från och med den dagen alltid kommer att ha en plats på hyllan i sovrummet, och som liksom outtalat kommer att symbolisera de tre åren trots att de bara fick vara med en dag. Och vi döper dem till roliga namn så att de alltid lockar till skratt när de (och minnena de bär på) nämns.
Måsten kommer alltid att vara måsten men snart kommer vi se dem som annat än eländiga tvång. Fötterna lossar mark men vi kämpar för att lyckas behålla dem på jorden och låter istället huvudet svävar upp bland molnen, för alla vet att drömmen är studentens bästa vän.
Snart tar vi framtiden i hand och kastar oss och våra lyckorus ut mitt i livet. Skriker att nu är jag äntligen här, ta mig och gör mig till din - här och nu och just precis i denna stund. Morgondagen orkar vi inte vänta på, och den kommer ju tids nog ändå.
Snart.
Nu väntar sista och första dagen på resten av våra liv.
Snart ropas vårt gemensamma namn ut i högtalare och vi tas emot av lyckotjut och applåder från dåtid och framtid, och bilder av barn - som en gång visste så lite om världen - pryder folkhavet.
Snart slänger vi våra vita mössor mot himlen och även osäkra hjärtan sjunger fyfan vad jag är bra, för jagleverjaglever jag lever än idag. Snart får kroppar som är på väg att ge upp ny kraft och blir starkare än någonsin. Snart dansar vi på lastbilsflak till hög musik som blir högre och högre men ändå inte lyckas överrösta ljudet av våra bankande hjärtan, som slår så hårt det kan på bröstets väggar för att vara säker på att de är en del av allt. Snart tar lungor sitt första andetag på flera år.
Snart kramar vi våra fiender och gråter tårar av guld mot deras axlar, slänger ur oss fan vad fint vi har haft det ändåoch lycka till för vi vill och kan inte hålla inne på orden (för de analyserade bitchblickarna och spydiga kommentarerna glöms bort när man inser att världen är stor och att det kan handla om ett permanent avsked).
Snart kläs kroppar med självdiagnostiserad fulhet i vitt och för en dag är de vackrast i världen. Se mig hör mig här är jag. Han som knappt sagt ett ord på tre års tid blir sentimental när någon drar igång en gammal låt från det tidiga 2000 och gråter ikapp med klassens machomachomacho man. Hon som rökte alldeles för många cigaretter på lektionstid pekar finger åt klassrummen men ger korridoren och caféet en sista blick innan lastbilen dansar iväg.
Snart får förseningsursäkterna en paus.
Snart har tankarna och drömmarna sett färdigt rymden och landar tryggt i våra händer (och de viskar att nu är det din tur).
Snart står vi med otaliga blågula band runt halsen, champagneglas i plast och halvfula mjukisdjur som från och med den dagen alltid kommer att ha en plats på hyllan i sovrummet, och som liksom outtalat kommer att symbolisera de tre åren trots att de bara fick vara med en dag. Och vi döper dem till roliga namn så att de alltid lockar till skratt när de (och minnena de bär på) nämns.
Måsten kommer alltid att vara måsten men snart kommer vi se dem som annat än eländiga tvång. Fötterna lossar mark men vi kämpar för att lyckas behålla dem på jorden och låter istället huvudet svävar upp bland molnen, för alla vet att drömmen är studentens bästa vän.
Snart tar vi framtiden i hand och kastar oss och våra lyckorus ut mitt i livet. Skriker att nu är jag äntligen här, ta mig och gör mig till din - här och nu och just precis i denna stund. Morgondagen orkar vi inte vänta på, och den kommer ju tids nog ändå.
Snart.
Nu väntar sista och första dagen på resten av våra liv.
2012-06-08
21:09:21
Dessa två har lockat mig till skratt i över en vecka!
2012-06-08
20:58:55
Veckans fråga!
Startade en liten debatt på facebook som jag kanske kan få svar på här också, även om mitt dåliga uppdaterande har fått läsarsiffrorna att gå ned drastiskt.
Kan långa tjejer ha klack?
Jag själv är 178 cm lång (yeah, I know, lång_chey_93) men älskar att använda klack då jag själv tycker att jag får riktigt snygga ben i det. MEN, jag blir inte kortare om man säger så... Känner mig lite så eiffeltornets less suceccful twinsister, typ. Fast, egentligenegentligenegentligen... vem fan bryr sig?
2012-06-08
20:48:50
Du vet att du är känd när...
...någon snor dina bilder och skapar ett fake-facebook account. Blir så jävla förbannad!
Så jävla konstigt att den bilden hon/han använder är typ... 3 år gammal? Wtf, hur fan fick hon/han tag på den?
Tack för tipset, du anonyma!
2012-06-07
18:37:24
Juni 7, 2012
Har legat sjuk som ett ryskt experiment de senaste dagarna men nu börjar det äntligen kännas bättre! Om en vecka tar jag studenten. Det är konstigt. Jag har svårt att vara glad, antar att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det. Det känns lite som att jag inte är värd att springa ut med alla - jag tar ju knappt studenten. Dessa tre år har varit åt helvete med hela Emma Silfver och självklart är skolan det som tar mest stryk. Jävla skola. Jävla hjärna.
Så, som sagt, därför är det väldigt svårt att vara glad. Jag känner verkligen ingenting när jag pratar om studenten, förutom lite ångest och ånger över att det inte fick bli något bra av det. Jag känner mig rätt misslyckad om jag ska vara ärlig. Väldigt misslyckad.
Lite utdrag ur min dagbok om projektarbetet som gick åt helvete:
"Vad var egentligen tanken?
Mitt liv är en enda röra och skolan är som den undergivna pojkvännen som får ta all skit. Både jag och de omkring mig har gett upp – det blir inga mer krissamtal eller försök till att förstå och jag hittar mig desperat klappandes min egen axel samtidigt som jag med rispig röst viskar att ”livet löser sig, Emma, det löser sig alltid” då alla andra verkar se på mig som någon slags repa på billacken.
Och helt plötsligt ska vi göra ett projektarbete. Jag mådde illa så fort jag öppnade ögonen på dagarna, ångesten var min ständiga följeslagare och de kognitiva problemen var ett faktum. På allt detta så var det ingen som förstod mig, inte ens kuratorn som skickade vidare mig till Ryhov för att det var för stort för henne att ta sig an. Där möttes jag enbart av meningslös sympati och fick med mig en bok hem som hon tyckte jag skulle läsa för att jag skulle känna igen mig. Jaha? Ja tack då. Jag ska läsa mig frisk. Vi hörs.
Hon ringde aldrig, trots att hon sa att hon skulle göra det. Ännu en gång dränktes jag i känslan av att inte bli trodd på och jag grävde mig längre ned i vad som kändes som en lerig sjöbotten.
Jag kan tycka att skolan är värdelös på det sättet. Du blir stämplad som en komplett idiot om du inte är på lektionerna eller gör dina läxor. Du blir inte frågad varför eller hur utan får istället restuppgifter och missade uppsatser i ansiktet, och lärarna sträcker på sina halsar när de säger att ”du får en vecka extra på dig”, som om de tagit hela ens liv i sina händer. En vecka gör ingenting för mig. Flera veckor gör ingenting för mig. Jag är körd, som de flesta jag pratar med uttrycker det.
Så vad var egentligen tanken?
Jag ville en gång för att visa er att jag inte var så värdelös som jag framstår. Med egna texter och bilder ville jag få er att inse att jag kommer att lyckas, trots att hela min skolgång har varit som en enda lång bakfylla. För jag kan det här. Detta är något jag brinner för och verkligen kan.
Jag var helt säker på att jag skulle fixa det - det skulle inte vara så svårt. Många texter hade jag redan klara, och att jag var inne i en av alla svackor såg jag då som en styrka eftersom det är då jag skriver som bäst. Men en svacka är också en svacka och istället för att bli peppad över projektet jag ville genomföra låg jag hemma i fosterställning och drog mig själv i håret för att jag helt enkelt inte kunde förmå mig själv att göra något som helst. Nej, nej, det är inte som du tänker. Jag hade viljan. Jag kunde bara inte. Det går inte att förklara för någon som aldrig varit i den situationen så jag förväntar mig aldrig att folk ska förstå när jag försöker förklara hur jag blir när depressionerna knackar på pannbenet och tränger sig in, utan att ens ta av sig skorna.
Så tid gick men jag försökte rädda mig själv med att tröstande ord om att tid fortfarande fanns. Det var det vill säga bara när jag faktiskt hade tid att tänka på det. Jag hade tusen andra ångestladdade tankar i huvudet som inte gav vika, och som om inte det var nog hade jag lärare som viftade med ogjorda prov och IG-varningar i ansiktet på mig så fort jag visade mig i skolan. Vet inte om det var så jävla konstigt att frånvaron blev så hög som den blev, även om det inte alls var den enda orsaken. (...)"
2012-06-04
20:30:49
2-åring hör för första gången.
2012-06-04
20:14:11
Jag hatar mig, du älskar dig, jag tänkte vi skulle passa
är jag tillräckligt bra
om jag säger att jag
har en pappa som är rik
är jag tillräckligt fin
efter fyra glas vin
eller fortfarande mig lik
är jag tillräckligt snygg
när jag låtsas vara stygg
som jag vet att du tänder på
eller är jag tillräckligt kul
för att kunna vara ful
och ändå väcka din åtrå
är jag tillräckligt lättklädd
för att jag ska bli sedd
(du får ta av mer om du vill)
framstår jag som billig
när jag kallar mig villig
för att du ska få svårt att sitta still
är jag tillräckligt smal
för att bli kvällens val
och få följa dig upp i din hiss
är jag tillräckligt galen
för den stora finalen
svarar på allt med ett fniss
för jag lovar att...
jag är tillräckligt osäker
för att du ska gå säker
jag säger inte ett knyst
det är ingen som ser
när jag gör allt du ber
snälla låt mig bara bli kysst
och jag lovar och svär
det gör ingenting när
du dagen efter inget minns
för då var jag tillräcklig
då var jag levande
då fick jag veta att jag finns
2012-06-04
20:11:13
Hemma igen. Tyvärr.
Siesta var livets festival och jag är såååå ledsen över att vara hemma igen. Inte bara för att jag - direkt när jag kom hem, blev dödssjuk och nu ligger och lipar av all feber - utan för att det var så förbannat jävla kul i Hässleholm. Hade bästa campet med de bästa människorna och skrattade mig full alla kvällar! Då var livet värt att leva, det ska jag säga er. Träffade jättefint folk och hade sjukt roliga nätter som dock alltid slutade med fyllefrossa i vårt lite för lilla tält. Men det var det värt.
Vilken jävla känsla det är att gå på festival för övrigt. Allt är så jäklans enkelt. Alla är äckliga men ingen bryr sig, alla är fulla men på ett gott sätt så dans blir till hångel och hångel blir antingen till asgarv, tältjuckande eller ingenting mer än just hångel men allt är lika fint för det.
Jag åt knappt någonting under de tre dagarna jag var där utan rökte mest indiska cigaretter och drack. På bilen i vägen hem var jag så förstörd av mitt onyttiga festivalliv att jag satt helt apatisk och tittade ut genom fönstret medan de andra satt och pratade. Sedan stannade vi vid Max och min hjärna blev helt jävla galen och beställde det största målet i världen. Min mage blev skitarg och vrålade "VAFAN ÄR DET MED DIG!? FÖRST ÄTER DU INGENTING PÅ TRE DAGAR, DRICKER SOM EN JÄVLA HÖNA OCH RÖKER SOM EN JÄVLA STORSTADSPOET, SEDAN TRYCKER DU PLÖTSLIGT I DIG TYP 3000 KALORIER PÅ EN JÄVLA GÅNG, WAHHHHHH". Jag bad om ursäkt men fick ändå mitt straff - kramp i magen och illamående.
Vilken jävla känsla det är att gå på festival för övrigt. Allt är så jäklans enkelt. Alla är äckliga men ingen bryr sig, alla är fulla men på ett gott sätt så dans blir till hångel och hångel blir antingen till asgarv, tältjuckande eller ingenting mer än just hångel men allt är lika fint för det.
Jag åt knappt någonting under de tre dagarna jag var där utan rökte mest indiska cigaretter och drack. På bilen i vägen hem var jag så förstörd av mitt onyttiga festivalliv att jag satt helt apatisk och tittade ut genom fönstret medan de andra satt och pratade. Sedan stannade vi vid Max och min hjärna blev helt jävla galen och beställde det största målet i världen. Min mage blev skitarg och vrålade "VAFAN ÄR DET MED DIG!? FÖRST ÄTER DU INGENTING PÅ TRE DAGAR, DRICKER SOM EN JÄVLA HÖNA OCH RÖKER SOM EN JÄVLA STORSTADSPOET, SEDAN TRYCKER DU PLÖTSLIGT I DIG TYP 3000 KALORIER PÅ EN JÄVLA GÅNG, WAHHHHHH". Jag bad om ursäkt men fick ändå mitt straff - kramp i magen och illamående.
Nu ligger jag här och ångrar att jag sålde min Emmabodabiljett. Hade gärna kört en till festival i sommar alltså.
