2012-06-28
14:31:26
Dagen då jag dog.
Jag och ett stort gott gäng sitter och myser under ett parasoll och midsommarsolen hade precis bestämt sig för att det var dags för att gå ned. Vi sitter och pratar om allt och ingenting och skrattar så där gott som man gör när alkoholen precis har börjat plantera lycka i blodet. Plötsligt kommer jag på en sak jag såg häromdagen och tänkte, helt oskyldigt, bara dela med mig av detta med den grupp människor som satt omkring mig.
"Hallå, häromdagen såg jag en tjej med så SJUKT håriga ben! Alltså, lika håriga som Jens! Alltså, jag bryr mig verkligen inte alls om folk inte rakar sina ben eller armhålor osv, men det var bara så sjukt ovanligt att se så håriga ben på en tjej liksom, haha." Det börjar fnissas lite och några säger "oj!" när de tittar på Jens ben som för att försöka måla upp en bild i huvudet av hur det kunde ha sett ut. Kristian, min kompis pojkvän, skrattar till lite och säger "det var inte min syrra du såg då?". Jag viftar avvärjande med handen och svarar "nejnej, asså hon hade rakat huvud förutom fyra lååånga flätor mitt i nacken...". Kristian börjar asgarva. "Det är min syrra det!".
Det blir tyst i två sekunder innan alla böjer sig av asgarv och jag sitter där som ett fån med ögon stora som klot. Jag blir så chockad att jag ställer mig upp, går in i en buske precis bredvid oss och bara står där i ca. 30 sekunder. Där står jag och hyperventilerar och skäms som ett barn som fastnat med handen i kakburken innan jag slänger mig om Kristian och vrålar "FÖRLÅÅT, FÖRLÅT!! JAG ÄR ETT MONSTER! JAG MENADE INGET ILLA, JAG VILLE BARA DELA MED MIG! ÅH HERREGUD FÖRLÅT!!!". Han, likt alla andra, skrattar så att tårarna sprutar men jag kan inte ens le en smula åt situationen. Har nog aldrig skämts så mycket i HELA mitt liv.
Hela kvällen följde jag efter honom som en liten hundvalp och så fort han sa något lydde jag blint. Det enda som är skönt är att han verkligen inte verkade ha tagit illa upp, utan bara skrattade åt det. "Alltså, hon är fältbiolog, vegan, feminist och allt sånt där" var hans svar på min panikångestattack. "Jaha!? Och!?" tänkte jag och skämdes lika mycket för det.
Dagen efter får jag ett mms från honom på hans syrra där hon stolt visar upp sina ben och ger tummen upp. Då dog jag ännu en gång.
"Hallå, häromdagen såg jag en tjej med så SJUKT håriga ben! Alltså, lika håriga som Jens! Alltså, jag bryr mig verkligen inte alls om folk inte rakar sina ben eller armhålor osv, men det var bara så sjukt ovanligt att se så håriga ben på en tjej liksom, haha." Det börjar fnissas lite och några säger "oj!" när de tittar på Jens ben som för att försöka måla upp en bild i huvudet av hur det kunde ha sett ut. Kristian, min kompis pojkvän, skrattar till lite och säger "det var inte min syrra du såg då?". Jag viftar avvärjande med handen och svarar "nejnej, asså hon hade rakat huvud förutom fyra lååånga flätor mitt i nacken...". Kristian börjar asgarva. "Det är min syrra det!".
Det blir tyst i två sekunder innan alla böjer sig av asgarv och jag sitter där som ett fån med ögon stora som klot. Jag blir så chockad att jag ställer mig upp, går in i en buske precis bredvid oss och bara står där i ca. 30 sekunder. Där står jag och hyperventilerar och skäms som ett barn som fastnat med handen i kakburken innan jag slänger mig om Kristian och vrålar "FÖRLÅÅT, FÖRLÅT!! JAG ÄR ETT MONSTER! JAG MENADE INGET ILLA, JAG VILLE BARA DELA MED MIG! ÅH HERREGUD FÖRLÅT!!!". Han, likt alla andra, skrattar så att tårarna sprutar men jag kan inte ens le en smula åt situationen. Har nog aldrig skämts så mycket i HELA mitt liv.
Hela kvällen följde jag efter honom som en liten hundvalp och så fort han sa något lydde jag blint. Det enda som är skönt är att han verkligen inte verkade ha tagit illa upp, utan bara skrattade åt det. "Alltså, hon är fältbiolog, vegan, feminist och allt sånt där" var hans svar på min panikångestattack. "Jaha!? Och!?" tänkte jag och skämdes lika mycket för det.
Dagen efter får jag ett mms från honom på hans syrra där hon stolt visar upp sina ben och ger tummen upp. Då dog jag ännu en gång.
Denna mobbning kommer aldrig att ta slut.
Kommentera inlägget här:
