2013-03-21
13:44:16
Testar vad min högerhand går för
2013-03-21
13:06:00
Finns ingenting godare än nostalgi till lunch
Så här spenderar man på bästa sätt sin lunch. Bamse och egengjord chili con carne.
And yes, I am for real.
Alla karaktärer i Bamse har så himla läskigt skratt. :(
Det enda jag kan tänka på när jag hör det är den här bilden:
2013-03-21
08:39:00
Irriterat morgonmummel
Har haft en riktig skitmorgon. Min 18-åriga bror har fortfarande inte växt upp i sinnet och jag slås gång på gång av hur otroligt lite moral och vett han har. Jag bara hoppas att han inte beter sig likadant mot sina vänner, det skulle sluta i katastrof.
Då mina hormoner hoppar runt som kaniner på trampoliner och jag dessutom börjar bli sjuk (som ni kanske tycker jag tjatar om, men det är bara för att det har en så stor inverkan på hur jag beter mig och reagerar på saker), så fick jag denna morgon nog och raseriutbrottet var ett faktum. Jag blir inte arg så ofta, jag kan bli irriterad på mina föräldrar men jag brukar faktiskt inte bli arg. Jag har inte en kort stubin, förutom just nu men tyvärr är det inget jag kan göra åt än att göra alla beredda på att jag har en dålig vecka, haha. Därför blir jag så ledsen att allt som behövs för att jag ska bryta ihop är att min lata bror kommer hem och direkt börjar provocera mig. Sjukt onödigt. Längtar tills han får lite vett och sans i skallen och kan förstå hur otroligt illa han beter sig.
Samtidigt som jag just nu tappar kontrollen ganska lätt så har jag ALLTID tyckt att man kommer sjukt långt med ett förlåt. Jag själv skulle aldrig säga förlåt om jag inte menar det och om någon gjort något illa mot mig så betyder så jäklans mycket om den personen sen bara tar tjuren vid hornen och ber om ursäkt, för ingenting är värre än folk som gör fel men låter någon slags påhittad stolthet ta över deras förmåga att faktiskt bara be om ursäkt. Jag menar herregud, den stolthet ni så varmt pratar om är ju inte på riktigt om man inte kan gå rakryggad ur en fight och erkänna sitt misstag. Låter väl som att jag höjer mig själv till skyarna nu, vilket inte är meningen, men att be om ursäkt och erkänna sina svagheter är faktiskt något jag värderar.
SÅ, med det sagt - hoppas alla får en asbra dag!
Jag ska försöka piggna till lite nu tänkte jag,
för just nu går jag mest runt med detta ynkliga baby face:
...Påminner om något...
2013-03-20
15:53:00
Fyller 20 med stil
Åh, nu vände dagen och hela jag spritter av peppande tankar. Lyckades få tag i en lokal veckan efter jag fyller 20 och ska därmed planera ett hejdundrandes firande. Kommer dock behöva hjälp med att planera allt, är ju inte så jäklans organiserad alltså. Har ni några goa partytips så skriv!
2013-03-20
09:11:00
Värkande kropp och knopp
Tror jag vet varför jag var så förbannat låg igår. Vaknade upp med en värkande kropp och svaga lungor - håller med andra ord på att bli sjuk. Så jävla onödigt. Jag borde ju inte ha tränat igår och än mindre träna idag, men jag tänkte ändå gå på det där förbannade spinningpasset och ta det i min egen takt - mår ju alltid så härligt bra efter att ha tränat och sover så himla skönt. Igår höll jag dock på att ramla ihop när jag stod på crosstrainern, skakade i hela kroppen och orkade inte alls så mycket som jag annars skulle ha gjort. Sedan somnade jag i solariumet. Stabilt, bruden.
Och på tal om ingenting, mitt nya favoritplagg just nu är denna fantastiska jacka från Monki:
Kan det inte bara bli vår snart så jag får dra på mig den här och äga Jönköpings gator?
2013-03-19
13:37:35
Vi kommer alltid att dela våra liv
Så var världens mest fantastiska Martina på besök, och vi skrattade av oss höga och koffeinet från dagens femte kopp kaffe hjälpte till så gott det kunde. Det är otroligt vad andra människor kan ha stor inverkan på oss.
Så höll vi hand under snön och beklagade oss, och jag hör mig själv säga att "livet har alldeles för många möjligheter för att man ska kunna säga att det kommer gå åt helvete".
Ibland behöver man bara någon som lyssnar för att kunna komma fram till sånt.
2013-03-19
10:17:00
Det var längesen jag kände så här
Just nu känner jag mig inte på topp. Fick idag reda på att mitt vikariat här på JP är förlängt till augusti, men är nu bara en 60% tjänst. Det är ju jättebra att de faktiskt vill ha kvar mig och jag är så himla tacksam för jag tycker verkligen om att jobba här och de hade faktiskt lika gärna kunnat säga, dagen innan kontraktet går ut, att de inte tänker förlänga.
Mina planer på att faktiskt flytta hemifrån och sådär slås ju i spillo. Samtidigt så försöker jag övertyga mig själv om att det kanske är bäst så, jag är lite för implusiv ibland och tänker inte så långt fram. Jag hatar att tänka långt fram, jag lever i nuet och vet aldrig vad jag vill och tänker i framtiden. Dessutom ger detta mig en chans att faktiskt bara sticka iväg i slutet av augusti, utan några som helst komplikationer.
Fan.
Jag vet inte hörrni. Jag känner mig otillräcklig och misslyckad. Kan inte beskriva varifrån det kommer.
Kanske bara handlar om att jag är full av jobbiga tjejhormoner just nu. Blä.
Kanske bara handlar om att jag är full av jobbiga tjejhormoner just nu. Blä.
2013-03-18
11:36:00
Livskris för den nu lite mörkare Tompa
Det här, mina vänner, är det mest fantastiska jag läst på länge. Vilken jävla lirare!
En av låtarna på nya skivan heter Shoot the devil. Vad hände med att jag skulle öppna min dörr, Tompa?
2013-03-18
09:16:00
Helgens "repeat"
2013-03-18
09:11:00
Helgresumé
Hallå mina fina! Har haft en asgo helg som, till skillnad från förra helgen, varit ganska lugn.
130315
I fredags frågade mor min om jag ville följa med på ett RPM spinningpass tillsammans med henne och några väninnor, och trots att min kondition inte är vad den har varit så tänkte jag lite nonchalant att "äsch, jag är ju fan i rätt bra form ändå (wut?), så jag klarar det".
...Först trodde jag att jag skulle dö.
Sedan ville jag dö.
Det var det JOBBIGASTE jag har gjort på SÅ LÄNGE. RPM är en relativt ny grej, ett högintensivt pass med mycket intervaller där, vad jag förstod, målet är att komma upp i och behålla en hög puls under hela passets gång. Jag trodde jag skulle kräkas. Innan passet frågade instruktören (som är en bekant) om vi ville köra 30 minuter eller en timme, jag och mamma tänkte precis ropa ut "30 minuter räcker väl" innan resten av spinningklassen sa att vi skulle göra en timme. Jahaja. Det var bara att börja trampa. Skämdes som en hund när jag kände hur min mages innehåll började klättra upp mot halsen, tittade mig omkring och förundrades över hur alla andra gick all in medan jag själv höll på att falla ihop. MEN, jag trampade mig faktiskt igenom hela timmen, om än i ett lugnare tempo.
Hörde en medelålders kvinna bredvid mig (som körde på ganska hårt) säga att "ähfan vad jobbigt, det måste vara åldern", och jag tänkte stilla i mitt 19-åriga sinne medan blodet fyllde min mun att "om jag bara kunde skylla på det".
Resten av passet kunde jag knappt koncentrera mig på att överleva då min bak gjorde så ont att jag även därför ville kräkas, mina ben värkte och den tunga andningen gjorde mig osäker på hur många andetag jag hade kvar i livet.
Efteråt var det dock så jävla skönt. Hela kroppen kändes som ett överkokt spagetthistrå och jag var helt borta i huvudet. Min fina vän Anneli kom förbi på lite mat på kvällen med vid tolv var jag tvungen att be henne åka hem för att jag knappt kunde sitta upp rakt. Tog två sekunder innan jag däckade.
130316
Lördagsmorgonen var riktigt fin. Alva, Anders och mormor kom på födelsedagsfrukost för att fira far min som fyllde 48 år i onsdags. Jag gjorde kesoplättar med grädde och bär, blev jättegott!
Skulle göra en jätterolig dans för Alva och det slutade med att jag smällde till ungen rakt i ansiktet. Så jävlans graciöst. Hon började gråta så jag fick överösa henne med pussar och kramar men den som fick henne glad igen var när jag frågade om vi skulle sminka oss tillsammans.
Man ser ju tråkigt nog knappt hur fab Alva-palva blev, men här är i alla fall en bild på de två kusinerna.
Efter födelsedagsfrukosten åkte jag ned till Stan för att träffa på Mandy-Candy och Emma. Vi drack kaffe i solen och skrattade åt fruktansvärt dåliga skämt, så som man kan göra när livet känns bra. Här är mina två goingar!
Påpälsat som en riktig tuffing, ser ju asstor ut. Det var snyggare i verkligheten, jag svär azzå. Älskar mina nya jacka och tröja som jag inhandlade för mina sista kronor på Monki. Är pank som en pannkaka nu.
Amanda följde med mig hem efter det fina solskensäventyret och jag lagade tonfiskröra med vitkålsspagetthi till henne. Blev skitgott, jag är fan ganska så high på matlagning nu när jag börjat med LCHF, för då lagar jag extremt mycket mat själv och det är riktigt goda recept. Jag var liksom för lat innan.
"Kolla, till och med Algot tyckte maten var god!" "Emma. Han äter sitt eget bajs." ..Ah, right.
När Amanda åkte hem gick jag ut en timma i den fina solen, och när jag kom hem var jag så peppad på livet att jag inte visste var jag skulle göra av mig själv. Jag smsade och ringde som en tok till hela telefonboken men inte en jävel hade tid för mig just den här kvällen. Blev sur och tänkte att "NEHE, då får jag väl fixa äventyr på egen hand!". Stack ned till stan utan någon som helst plan på vad jag skulle göra. Jag kunde inte dra in på en krog då jag var pank och antagligen hade jag bara fått åka hem direkt när jag klivit av bussen, men då fick det vara så.
Men så fick jag tag på Jesper, och helt plötsligt satt jag och drack vin på hans släktträff. Jävligt goa människor han fått sina gener ifrån, inte undra på att han är så rolig som är han. Fem glas rött senare drog vi till Neo där kvällen fortsatte riktigt fint. Kort sagt, en jävligt go och spontan lördag.
130317
Söndagen är inte så mycket att prata om, jag var bakis och hade PMS så jag var sur som ättika och skällde på allt och alla. Go tjej, go tjej.
2013-03-15
15:11:00
Jag är redo för vår nu!
Oj. Hoppa. Hej och hå. Lindrig ångest. Har gjort åt alla mina pengar den här månaden. Alla. Köpt kläder och skor som en tok.
...Fast vet ni vad? Jag ville göra det, och jag gjorde det. Mycket roligare att heja in våren om man känner sig snygg, så jag tänker putta vuxenvettet åt sidan och njuta.
2013-03-15
10:14:00
She may be the cure, but for now she's the torture.
Usch, har verkligen en riktig jävla fuldag. Fulvecka till och med. Sådär så att man knappt kan se sig i spegeln utan att rynka på näsan och snörpa ihop munnen i avsmak. Inte roligt alls. Jag tröstar mig i alla fall med att solen skiner, även om jag mer än gärna skulle slippa den där jävla snön som aldrig verkar försvinna, så himla irriterad över detta faktum (har man för lite andra problem då?).
Förutom solens strålar så lyser även denna mans röst och sång upp min vardag, speciellt hans senaste album LoveBlood. Finns inte en låt på hela skivan som inte är bra, men vill ni bli tagna med storm direkt föreslår jag antingen Love Lust, Lady Percy, Polar Bear eller Bam Bam. Men som sagt, alla låtar är bra.
Oh God, who is this but your beautiful daughter
She may be the cure, but for now she's the torture
She may be the cure, but for now she's the torture
2013-03-14
09:06:00
Är det okej om jag är okej
Jag blev överöst med kramar som jag inte riktigt visste hur jag skulle ta emot. Det skulle vara synd om mig nu och jag kände mig bortkommen i deras sympati. Bekymrade ögon försökte gång på gång se in i mina, som för att kolla om det var just deras blick som skulle kicka igång den brutna kontakten mellan tårkanaler och känslocentra. Det gjorde mig så osäker och de upprepade orden:
det är helt okej att gråta.
Jag drabbades av någon slags prestationsångest. Jag vet inte hur länge jag försökte pressa fram en tår, för jag ville verkligen inte göra dem besvikna. Det här var något alla förväntade sig, det är var en norm, en principsak. Det var helt enkelt så det skulle gå till - nästa steg för mig att bli hel igen.
Samtidigt kände jag mig inte trasig.
Jag var tvungen att titta ned i marken, deras undrande blickar fick mig att börja tvivla på mig själv. Var det något fel med mig? Hur skulle de se mig nu?
Med blicken på asfalten gjorde jag ett sista försök att framkalla i alla fall någon form av fysiskt tecken på sorg. En snyftning eller bara lite glans i ögonen.
Sekunderna tickade hårt, mycket hårdare än hjärtslagen som inte heller de kändes så mycket alls, och tillslut var jag tvungen att ge upp. Så höjde jag blicken igen som ännu en gång träffade deras bekymrade ansikten.
Det är helt okej att gråta, Emma.
De väntade på smällen lika mycket som jag.
"Men... är det lika okej att inte gråta?".
det är helt okej att gråta.
Jag drabbades av någon slags prestationsångest. Jag vet inte hur länge jag försökte pressa fram en tår, för jag ville verkligen inte göra dem besvikna. Det här var något alla förväntade sig, det är var en norm, en principsak. Det var helt enkelt så det skulle gå till - nästa steg för mig att bli hel igen.
Samtidigt kände jag mig inte trasig.
Jag var tvungen att titta ned i marken, deras undrande blickar fick mig att börja tvivla på mig själv. Var det något fel med mig? Hur skulle de se mig nu?
Med blicken på asfalten gjorde jag ett sista försök att framkalla i alla fall någon form av fysiskt tecken på sorg. En snyftning eller bara lite glans i ögonen.
Sekunderna tickade hårt, mycket hårdare än hjärtslagen som inte heller de kändes så mycket alls, och tillslut var jag tvungen att ge upp. Så höjde jag blicken igen som ännu en gång träffade deras bekymrade ansikten.
Det är helt okej att gråta, Emma.
De väntade på smällen lika mycket som jag.
"Men... är det lika okej att inte gråta?".
2013-03-13
12:10:38
Hoppets låga tändes igen
Om jag inte sagt det så har mina URSNYGGA Dr. Martens äntligen hamnat hemma hos mig. Dock började inte vår saga ihop så bra, då de satt sjukt trångt på ovansidan av foten, ni vet där den är som mest bred (i alla fall mina). Det slutade i ett enormt skavsår, att jag gick som en skadeskjuten älg samt en snabbvisit på Bik Bok där jag hittade dessa godingar:
De är tillskillnad från mina älskade Dr. M jättesköna.
Fick för mig att jag var tvungen att sälja dem när jag, efter att ha provat dem idag, insåg att det aldrig skulle gå att ha dem på mig mer än fem minuter åt gången. Det tog emot så mycket och jag var jättebesviken när jag lade ut en "annons" på fejjan. Tänkte att fick jag inte napp där kunde jag ju alltid prova tradera eller blocket, men så långt hann jag inte innan min moster skrev till mig att jag kunde gå till skomakaren och lästa ut dem för att göra dem störra. Fuck yeah, det finns en chans för vår saga att sluta lyckligt!
2013-03-12
14:31:00
Lite för lugnt på jobbet. Sätter på kameran.
2013-03-12
12:25:23
VAFAN.
Vaknar upp till en skinande sol i mitten av mars, luften ser klar och varm ut och jag sätter på mig vårjackan när jag i lyckorus kastar mig till jobbet. Suddenly - EN NY ISTID.
2013-03-12
11:34:00
Det här är det vackraste jag sett på länge
Viktigt! Läs texten innan ni sätter på videon.
Marina Abramovic and Ulay started an intense love story in the 70s, performing art out of the van they lived in. When they felt the relationship had run its course, they decided to walk the Great Wall of China, each from one end, meeting for one last big hug in the middle and never seeing each other again.
At her 2010 MoMa retrospective Marina performed ‘The Artist Is Present’ as part of the show, where she shared a minute of silence with each stranger who sat in front of her. Ulay arrived without her knowing and this is what happened.
Gråter tyst på jobbet. Hela kroppen ryser. Så fantastiskt vackert. Har inga ord, jag bara hoppas ni blir lika berörda som jag.
2013-03-11
14:26:22
Bra betyg
Tjena. Jag lämnar den här hos er, då den fick mig att spruta mitt kaffe över hela skrivbordet.
2013-03-11
11:06:44
Hit me with your best shot!
Någon som har lita goa vårpepps-låtar att bjuda på? Håller på att uppdatera Vårpepp13.
2013-03-11
10:45:00
Det blev en bra helg
Har haft en riktigt bra helg! I fredags åkte jag hem till min älskade Marty-Party och vi lagade mat och pratade ut om saker vi inte haft tid att prata om tidigare. Det var så skönt, många känslor fick komma ut i luften. Martinas mamma kan vara den roligaste som finns fast hon inte vet om det. Vet inte hur många gånger hon avbröt mig mitt i en jätteallvarlig mening med frågor och kommentarer som "någon som vill ha popcorn och kaffe!?" eller "nu har pappa varit på Victoria Secret, tänk honom gå runt där! Så knasigt!". Kunde inte låta bli att skratta, då tog hon illa upp och sa att kaffet kunde vi minsann göra själva. Fabulous!
Efter många timmar av matlagning och prat kände vi plötsligt hur vinsuget hade satt igång och vi bestämde oss för att släpa oss ned till Sam's för ett glas eller två. Det blev ganska många fler den kvällen kan jag säga. Så jävla skönt faktiskt! Hade inte alls planerat en fylla eller utgång, men när Alexandra kom förbi Sam's och Martina senare drog hem så började det nästan krypa i fingrarna. Ville inte hem. Vi gick förbi Bongo Bar, där vi egentligen inte tänkt att gå in, men så kom Linnea fram och sa att både Amanda och Emma var där så vi gick in ändå. Där blev det ytterligare några glas vin men helt plötsligt blev klockan två och Bongo stängde. Nu var planen faktiskt att dra hem, men så kom en kille fram till mig, sträckte ut armarna och sa "nejmen tjena Emma!". Fattade ingenting. Kände igen honom som sjutton men kunde inte komma på varifrån. Det visade sig att vi jobbade ihop, haha. Han frågade om vi skulle med på efterfest. Tvekade lite först med tanke på att min sista buss precis skulle gå, men när Alexandra stirrade mig i ögonen och bestämt sa "yolo" så var jag såld. Så jäffla go', haha.
Go efterfest, goa människor, sjukt mycket skratt. Jag drack ren whisky utan att kräkas. De två sista timmarna innan mina bussar skulle börja gå låg jag och fyllefilosoferade med Joel och Alexandra, bara för att hålla dem vakna tills jag skulle gå. Till slut gav jag upp då jag mest kände mig i vägen. Staplade ut i vårmorgonen och ringde Martina, halv sju på morgonen. Varför vet jag inte. Ville nog bara inte vara ensam, då jag var rädd att somna på en parkbänk eller något, haha.
Go kväll i alla fall!
Lördag
Bakfull som en kastrull, huvudet värkte och munnen var så torr så det kändes som att inte ens all Nilens vatten skulle kunna släcka min törst. Men jag hade bestämt mig för att gå på stan idag, så jag ringde stackars Alexandra som låg helt död i sängen och tvingade henne att möta upp mig om en timme. Sagt och gjort. Det blev A6. Det första vi gjorde var att fylla på vårt vinförråd innan vi satte oss ned och tog två koppar kaffe för att försöka piggna till. Det gick sådär. Vi hade ju bara sovit i 4-5 timmar och hade dessutom druckit vår vikt i vin kvällen innan. Vi försökte gå lite i affärer med motivationen "nu hittar vi någon snyggt att ha på oss ikväll, så blir vi peppade". Det var lättare sagt än gjort, jag var så sjukt ofräsch och ful och allt som jag provade satt åt pipan, åtminstone tyckte jag det då. Snart gav Alexandra upp och drog hem, jag lyckades kämpa på i 30 minuter till innan jag också gav upp, åkte hem och slängde mig i sängen framför några avsnitt av Face Off (så jävla intressant program för övrigt, look it up!).
Killen på Carlings frågade för övrigt om jag var bakis. No shit, Sherlock.
Vid åtta ringde jag Alex som hade sovit fram tills dess, frågade om hon verkligen pallade att vina idag igen och det gjorde hon visst, så en timme senare satt festskjortan på och första glaset med vin hälldes upp. Det var verkligen skillnad på mig den här kvällen om man jämförde med i fredags, jag var seg, blev typ blyg och osäker och kände mig skitful, haha. Det släppte dock när jag träffade på världens bästa Jesper som kom och förfestade med oss. Finns fan ingen roligare kille än han, jävlar i min lilla låda vad jag skrattar med honom.
Kvällen bjöd på vin och åter vin, sedan blev det bongo där det var dans och asgarv med Marty Party, lite mer vin och sedan efterfest hos Alex. Orkade dock inte så länge så jag drog med hem Jesper, som jag trodde fortfarande bodde kvar där han bodde innan, men det slutade med en 25 minuters promenad i iskall vind tills hans nya lya. När vi kom hem däckade jag på två röda. Charmigt.
Så här charmiga var vi på Bongos toalett. Mitt älskade retard.
