EVSILFVER

Igår hade jag en fin pratstund på lunchen med världens bästa vän. Vi satt i brandtrappan vid Gamla Hospitalet och lyssnade på Willy Mason och lite Håkan Hellström, trots att ingen av oss egentligen gillar honom så mycket. Så höll vi lite hand, kramades och sa (utan att egentligen säga något alls) hur mycket vi tycker om och behöver varandra. Den kvinnan alltså. Den fabulösa kvinnan. 

 

 

Ikväll väntar en annan helt fantastisk brud på mitt besök. 18:07 ikväll drar jag mig ifrån Jönköping upp till huvudstaden för att spendera helgtimmarna med världens bästa Moa. Jag har planerat vindrickande och skratt tills jag faller platt ned på golvet. Det är så det brukar se ut i vilket fall. Och har jag riktigt tur så sätter min skrivarhjärna igång på tåget, så att jag har något att göra. Har massa texter som ligger och ropar efter att bli färdiga, men inspirationen har varit dålig det senaste. Kanske har mått alldeles för bra, helt enkelt.

 

 

 

Om en vecka är jag 20. Sju dagar. 168 timmar, 10080 minuter eller 604800 sekunder (nope, I did not do the math). En vecka låter dock bäst, så jag stannar vid att säga en vecka. En vecka. Är. Så. Himla. Pepp.