EVSILFVER

Hade världens bästa helg i huvudstaden tillsammans med Moa. Fredagens spenderades med goda viner, tapas och massamassa prat och skratt. Finns få personer som kan få mig att skratta så mycket som Moa. Var på gränsen till att tvätta av mig sminket för att det rann så när tårarna sprutade av gapflabb. Lördagens spenderades på Stockholms gator, vi kikade in på Buttericks och hämtade inspiration till min 20-årsfest som äger rum om knappt två veckor. Vi bestämde att vi skulle ställa upp en foto- och videostation med utklädningskläder där man får klä ut och fota sig, samt spela in en liten kort video där de berättar ett minne de har med mig. Att titta på dessa filmer och bilder dagen efter komme att vara fabulous till max. Dessutom kommer det att vara sil(f)vertema. Jag ska fan gå all in med silverfärg i håret och försöka hitta mig en riktigt snygg silveroutfit - om inte värdinnan kör 100%, varför ska då de andra göra det? Sa åt mina gäster att festa med inställningen "ettan förlora', tvåan vann". Vi ska glimma mer än den mest blingiga hiphopare. 

 

Jag blev lite för pepp på livet och ett besök på Monki slutade i att jag plötsligt var 1000 kr fattigare. Skitsamma. Nu är jag vårfin. 

På kvällen gjorde vi oss så jävla snygga, lyssnade på irländsk musik och drömde oss till Dublin och öldrickande. Vi blev så uppspelta av alla Dublinsnack att vi tillslut beslutade oss för att pröva kvällens lycka på den irländska baren Dubliner. Kvällen kunde inte ha blivit bättre. Det var liveband och dansgolvet var fullt av härliga människor så jag och Moa tvekade inte på att joina dem, det var lycka, sång och dans ända tills baren tillslut stängde vid tre. Då var vi lite för fulla på både vin och lyckorus och vi ropade massa pinsamma saker över hela Hötorget. Saker jag inte tänker nämna. Knappt ens tänka på. Men det var okej, för vi mådde som två prinsessor. 

 

Kvällen led mot sitt slut och vi drog till McDonalds för att fylla våra tomma fyllemagar, all dans hade gjort oss vrålhungriga. När vi sitter och käkar kommer plötsligt några killar fram och frågar om vi ska sova ensamma ikväll. Fem gånger tror jag de frågade medan jag och Moa bara tittade oförstående på dem. Plötsligt gick det upp för dem att vi var lite för förlorade i vår egen värld för att förstå vad de menade och en av dem vrålade istället "LIGGA!?". Mycket charmigt. Ja, tack, varför inte. Ni verkar ju så förbannat goa ni. Vilka kvinnoförförare. Hej men nej. 

De verkade bli stötta av vår avvisning och i all sin osäkerhet kom en kille fram och klappade Moa på huvudet. Vem klappar någon så på huvudet? Moa blev irriterad och sa ifrån. Killen blev ännu mer osäker, kikade på sina coola grabbkompisar och frågade nervöst om "han sabbat frisyren eller". De började gå mot utgången men den nervösta killen trodde sig fortfarande ha en chans att vinna den tysta stolthetskampen, så han skyndade tillbaka och tillade "förresten - jag hade precis kliat mig på pungen". Egentligen visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, men situationens absurda slut gjorde det omöjligt att hålla tillbaka på garvet som bubblade inom mig. Vilken vinst han precis gjorde. Han stack svärdet i oss båda, kunde gå med huvudet högt. Han gjorde det. Han räddade sig själv från en situation som hade kunnat sluta i katastrof om han inte sagt den där sista meningen. Well done, my good sir. I respect you know.