EVSILFVER

2013-04-25
14:03:00

This love
Hade mig en riktigt vin onsdagskväll med min älskade vän Martina, also known as Göran. Vi satt på Murphys och drack vin och allt var så fint förutom den stunden när jag inser att min mobil inte finns någonstans, varken i ficka, väska eller BH (måste ha sett sjukt konstigt ut då jag typ femtio gånger tog på mina bröst i hopp om att känna något som inte platsade in där). Efter en kvarts panikletande hittade jag den på övergångsstället på Juneporten, inte värre skadad än att den var lite blöt. Hur jävla tur får man ha? Vet inte hur många bussar som hade hunnit passera på den tiden som mobilen legat där. Mamma sa åt mig att köpa en lott. Skulle nästan ha gjort det.
 
Kolla hur fantastiskt fin hon är, min älskade, finaste vän. 
 
 
Idag har det blivit massa shopping då jag inte åkte och tränade i morse. Har känt mig jättesvag i kroppen det senaste, sådär öm som man blir när man har en infektion i kroppen. Vanligtvis hade jag nog fortsatt träna ändå bara för att få den att bryta ut ordentligt men eftersom 20-årsfesten närmar sig vill jag inte riskera att behöva ställa in pga. feber eller annat tjafs. Dock blev shoppingen nästan som ett träningspass i sig då Bik Bok hade 50% på allt i butiken och 100-tals brudar med påfyllda konton slogs om storlekar och provhytter. Mitt i all kaos tappade jag mina älskade solglasögon, och då de inte var kvar i provhytten när jag sprang för att kolla samt att ingen lämnat in dem så pryder de nog just nu någon annans ansikte eller hjässa. Jävla fan. Blir så less på sådant. Ta inte något som inte är ditt - hur svårt får det vara? 
 
Slarvigt upplägg av dagens inköp. Fick allt detta för dryga tusenlappen. ÄLSKAR JEANSJACKAN.
 
Nu sitter jag helt slutkörd på jobbet, mina otränade biceps fick sig ett riktigt pass genom konkandet av alla tunga, klädfyllda kassar. Herregud, jag måste verkligen träna mina armar. Galet så svag jag är.
 
 
 
 
Igår efter jobbet hade mamma, mormor och jag en jättemysig middagsstund på favoritfik Pique-Nique . Vi pratade om hur jobbig jag var som tonåring, och skrattade gott åt alla dramatiska händelser som kunde uppstå i och runt en 15-årig Emma Silfver. Var därefter tvungen att smyga mig in på deras toalett och ta en bild på mig själv, som ett kvitto och bekräftelse på att jag faktiskt turned out ganska okej i slutändan. De svarta extentionsen och näst intill pandamålade ögonen är long gone. Tack gode gud.
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: