EVSILFVER

Ja hörrni, dagen har väl varit... sådär. Den började väl i och för sig bra, engelsklektionen var riktigt trevlig faktiskt! Jag och Jesper satt och tittade på Kjell i Jespers iPhone och garvade som fan (Kjell, som jag nämnt så många gånger redan, men åh vad det programmet är bäst.), medan Alice och Matilda slet med en redovisning som ska vara klar imorgon. Lovisa och jag var liiite duktiga och hjälpte till lite grand vi också. Fast det var nog mest Lovisa ändå, jag kunde inte riktigt hålla mig från att visa Jesper roliga Kjell-klipp.

På svensklektionen pratade vi lite om Da Vinci, och det var faktiskt väldigt intressant så för en gångs skull kunde jag faktiskt hålla mig vaken. Facepalmade lite åt en klasskompis som räckte upp handen och frågade "men Da Vinci levde väl inte när Jesus levde?". Då dog vi lite, jag, Matilda, Alice och Lovisa. Jag idiotförklarar ingen, men det var lite roligt ändå.

Dagen slutade med ett prov som gick åt helvete och jag vet varför, samtidigt som jag inte fattar alls. Orkar inte ta det på bloggen - på måndag kanske ni får reda på lite mer.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det ibland kan vara värt att lyssna på sin gamle far, även om mycket av det han säger snabbt kan avfärdas i tron om att du vet bättre. Jag och pappa skulle gymmat idag men när han sa att han inte hade ork (vi gymmade både måndag och tisdag) så bestämde jag mig att ge mig ut och springa. Pappa försökte hindra mig eftersom det är -13 ute, men jag lät mig inte övertygas utan gav mig ut i vinterlandet.
Fy jävla fan.
Min hals brann av kylan, jag kunde inte röra min käke på hela rundan och jag kände varken mina ben eller min mage.
Nu ligger jag nedbäddad i sängen och känner hur min kropp sakta börjar återfå känseln. Det kan dock inte vara ett särskilt bra tecken när kroppen blir varm och kall var femte sekund...?
Blir jag sjuk så dödar jag någon.
Mig själv, kan hända.