EVSILFVER

Jävla konstig dröm inatt igen, och jag har svårt att förklara den i detalj för det hände så himla mycket.
Började i alla fall med att jag var hos Frida Elmeke som tillsammans med sin kompis Elin (som jag aldrig pratat med) bodde i en stor bungalow i skogen/djungeln. Jag och Frida pratade om matteprovet och helt plötsligt satte sig Frida på en moppe och körde iväg till skolan. Jag däremot hade ingen moppe så jag missade provet. Plötsligt ringde Elins mobil och hon presenterade sig så fint som "E", sedan gav hon mig telefonen. Det var mamma som ringde och tjatade om matteprovet. Mer ifrån den biten kommer jag inte ihåg.

Vi befann oss nu vid vad som kunde vara en hamn i Thailand, och där var också morfar, morbror, mamma, Alicia, Alva och Lovisa. Jag TROR att Frida var där också, men jag är inte säker. Jag, Lovisa och Frida (?) hoppade runt på de olika båtarna och.. lekte, eller vad vi nu gjorde. Plötsligt kom en lång kille fram (haha, jag tror det kan ha varit Adam från min teater) och sa till Lovisa att han tyckte om henne. Lovisa fick panik och sprang och gömde sig på en toalett. Jag blev sur och tyckte synd om killen, och ropade att nu fick Lovisa banne mig lära sig att prata med folk! Lovisa vägrade att komma ut förrän killen gav upp och sorgset lunkade därifrån.

Nu stod vi (killen, Lovisa, frida och jag) på en av båtarna som vår lärare (som jag egentligen inte har en aning om vem det är, men i drömmen var hon det) stolt visade upp för oss. "Detta är min lilla pärla!" sa hon stolt och vi applåderade imponerat. Nu såg jag att läraren höll Alva i famnen och jag frågade Alva om hon ville komma till mig. Det ville hon, och vi kramades lite.
Läraren berättade att det var väldigt spännande att åka ut med båten (som var jätteliten) mitt på havet och titta på hajar. Man kunde känna hur hajarna snuddade vid båten, sa hon. Jag blev skiträdd.
När vi skulle av båten blev allt plötsligt extremt komplicerat och jag (bara jag) var tvungen att simma under vattnet för att nå land, medan alla andra enkelt gick i land direkt från båten. Eftersom jag höll Alva i famnen blev allt svårare och jag var tvungen att be henne hålla andan korta sekunder så vi kunde dyka ned.
Nu satt vi vid ett stort bord, och det enda jag kommer ihåg därifrån var att mamma tyckte att morfar skulle färga sitt hår blont och att Lovisa och killen stod på en karusell och pratade. Lovisa rodnade som en liten flicka.

Drömmen fortsätter..
Jag och Lovisa var ute med Algot på en promenad i ett gigantiskt träd. Vi balanserade på grenar och jag höll på att ramla flera gånger medan Algot tog sig överallt utan den minsta ansträngning. Hela tiden sprang en väldigt söt liten kille runt och frågade jobbiga saker. Jag var väldigt otrevlig mot honom och ville mest att han skulle ramla ned från trädet eller något. Plötsligt hamnade jag väldigt högt upp på en gren (ca. 50 meter över marken), och jag kunde inte komma ned. Jag funderade på att hoppa, men i sista sekund dök den lilla söta killen upp på andra sidan trädet. Han slängde sig i en lian mot min sida och sa åt mig att greppa hans hand. "Men gud, det kan jag ju inte! Du är ju skitliten och orkar inte mig!?"
Han lyckades övertyga mig och jag slängde mig ut och greppade hans hand. Någon sekund senare stod vi oskadda på marken. Algot och Lovisa också.
Jag blev helt plötsligt mycket trevligare mot den lilla killen och tackade honom om och om igen innan jag och Lovisa fortsatte vår promenad.
Det hela slutade med att jag lyckades hitta min borttappade iPod, och jag blev skitglad...


...besvikelsen var stor när jag vaknade :(