EVSILFVER

Igår köpte jag en ny app till min iPhone som hette Sleep talk. Du sätter på den innan du lägger dig och så spelar den helt enkelt in eventuellt prat i sömnen. Tänkte att det kunde vara lite roligt att ha eftersom mina drömmar alltid är så jävla fucked up, så det skulle ju inte vara konstigt om jag pratade om lika fucked up saker när jag sov.
Dessvärre gjorde appen mig fruktansvärt stressad. Låg bara och tänkte på hur läskigt det skulle vara om jag, dagen efter när jag lyssnade på den, skulle höra konstiga alienljud eller liknande.
Nej, jag skojar inte, jag var livrädd.
Låg uppe i drygt en och en halv timme och försökte tänka på annat innan jag tillslut blev tvungen att stänga av appen. Var verkligen jätterädd.
... :(
Somnade inte förrän vid två.

Jävlar i havet vad trött jag var i morse när jag vaknade. Stod som en zombie i duschen och var glad över att ingen annan var uppe när jag stod i köket och gjorde i ordning frukost, då jag var för död för att kunna formulera mig i ord. När jag segat mig förbi dusch, föning av hår och frukost insåg jag plötsligt att jag hade bråttom. Panikplattade, panikborstade (både tänder och hår), paniksprayade (både parfym och hårspray), paniksminkade och kastade mig iväg till bussen som jag lyckades hinna med. Fem i åtta stormade jag in till skolan och inser att de enda som är där är Lovisa, Matilda och Alexandra som säger att vi, som alltid på torsdagar, börjar kvart över åtta. Hade alltså lugnt kunnat ta min tid och åka med en senare buss. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit påmind om att vi börjar kvart över och inte prick åtta, men jag glömmer det a l l t i d.
Jaja, Alice dök upp bara några minuter efter mig och vi fem hade en trevlig liten pratstund. När klockan sedan blev kvart över insåg vi att vi fem fortfarande var de enda där. Inte ens Calle-Micke, vår lärare, hade kommit. Jag insåg också plötsligt att om inte fler kom skulle vi säkert bara göra massa roliga övningar och teaterlekar - underbart! Sken upp som en sol och höll tummarna för att ingen mer skulle dyka upp. När Alice sedan pekade ut på Zusanna som kom gående kunde jag inte hejda mig utan vrålade dramatiskt ett "NEEEEEEEEEEEEEEJ.." Inte för att Zusanna hade gjort någon som helst skillnad i mina lekplaner, men ändå. Ta det inte personligt, Zanna!
Calle-Micke dök slutligen upp och då hade vi också hittat Rebecca, Matilda och Emmie vid skåpen. Jonathan dök också upp.
Trots att en väldigt melodramatisk dramatiskt Emma trodde att hennes lekplaner skulle gå åt skogen så var det faktiskt just det som dagens lektion till mestadels bestod utav. Najs.



De personerna och "ticksen" som jag använde som exempel var också de vi använde i första omgången av övningen. Det var fruktansvärt roligt att titta på, Matildas demonstrationståg fick mig att skratta så mycket att jag inte kunde andas. "NER MED BAMSE, HONUNG TILL ALLA!".
Carro skrattade också väldigt mycket vilket gjorde att Jonathan födde barn i princip hela tiden.

Nästa upp var Alice, Lovisa, Frida och jag.
När Alice gjorde en rolig min skulle Frida föda en Alienbebis genom magen och sedan trycka in en bomb i munnen på den så att den sprängdes.
När jag gjorde en överdriven rörelse skulle Lovisa bli sumobrottare och brotta ned mig.
När Lovisa viftade med armarna skulle Alice på analklåda och klia sig mot mig.
När Frida tittade lite extra länge på Lovisa skulle jag plötsligt förvandlas till ett medium och inse att Alice var ett spöke, sedan försöka få henne över på andra sidan.

Väldigt svårt men också väldigt kul att försöka få Alice över till "den andra sidan" när hon gned sin rumpa mot mig samtidigt som Lovisa desperat försöka brotta ned mig. Intressant, intressant!


Resten av dagen flöt på rätt bra. På religionen var det inte en enda dansare och teatrarna kunde inte känna sig mer duktiga. Hur det gjorde oss extra duktiga att vara på lektionen när inte dansarna var det vet jag inte, men vi tyckte mycket om oss själva just då. 15-20 minuter gick och varken läraren eller vi fattade vart sjutton dansarna hade tagit vägen. Matilda räckte upp handen och sa åt läraren att titta så att de inte stod utanför klassrummet och väntade på att bli insläppta.
Det var precis det de gjorde.
Plötsligt kände vi teatrare oss inte lika duktiga längre, då många av oss säkerligen hade gett upp och gått därifrån om vi fått vänta så länge.
Läraren satte bara igång oss innan hon försvann till något helt annat, och hela klassen stack till datorsalarna och skrev duktigt på sina uppsatser. Alla förutom jag, Alice, Lovisa, Matilda, Rebecca och Carro som själva satt kvar i klassrummet och pratade om homosexuella. Bland annat. Vi tittade lite på en hälsning från Philip också. Det var kult på resturangen.

När jag kom hem däckade jag rätt direkt i pappas säng och vaknade bara snabbt när han kom hem. Sa åt honom att väcka mig vid sju men vaknade självmant vid åtta. Suck. Stack och tränade och glömde skor, så jag sprang/gick i bara strumpor på löpbandet i en halvtimme och nu brinner mina fötter.
Snart blir det sova.