EVSILFVER

Sömnbristen sätter in rejält och jag känner hur hela min kropp långsamt slutar att fungera. Det är som om jag fått något slags gift i kroppen som sakta sprider sig, så sjukt känns det.
Jag vet sedan innan att jag inte fungerar alls utan sömn men detta är absurt. Jag fick, innan pjäs nr 3 satte igång, slänga mig ut ur salongen eftersom jag kände att jag inte skulle klara en hel föreställning till utan att gå sönder. Nu sitter jag i kapprummet, bitter och eländig, och inser att om jag inte får lite sömn snart så kommer jag att stängas av helt.
Måste få tag i Calle-Micke.