2011-10-03
20:13:32
Vi är inte äkta.
Aja, måste dra, vi ses sen,
sa du och kastade sedan iväg ett plikttroget "älskar dig" som träffade mig rakt i magen och bara gjorde ont.
Jag hörde mig själv kasta iväg ett till din täckta ryggtavla som i snabb takt rörde sig ifrån mig.
Du reagerade inte och jag förstod att det inte nått ändå fram.
Stod kvar en stund och funderade över vem
eller vilka det var vi försökte övertyga.
Omgivningen, varandra eller oss själva.
En gång var vi lyckliga tillsammans.
Nu handlar det mest om trygghet.
(Det finns inte längre någon romans, vi är mer bara någon slags
oroligt flytande substans av tolerans och acceptans och obalanserad
balans. Vi bor i samma tvåa men lever i distans och även om vi
delar samma säng så vet ingen var den andra egentligen är någonstans.
Nu är vi ingenting och ingenstans och fullständigt livrädda
för vad vi då skulle vara om den andra inte fanns.)
Vi är så jävla fega.
Kommentera inlägget här:
