EVSILFVER

Inatt drömde jag att min kompis var Jesus. Eller, det var i alla fall vad han sa. Han stod mitt i en skog med händerna mot varandra likt Lucia. Jag var den enda av alla som inte trodde på honom, för han var inlindad i massa brun tejp och hade gjort sina vingar av ståltråd och papper (Jesus skulle tydligen ha vingar). Han sa att man inte behövde ha fancy kläder för att vara Jesus.
Alla (klassen? minns inte) ställde sig i en ring tillsammans med honom, knäppte händerna och bad. Jag var den enda av dem som bara stod med händerna knäppta, utan att be. Plötsligt började vi sväva upp mot himlen, men eftersom jag inte bad så slog jag snart huvudet i ett tak (i skogen?) och ramlade ned. Fick alltså inte följa med upp till himlen. Hepp.

När jag träffade marken så vaknade jag. Klockan var halv fem på morgonen och jag skulle inte upp förrän åtta. Började plötsligt kännas som att syret tog slut, men jag tänkte bara att luften var lite tung och försökte somna om. Snabbt blev jag dåsig och huvudet snurrade, jag flög upp och öppnade både dörr och fönster eftersom det verkligen kändes som att det inte fanns någon syre kvar i mitt rum. Fick ta flera djupa andetag precis vid det öppna fönstret innan det kändes normalt igen. När jag berättade det för pappa i dag sa han att det lät som en panikattack, men jag var ju egentligen inte panikslagen? Somnade lugnt bara några minuter efter att fönstret och dörren öppnats.

Konstigt.