EVSILFVER

Vi fick analysera den här låten på svensklektionen i fredags och det är det bästa jag har läst/hört på länge. Det räcker egentligen med att läsa texten men jag lägger upp låten också.

Nu slår vårens första regn emot taken
jag står vid fönstret, som en vålnad
Den här stan är som ett pålagt skratt
lika död, lika punktlig och lånad
En gång hade jag mitt kort i baren
i slippen mellan framgång och undergång
Mitt i ängslighetens största seger
i samförståndets och skvallrets knägång

Du drar mig till soffan
vi lägger oss ner, och du viskar
Den här stan är för sorglig
vi är värda så mycket mer

Vår klass är inte första klass
när blodet stiger slinter kniven
Den kränkte vill ha sanning till varje pris
men slåss med en egg som är sliten
Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv
vi kan reglerna, men kan vi spelet
Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren
som om vi redan fölorat och vet det

Det är det raka, det äkta
i dig som jag ser
Men hur många kors ska du dö på
du är värd så mycket mer

Du säger livet är en enda kamp för värdighet
jag tror jag förstår vad du menar
En kamp för kärleken, guden inom oss
en kamp för det som lyfter, förenar
Politiker, media kanaler utan vatten
allt har ett pris, allt saknar värde
Från kyrkan på berget strömmar toner
det är sången som vi en gång lärde oss

Om en rikedom större
än den här världen ger
Vi visste det då
vi är så mycket mer

Nu slår höstens första regn
mot vår motorhuv
När du somnat såg jag gränsen
vi är över den nu