EVSILFVER

För er som inte vet det gick min gammelmormor bort för ungefär två veckor sedan. Hon var 94 år gammal, hade levt sitt liv och somnade tillsist in. På ett sätt är jag glad för hennes skull. Livet tar ju slut för alla, och det är skönt att hon fick avsluta sitt kaptiel på ett bra sätt.

Imorgon är det begravning och min mormor ville att jag skulle läsa något, vilket jag självklart sa att jag kunde göra. Jag har tagit en dikt från en amerikansk poet som hette Amelia Burr, översatt och gjort min egen tolkning av den. Originalet hittar ni här: A Song Of Living

 

Min version:

 

Eftersom jag har älskat livet, känner jag för döden ingen sorg.

Jag har sänt upp min glädje på vingar, där den nu strövar på himlens torg.

Jag har dansat ihop med regnet, jag har låtit vinden bli ett med mitt bröst.

Likt ett sömnigt barn vilat kinden till ljudet av jordens röst.

Eftersom jag har älskat livet, känner jag för döden ingen sorg.

 

Jag har kysst Ung Kärleks läppar, jag har spelat hans sång och jag spelar den än.

Jag har lagt min hand i visdomen och lojaliteten hos en vän.

Jag har känt av himlens frid, den har gjort mig trygg när resan gått i moll.

Jag har ramlat ned i mörker, men rest mig med livet i behåll.

Eftersom jag har älskat livet, känner jag för döden ingen sorg.

 

Jag gav en del av min själ till världen, nu har min väg målet nått.

Jag vet att någon annan kommer att fortsätta färden, och älska det liv hon fått.

Jag vet att varken blommor eller stenar förgäves har smakat min hud

Som man ser på ett ansikte genom ett fönster, har jag genom livet sett upp på Gud.

Eftersom jag har älskat livet, känner jag för döden ingen sorg.