EVSILFVER

Nu har vi haft fem av åtta föreställningar, och även om jag tycker att vi har ägt scenen varje gång så har publiken ibland varit en stor besvikelse - som idag t ex. Mitt under scenen "bestraffningen", en av de mest hemska, så börjar några jävla killar att väsa åt de på scen. "Psst, psst! Döh! Skådespelarn'!" Eftersom min klass håller lite högre standard än så, så visade de ingen reaktion på killarna otroligt barnsliga och respektlösa beteende. Samtidigt var det några flickor som satt och slängde ur sig de mest barnsliga kommentarerna jag hört, och flera stycken satt med sina förbannade mobiler som lyste upp deras fula trynen - hur diskreta de än trodde att de var. Jag var inte ute på scen när detta hände utan låg och sov i en av rekvisitasängarna (...haha, hade typ en timma innan jag skulle in på scen igen och var så jävla trött), men direkt i pausen fick jag höra av en upprörd Jonathan vad som hänt. Vi berättade det för Carl-Mikael, vår lärare och regissör, och när publiken sedan blev insläppt igen föll en stor spot på killarna jag skrev om i början av texten. "Innan vi börjar vill jag be er två herrar att lämna. Ni har betett er respektlöst mot skådespelarna så jag vill inte att ni ser klart föreställningen." BAM! En våg av "HAH - DÄR FICK NI SÅ NI SKET I TROSORNA" gick igenom alla bakom scen som spänt lyssnade på Calle-Mickes tal, som fortsatte med att alla skulle stänga av sina mobiler och visa respekt för vårt arbete. Det är kul att spela teater, men inte när man märker att det inte uppskattas.